Efter 15 flygturer fick Richthofen det band som var tecken på hans nya värdighet som flygspanare. Med en pilot placerades han som flygspanare på västfronten. Nu hade tyskarna utrustat spanarna med en kulspruta och snart var Richthofen inblandad i sin första luftstrid. Några kilometer in på franskt område mötte de ett engelskt Farmanplan. Det engelska och tyska planet flög förbi varandra varvid den engelske spanaren och Richthofen avfyrade sina kulsprutor mot varandra. Plötsligt vinglade det engelska planet till och dök ner mot marken svårt skadat. Richthofen berättade senare: ”Jag kunde inte tro mina ögon. Plötsligt började motståndaren snurra i egendomliga spiraler ner mot marken. Jag knackade piloten i huvudet för att göra honom uppmärksam på det”. När planet kraschade mot marken gjorde Richthofen några klumpiga glädjesprång i sittbrunnen och piloten som var van med strider skakade på huvudet åt Richthofens utbrott.
Dagen efter blev Richthofen antagen till flygutbildning. Han var dock inte intresserad av att veta hur en flygmotor fungerade eller att plocka isär en kulspruta. Han ville bara lära sig flyga, och han hade ett enda mål, att bli den främste tyske piloten.
Utbildar sig till stridspilot
När pilotutbildningen var klar placerades Richthofen vid ett av de tyska flygförbanden vid västfronten och två dagar senare lyckades han skjuta ner ett engelskt flygplan som kraschade på den franska sidan. Därför fick Richthofen inte räkna detta plan som nedskjutet eftersom de tyska marktrupperna inte kunde verifiera att planet verkligen skjutits ner. Richthofen blev rasande och gjorde en ny uppstigning där han sköt ner ett engelskt spaningsplan som kraschade på den tyska sidan. Därmed fick han glädjen att se sitt namn föras in i listorna för första gången. Dagen därpå sökte han upp det engelska vraket och skruvade bort plåten där planets serienummer fanns ingraverat och tog med sig det hem.
En vecka senare sköt Richthofen ner sitt andra plan, det var ett franskt plan och nu köpte han två silverpokaler, ett för vardera planet. På pokalerna lät han gravera in datum och flygplanstyp och han bestämde sig för att skaffa många pokaler.
Samtidigt organiserade den meriterade stridsflygaren Oswald Boelke det tyska flygvapnet i större enheter. Meningen var att han skulle handplocka de bästa flygarna i Tyskland till elitgrupper som skulle besegra fienden i de stora luftstriderna. En av de piloter Boelke tog till sin personliga grupp var Richthofen. Boelke var då Tysklands främste stridsflygare och Richthofen beundrade honom oerhört. I ett brev till sin mamma skrev Richthofen: ”Han är en egendomlig människa. Han har skjutit ner 25 plan, men verkar inte bry sig om det. Han är vänlig mot alla och ingen tycks ha något ont att säga om honom”.
Privat var Richthofen en mycket blyg person och han drack nästan aldrig sprit och deltog aldrig i de glada festerna på mässen. Fritiden ägnade han sig mest åt att skriva brev till sin mamma.
Manfred von Richthofen blir Röde baronen
I ett anfall av storhetsvansinne bestämde Richthofen att måla sitt plan rött, för att ingen engelsman skulle missta sig på vem de hade att göra med. Det var i samband med det som engelsmännen började kalla honom för den röde baronen. De tyska flyggeneralerna uppskattade Richthofens beslut att måla sitt plan rött och de tyska propagandamakarna beskrev att varje gång det segerrika röda planet svepte över de tyska marktrupperna stärkte det modet hos soldaterna.
Men det var inte alla som var imponerade av Röde baronen. Visserligen ansåg de engelska piloterna att Richthofen var en skicklig flygare men många ansåg att han alltid angrep dåligt beväpnade plan eller plan som höll på att dra sig ur striden på grund av skador.
Den 6 juli 1917 möttes en samling tyska och engelska plan innanför den tyska fronten. Den engelske löjtnanten AE Woodbridge fick syn på den röda maskinen i vimlet och lyckades komma bakom flygplanet där han avfyrade skott varvid Richthofens röda flygplan träffades. Trots att Richthofen var träffad i huvudet lyckades han göra en kontrollerad landning där han svimmade över planets kontroller.
