Orsaker till krig på aktörsnivå kan vara staters geografiska läge, politiska struktur och ekonomiska intressen. Ett geografiskt läge med till exempel många grannar eller omtvistade gränser kan bidra till att en väpnad konflikt uppstår. Att skapa en tydlig yttre fiende kan vara ett sätt för en regim att försöka ena ett land i politisk splittring. Ett av skälen till att Irak invaderade Kuwait 1990 var ekonomiskt - för att få tillgång till landets olja.
Det kan också finnas ideologiska orsaker (systemnivå). I den amerikanske retoriken framställdes till exempel Vietnamkriget som ett sätt att befria det vietnamesiska folket från kommunismen. Motståndarsidan framställde USA som en hungrig och brutal imperialistmakt och ett hot mot folkens - inte bara vietnamesernas - frigörelse.
Kapprustning
Aktörsnivån handlar också om relationer mellan stater. Orsaker till krig kan då vara osäkerheten inför hur andra stater reagerar, vad de har för intentioner och deras militära styrka. Om parterna i en internationell konflikt kände till den verkliga maktbalansen, och därigenom kunde förutse resultatet av ett krig, skulle kriget vara onödigt. Ett problem är förstås att det är svårt att bestämma den sanna maktbalansen på annat sätt än genom ett krig.
Ett exempel på hur osäkerheten kan öka spänningarna är kapprustningen mellan USA och Sovjetunionen under kalla kriget, som lyckligtvis inte ledde till något fullskaligt kärnvapenkrig. En studie av 99 av efterkrigstidens konflikter visar dock att 23 av 28 fall av kapprustning resulterade i krig. Av de studerade 71 konflikterna utan kapprustning ledde endast tre till krig.
Hegemoni
Det system som staterna befinner sig i kan också fungera som en förklaring till varför det blir krig. Då spelar det teoretiska perspektivet stor roll. Inom ämnet internationella relationer finns olika teoretiska analysmodeller som brukar användas. De s.k. realisterna (se realismen) menar till exempel att eftersom det internationella systemet är anarkiskt (utan regler och överordnad makt) och består av suveräna stater, så är krig mellan stater oundvikligt.
Förespråkare för liberalismen (se liberalismen) anser däremot att det är de inre förhållandena i stater som leder till krig, även internationellt. Enligt liberalismen leder samarbetet i det internationella systemet till att risken för krig minskar och att demokratiska stater så långt som möjligt försöker undvika krig med varandra.
Tankar om maktbalans, terrorbalans och hegemoni tillhör också systemnivån. Om maktbalansen rubbas, eller om terrorbalansen eller hegemonin upphör, ökar risken för krig.
Vissa menar att fred endast kan uppstå inom ramen för någon av dessa. Om till exempel maktbalansen rubbas så kommer stater att kriga tills att en ny balans har inrättats. Om en hegemoni försvinner så pågår konflikten tills att en ny stat har lyckats etablera sig i ledande ställning.
LÄS MER: Kortfattat om krigets historia
LÄS MER: Internationella relationer
LÄS MER: Vapen
LÄS MER: Medeltida krig och försvar
LÄS MER: Krig och försvar 1500-1776
LÄS MER: Krig och försvar 1776-1914
LÄS MER: Folkrätt och krigets lagar
LÄS MER: Nutida väpnade konflikter och krig
LÄS MER: Eldvapnens historia
