Tyskarna i Central- och Östeuropa
Under den tidigare medeltiden skedde en omfattade tysk kolonisering av Östersjöområdet, nuvarande östra Tyskland och västra Polen. Tyskarna kom som korsriddare men de kom också som köpmän och bönder. Henrik Lejonet (Heinrich der Löwe) som var verksam under 1100-talet blev en symbol för den tyska expansionen i Centraleuropa. Städerna i de områden där tyskarna slog sig ned fick ofta en tysk karaktär, dock lydde de fortfarande under de ursprungliga härskarna. I Baltikum däremot, grundade tyska korsriddare "Ordenstaterna". Korsriddarna behandlade de inhemska bönderna hårt och tvingade dem att som livegna arbeta på sina gods. Det tyska inflytandet bestod under såväl den svenska tiden (1600-talet) som den ryska tiden (1700-1800-tal). Men under 1800-talet växte en nationalism fram bland de estniska och lettiska bönderna, som kom dessa att vända sig mot det tyska inflytandet. I Öst- och Centraleuropa uppstod under 1800-talet myter om historiska motsättningar mellan germaner och slaver. Pangermanistiska och panslavistiska rörelser vann jordmån.
Polen
Polen utvecklades under 1700-talet mer och mer till ett ryskt lydrike. Men även Preussen och Österrike fordrade att få sin del av det olyckliga landet. De tre grannarna delade Polen mellan sig under perioden 1772-1795. Polackerna glömde dock inte sin nationalitet. "Än är Polen ej förlorat", heter det i deras nationalsång.
Polackerna gjorde flera upprorsförsök under 1800-talet. De slogs dock alltid ned med stor hårdhet. Den polska självständighetsrörelsen kom huvudsakligen att rikta sig mot det ryska förtrycket.
Tysklands kansler Otto von Bismarck bekämpade, trots en tysk opinion, den polska resningen i ryska Polen. Polen var sedan Napoleonkrigen uppdelat mellan Ryssland, Preussen (senare Tyskland) och Österrike. Bismarck fruktade att resningen skulle sprida sig till den tyska delen av Polen. Han hotade med att ockupera och på kort tid förtyska området, om ryssarna skulle lämna sin del av Polen.
Även i det tyska Polen försökte Bismarck genomdriva ett tyskt koloniseringsprogram. Det väckte den polska nationalismen i tyska Polen. Hos såväl tyska som polska nationalister levde myten av en sedan medeltiden pågående kamp mellan de tyska och polska folken. Ändå förblev flertalet polacker lojala mot Tyskland. De såg istället Ryssland som sin huvudfiende.
I oktober 1864 hade upproret i ryska Polen slagits ner. Polen förlorade nu sitt tidigare begränsade självstyre. Undervisning och kulturliv russifierades. Även kyrkan ställdes under rysk kontroll. Alla polska biskopar avsattes. Under första världskriget kom därför polackerna att stödja Tyskland mot Ryssland.
När såväl Tyskland som Ryssland besegrats återupprättades Polen. De polska delarna av Tyskland fördes samman med Polen. Detta innebar också att ett ganska stort antal tyskar kom att följa med de områden Polen erhöll.
Vid första världskrigets utbrott 1914 kom delningsmakterna, å ena sidan Ryssland å den andra Tyskland och Österrike, i krig med varandra. Såväl Tyskland och Österrike som Ryssland bröt samman. Polen kunde åter uppstå som en självständig stat 18 januari 1919.
Det nya Polens grundare Josef Pilsudski hade med den "polska legionen" kämpat på Tysklands sida mot Ryssland under första världskriget. Den nya ryska Sovjetregeringen erkände Polens oberoende.
Kommuniststyret konsoliderade sina ställningar i Sovjetunionen. Sedan försökte den utnyttja det instabila läget i Europa efter första världskrigets slut. Polen fick ta första stöten. Med oerhörd övermakt bröt ryssarna fram mot Warszawa. Den ryska kommunistregimen, vars styrkor bara stod två mil utanför den polska huvudstaden, krävde fullständig underkastelse. Med fransk hjälp lyckades dock polackerna under Pilsudski sätta in en motstöt. Sovjetstyrkorna besegrades genom "Undret vid Weichel".
Den nya polska nationen kom att ligga mellan Tyskland och Ryssland. Det var två stater som eftersträvade polska territorier. En stor tysk minoritet hade efter första världskriget kommit under polskt välde. Tyskarna talade om "den blödande gränsen" mot Polen. När nazisterna kom till makten hävdade de att "Polen borde utplånas från Europas karta".
Det nationalsocialistiska Tyskland hade annekterat Österrike, Sudetområdet och sedan resten av Tjeckoslovakien. I England fruktade man att Polen nu stod i tur. Den brittiske premiärministern Neville Chamberlain förklarade att Storbritannien och Frankrike skulle stödja Polen om det överfölls. Hitler prövade nu ett nytt grepp. Han ingick till världens häpnad en allians med den som deklarerats som huvudfienden, Sovjetunionen. Fredagen den 1 september 1939 överskred de tyska arméerna Polens gränser och andra världskriget började. Polen kom att ännu en gång delas. Nu skedde delningen mellan Nazityskland och Sovjetunionen.