Mot slutet av året var Richthofen tillbaka till fronten igen och under hans ledning drogs de tyska förbanden ihop till jätteenheter och engelsmännen började tala om ”Richthofens flygande cirkus”.
Richthofen hade fortfarande framgång men när han hade skjutit ner 70 fientliga flygplan och därmed hade 70 pokaler, slutade han att beställa ännu flera. Anledningen var att hans guldsmed meddelade att han inte hade något mera silver att göra pokaler av.
Röde baronens sista flygning
Den 21 april 1918 mötte Richthofen sitt öde. Under en strid fick han se ett fientligt plan som bröt sig ur och flög mot de franska linjerna. Richthofen följde efter och sköt ner planet, men han observerade aldrig ett ensamt plan som cirkulerade ovanför honom. Planet dök mot Richthofen och avfyrade sina vapen varvid Richthofens plan träffades. Det anfallande planet flögs av Wilfred May, en ung kanadensare som var ute på sitt första uppdrag. Han hade fått order att hålla sig undan och bara observera striderna, men lockelsen med det röda planet blev för stor för May. Mycket snart upptäckte May att han hade mött en bättre flygare och nu var rollerna ombytta. Richthofen jagade May som desperat flög ner mot marken och passerade fronten på bara 10 meters höjd. Richthofen fortsatte förföljandet trots att engelska och franska marktrupper sköt som besatta mot hans plan och plötsligt kraschade Richthofens plan i marken varvid han omkom.
Fortfarande vet man inte exakt vem som var hans baneman. Kanske var det May som hade träffat honom med sina första kulor, men det är också lika troligt att Richthofen dödades av skyttarna på marken.
Richthofens plan slog ner på engelskt område och efter en kvart fanns det inte många delar kvar av hans flygplan. Engelska soldater ville ha souvenirer av det berömda röda flygplanet.
Engelsmännen hedrade Richthofen med en högtidlig begravning eftersom man respekterade hans yrkesskicklighet. Man tog också bilder från den högtidliga begravningen och dessa släpptes över de tyska linjerna, inte för att förnedra tyskarna, utan för att visa att deras främste flygare hade fått en värdig begravning. Efter Richthofens död blev Hermann Göring, som sedermera skulle bli en framgångsrik nazist, ledare för Richthofens flygande cirkus.
Richthofen led av Posttraumatiskt syndrom
2004 påstod två amerikanska neurologer, Orme och Hyatt, att Richthofen blev ett offer för sin egen jaktinstinkt sedan han fått en hjärnskada efter en tidigare luftstrid. Under sin sista flygning frångick han de principer han tidigare följt, alltid anfalla ur överläge, att aldrig chansa och aldrig förfölja fienden in på deras område. Richthofen skadades svårt efter att den engelske löjtnanten AE Woodbridgeden skjutit ner honom den 6 juli 1917. För en tid var han både förlamad och blind. Efter en månad började han repa sig, men något hade hänt med hans psyke påstår neurologerna och de anser att han drabbats av ett posttraumatiskt syndrom. Mot sina läkares order gick han upp i sitt röda flygplan bara efter 40 dagars konvalescens. Han begick dumdristiga manövrer i luften och övergav sin så helt beprövade och framgångsrika stridstaktik. ”Röde baronen var en jägare, och jaktinstinkten blev honom övermäktig. Dumdristighet och ensidig fixering är typiska skador på främre hjärnloben” sa neurologerna i en medicinsk facktidskrift.
LÄS MER: Första världskriget
LÄS MER: Första världskriget (artikelserie)
LÄS MER: Första världskrigets orsaker
LÄS MER: Första världskrigets följder
Litteratur:
John Ellis, Fasornas krig, Fischer, 2009
HP Willmott, Första världskriget, Bonnier Fakta, 2012
RG Grant, Stora boken om första världskriget, Fischer, 2013
John Keegan, Det första världskriget, Natur och kultur, 1998
Hanson W Baldwin, Första världskriget, Wahlström & Widstrand, 1963
FÖRFATTARE
Text: Carsten Ryytty, författare och f.d. SO-lärare
Läs mer om
