Grevefejden var ett danskt inbördeskrig 1534-1536 som handlade om den danska tronföljdsfrågan och religion. Sverige och Lübeck deltog på olika sidor.
Kampen om den danska tronen stod mellan den protestantiska tronföljaren hertig Kristian av Holstein - stödd av Sverige, Holstein och adeln på Jylland - och den avsatte katoliken Kristian II, som fick stöd av biskopar, borgerskap och bönder samt av Hansan i Lübeck.
Kriget har fått sitt namn efter greve Kristoffer av Oldenburg, som förde befäl över Lübecks armé. Att den försiktige Gustav Vasa ingrep berodde på hans ovilja att se sin gamle motståndare Kristian återvända. Han hoppades även slippa de handelsprivilegier som han tidigare hade lovat lübeckarna under det s.k. befrielsekriget (1520-1523) då Sverige bröt med unionskungen Kristian II och därmed splittrade Kalmarunionen.
De svenska insatserna under grevefejden blev över lag lyckade. Svenska trupper körde ut de lübska trupperna ur Skåne och Halland, och den svenska flottan vann utanför Bornholm i juni 1535 den första större segern i sin historia. Sedan Lübeck därefter dragit sig ur kriget föll den katolska fronten samman.
Krigets följder
Kristian av Holstein blev kung Kristian III och kunde genomföra reformationen i Danmark.
Gustav Vasa fick Lübeck att avsäga sig sina handelsprivilegier i Sverige (de som tidigare utlovats i utbyte mot Hansans stöd i kampen mot Kristian II under befrielsekriget).
LÄS MER: Kristian II
LÄS MER: Gustav Vasa
FÖRFATTARE
Text: Gunnar Åselius, professor i militärhistoria vid Försvarshögskolan
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i boken Sveriges historia - vad varje svensk bör veta (tidigare utg. av Bonnier Alba).
