Stormningen av Bastiljen - inledningen på franska revolutionen

När Bastiljen stormades fann man bara sju välnärda fångar i borgen. Dessutom var ingen av dem inspärrad för politiska brott. Fyra av fångarna var falskmyntare. Två andra var sinnessjuka, den ene av dem trodde att han var Julius Caesar. Den sjunde var en greve som satt inne för incest.

Även berömdheter hade suttit inspärrade på Bastiljen. En av dem var den ökände markis de Sade. Mest känd är förmodligen författaren och filosofen Voltaire som var inspärrad där en kort tid. Voltaire skriver också om sin mystiske medfånge Mannen med järnmasken.

Parisarna beväpnar sig

I början av juli 1789 gick rykten om att kungen och adeln drog samman trupper för att jaga bort nationalförsamlingen (riksdagen) som hade samlats i Paris och Versailles som låg drygt 2 mil utanför huvudstaden. Paris gator skulle röjas med kulor och bajonetter. Parisarna började beväpna sig.

Ett stort antal gevär och några kanoner hämtades från Les Invalides - ett militärsjukhus för krigsveteraner som samtidigt hade en stor vapendepå i källaren.

Milisen (de beväpnade parisarna) saknade dock fortfarande kulor och krut. Men detta hade man tänkt hämta inne i Bastiljen. Där inne fanns nu stadens hela krutreserv. Dagen innan hade nämligen befälhavaren för trupperna i Paris, baron de Beseval, placerat 15 000 kilo krut i Bastiljen.

Många av soldaterna som var förlagda till Paris sympatiserade med folket och anslöt sig till upproret.

Den 14 juli tågade en stor folkskara mot Bastiljen för att förse sig med vapen och krut som fanns i fästningen.

Vid denna tid försvarades Bastiljen av omkring 82 äldre soldater som hade fått förstärkning av 33 schweiziska legoknektar. Kommendanten hade sett till att fylla på lagren med vapen och krut när oroligheterna började i Paris. Dessutom hade sex vagnslaster sten och järnskrot förts upp på tornen som försvar vid anfall.

Bastiljen stormas

På morgonen den 14 juli utväxlades skott mellan försvararna i Bastiljen och befolkningen i Paris. Efter några timmars segslitna förhandlingar gav kommendanten plötsligt upp. Då hade han fått i löfte att ingen av soldaterna i Bastiljen skulle skadas. Vid det laget hade endast en person bland försvararna dött. Bland angriparna var det värre ställt. Minst 98 revolutionärer låg döda på marken utanför fästningens murar, och ytterligare 73 var skadade.

När vindbryggan fälldes ner och Bastiljens stora port öppnades, så dödades tre av officerarna. Kommendanten de Launay fördes därefter bort mot stadshuset som låg en bit därifrån. När eskorten nästan var framme sprang några ur folkmassan fram och dödade de Launay med knivar, sablar och bajonetter. Senare samma natt fördes hans avhuggna huvud uppsatt på en stång i triumf genom Paris gator.