Trolle var en frälseätt med anor från 1300-talet som härstammande från Småland men hade jordegendomar även i Skåne. Ställningen som gränsadel gjorde medlemmarna av ätten Trolle unionsvänliga och därmed till Sturarnas fiender.
Arvid Birgersson Trolle (död 1505), lagman i Östergötland och Tiohärad, slogs på Sten Sture d.ä:s sida vid Brunkeberg, men blev genom sitt giftermål med en dotter till Ivar Axelsson (Tott) den förste som kom att ta parti mot Sturarna. Han är även känd för sitt ivriga godssamlande, sina kulturella intressen och sin vurm för astrologi. Hlans son Erik Arvidsson Trolle (död 1529), lagman i Närke och Uppland, gifte också in sig i släkten Tott och kom att kämpa mot Sten Sture både 1497 och 1501.
Efter Svante Nilssons (Sture) död 1512 lyckades han bli vald till riksföreståndare men tvingades inom kort av Sten Sture d.y. att avgå. Sedan Kristian II fördrivits flydde han till Danmark.
Eriks son, slutligen, Gustav Eriksson Trolle (1488-1535) vigdes till ärkebiskop 1515 men angreps kort därefter av Sten Sture d.y. i sin borg i Stäket, fängslades och måste 1517 avsäga sig sitt ämbete. Sedan han befriats av Kristian II kunde han dock som både åklagare och domare vid Stockholms blodbad ta en gruvlig hämnd. Inför trycket från Gustav Vasas resning lämnade han Sverige 1521. Han förblev lojal mot kung Kristian även efter dennes avsättning, följde honom i landsflykten och stupade på hans sida i grevefejden i slaget vid Öxnebjerg.
LÄS MER: Stockholms blodbad
LÄS MER: Grevefejden
LÄS MER: Sturarna
FÖRFATTARE
Text: Gunnar Åselius, professor i militärhistoria vid Försvarshögskolan
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i boken Sveriges historia - vad varje svensk bör veta (tidigare utg. av Bonnier Alba).
