Wienkongressen var en internationell stor politisk konferens som hölls mellan ambassadörer från Europas stormakter. Den ägde rum i Österrikes huvudstad Wien mellan 1 september 1814 och 9 juni 1815. Österrike var en av segermakterna efter Napoleonkrigen.
Ett av målen var att återställa ordningen och maktbalansen i Europa efter franska revolutionen och Napoleons framfart. Det gällde bland annat att se till att ingen stat i fortsättningen skulle kunna få ett så dominerande inflytande som Napoleons Frankrike hade haft.
En ledande princip var även att de gamla furstehusen skulle återinsättas även om gränser flyttades och områden byttes. I alla stater gjorde aristokratin försök att få tillbaka den maktposition som den haft före revolutionen och Napoleonkrigen.
Den nya ordningen såg också till att hejda de nya liberala strömningarna i Europa vilket skulle leda till oroligheter senare under 1800-talet.
Under kongressen delades Europa upp bland stormakterna i olika intressesfärer. Ingen hänsyn togs till etnicitet när de nya gränserna drogs. Senare under 1800-talet ledde detta på många platser runt om i Europa till att etniska grupper med en stark självidentitet utvecklade en stark nationalism. Ett exempel på de etniska problem som uppstod är Serbien, där den uppblossande nationalismen i förlängningen ledde till skotten i Sarajevo, den utlösande faktorn till första världskriget.
LÄS MER: Napoleonkrigen
LÄS MER: Metternich och Wienkongressen
Litteratur:
Kåre Tønnesson, Bra Böckers världshistoria, del 10 – Två revolutioner, Bokförlaget Bra Böcker, 1986
Sven Skovmand, Bonniers världshistoria, Bonniers, 2008
FÖRFATTARE
Text: Robert de Vries (red.)
