Kristian II (1481-1559), dansk, norsk och svensk (1520-1521) kung, traditionellt känd i Sverige som Kristian tyrann.
Kristian fick en humanistisk uppfostran i renässansens anda. År 1513 blev han kung i Danmark efter sin far Hans. Liksom fadern gjort under sina sista år drev även Kristian en politik för att stärka kungamakten på adelns bekostnad, och han kom därför att omge sig med ofrälse rådgivare. Att återta makten från adeln i unionspartnern Sverige ingick som ett naturligt led i dessa planer.
Efter att ha misslyckats 1517 och vid Brännkyrka 1518 kunde han med hjälp av tyska legotrupper knäcka det svenska motståndet och motta hyllningen som kung 1520.
Efter kröningen anställdes Stockholms blodbad, möjligen på anstiftan av Kristians anhängare Gustav Trolle.
Efter segern försökte Kristian omorganisera Norden till ett mäktigt handelsområde, som kunde ta upp konkurrens med Hansan.
Kungens enväldespolitik hade dock väckt opposition inom det danska rådet. När sedan hans nyvunna ställning i Sverige började vackla inför Gustav Vasas uppror reste sig även den danska adeln.
År 1523 flydde Kristian till Holland, hans älskarinna Dyvekes hemland.
Efter ett försök att återta tronen - han landsteg i Norge 1531 - fängslades han och hölls inspärrad resten av sitt liv.
LÄS MER: Stockholms blodbad
LÄS MER: Kalmarunionens upplösning - Gustav Vasa tar makten i Sverige
LÄS MER: Gustav Vasa - befrielsekriget, Hansan och reformationen
FÖRFATTARE
Text: Gunnar Åselius, professor i militärhistoria vid Försvarshögskolan
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i boken Sveriges historia - vad varje svensk bör veta (tidigare utg. av Bonnier Alba).