Under nazitiden återuppväcktes de gamla myterna om motsättningen mellan slaver och germaner. Dessa idéer fick alltså då ett reellt politiskt innehåll. Tyskarna i Polen kom i stor utsträckning att anamma Hitlers idéer om att germanerna måste kolonisera Östeuropa. Nazisternas slagord blev: Drang nach Osten! Här använde man de gamla korsriddarna som en förvrängd historisk förebild.
Under andra världskriget begicks ohyggliga grymheter - rena utrotningskampanjer - mot polacker för att göra dessa områden lämpliga för tysk kolonisation. Det polska motståndet organiserades nu underjordiskt. Även skolor och annan civil verksamhet bedrevs underjordiskt. Redan på 1800-talet under den ryska ockupationen hade man gjort på samma sätt. Det var också ett tillvägagångssätt som fackföreningsrörelsen Solidaritet kom att tillämpa under 1980-talet, i sin kamp för ett självständigt Polen.
Tjeckien
Under 1000-talet införlivades Tjeckien i det tysk-romerska kejsardömet. Tjeckerna tillhörde den slaviska kulturkretsen. Det tyska inflytandet växte starkt genom tyska kolonisters inflyttning. Emellertid fanns alltid en stark tjeckisk nationalkänsla.
Husitkrigen, som fördes mot det tyska inflytandet under 1420- och 1430-talen, räddade den tjeckiska nationaliteten från att förkvävas. Det var en allmän tjeckisk rörelse under ledning av John Zizka mot det tyska inflytandet. Han förde sina bondeskaror till seger mot de tyska riddarhärarna. Tjeckerna använde sig i dessa strider framgångsrikt av en taktik med vagnborgar. Husitkrigen utspelade sig samtidigt som Engelbrektsstriderna i Sverige. I bägge fallen handlade det om bondeuppror mot utländska förtryckare.
Under trettioåriga krigets (1618-1648) första skede möter vi åter den tjeckiska nationalismen. Överheten i Böhmen och Mähren [nuvarande Tjeckien] utgjordes av tyskarna som huvudsakligen var katoliker. Tjeckerna var påverkade av den reformerta husitrörelsen.
Trettioåriga kriget tog sin början. Tjeckernas nationella rörelse led dock nederlag vid Vita berget 1620. Med obönhörlig hårdhet slogs allt motstånd ned. De tjeckiska motståndsmännens jord konfiskerades och katolicismen infördes med tvång. Sedan dess lydde landet under de österrikiska habsburgarna ända till 1918. Trots att katolicismen var statskyrka, kände tjeckerna samhörighet med Jan Hus' protestantism.
Den egentlige skaparen av det moderna Tjeckoslovakien är Thomas Masaryk. Han studerade vid Prags universitet och blev professor i filosofi. På våren 1918 besökte han USA och framlade sitt oavhängighetsprogram för Tjeckien inför den amerikanske presidenten Woodrow Wilson. USA hade inträtt i första världskriget på Storbritanniens och Frankrikes sida mot Tyskland och Österrike-Ungern. Tjeckien ingick i Österrike-Ungern. Efter kriget sönderföll det mångkulturella kejsardömet i ett antal självständiga stater. Tjeckoslovakien var en av dessa. Till det nybildade Tjeckoslovakien fördes också det av tyskar befolkade Sudetområdet.
Efter Hitlers maktövertagande i Tyskland, växte det fram en naziströrelse bland sudetområdets tyskar. Dessa önskade frigöra sig från Tjeckoslovakien och förena sig med Tyskland. Hitler använde sig av dessa sudettyskar för att utöka Tysklands område.
I ett tal i januari 1938 förklarade Hitler att Tyskland skulle ta initiativet till att göra slut på de i Tjeckoslovakien boende stamfrändernas förtryck. Den nazikontrollerade tyska radion och pressen satte igång den mest våldsamma propaganda i skildringarna om den misshandel och det förtryck sudettyskarna utsattes för. Men i huvudsak var dessa skildringar påhittade.
Tjeckoslovakien var allierat med Storbritannien och Frankrike. Men dessa makter var ovilliga att gå i krig för tjeckernas skull. Minnena av ohyggligheterna från första världskriget var ännu alltför färska. Europas folk ville inte till något pris ha krig igen. Hitler kunde utnyttja denna motvilja att sätt hårt mot hårt i sin utpressningspolitik. Storbritanniens och Frankrikes regeringschefer accepterade att tyskarna tog Sudetområdet. Den brittiske premiärministern Chamberlain förklarade, att man räddat freden i vår tid. Men Hitler nöjde sig inte med Sudetområdet. Han hade visserligen deklarerat att Sudetområdet var hans sista krav på områden i Europa, men snart ockuperade han också resen av Tjeckoslovaken. Det handlade om att öka det "tyska livsrummet".
LÄS MER: Tysklands historia
LÄS MER: Hur bildades Tyskland? (artikelserie)
LÄS MER: Nationalismens historia
LÄS MER: Teorier om nationalism - dess ursprung och funktion
LÄS MER: Nationalism och imperialism 1815-1914
PODCAST: Stater och nationer