Mongolerna skapade ett världsvälde
I slutet av 1100-talet lyckades en lokal stamhövding ena de splittrade nomadstammarna på det mongoliska slättlandet. Han tog sig senare namnet Djingis khan, som betyder "härskare över allt som finns mellan haven".
År 1206 invaderade mongolerna norra Kina och drog sedan vidare genom Asien. De plundrade, brände och terroriserade befolkningen där de drog fram. Vid sin död 1227 hade Djingis khan lagt grunden till det största sammanhängande rike världen dittills skådat (se karta).
Det mongoliska väldet nådde sin kulmen 1279 e.Kr i samband Kublai khans (barnbarn till Djingis khan) erövring av Songriket i södra Kina. Efter Kublai khans död splittrades det väldiga imperiet upp i olika självständiga riken. Mongolerna fortsatte emellertid sina erövringskrig även i det efterföljande seklet.
Effektiva och fruktade krigare
Mongolerna var skickliga men skoningslösa krigare och leddes av kunniga befälhavare som lade stor vikt vid militär disciplin. Deras bakgrund som nomader hade gjort dem vana vid strapatser och ett hårt liv på hästryggen. De var därför också uthålliga och skickliga ryttare som i kombination med kunnigt ledarskap gjorde dem till en effektiva krigare.
Mongolerna använde terror som vapen. De städer som inte snabbt kapitulerade förstördes helt – t.ex. Samarkand jämnades med marken 1220 – och ryktet spred sig snabbt till andra städer som var hotade av mongolerna.
Vid sin död 1227 härskade Djingis khan över ett rike som sträckte sig från Volga till norra Kina. Hans efterträdare fortsatte erövringarna och intog hela Kina.
Bagdad, det arabiska väldets huvudstad, föll för mongolerna 1258. Långt in i östra Europa nådde mongolerna, till Ungern och Polen, och enskilda ryttartrupper siktades i norra Italien.
Men det stora erövringståget mot Europa avbröts när mongolernas högste khan hastigt avled. Vissa historiker tror att mongolerna annars skulle nått ända till Atlanten. Europa var vid den här tiden svagt och splittrat, och de tvistande europeiska härskarna hade svårt att ena sig ens inför mongolernas hotande arméer.
Efter hand delades mongolriket upp genom arv. Tvister mellan olika mongolhärskare försvagade sammanhållningen. Ett efter ett gick de mongoliska rikena under.
Den siste store mongoliske erövraren var Timur Lenk. Under slutet av 1300-talet och början av 1400-talet erövrade han stora delar av Asien och Ryssland. Timur Lenk hade dock inte, likt sina föregångare, försökt bygga upp en stark statsmakt. Hans väldiga rike splittrades därför strax efter hans död 1405. Se Uzbekistans historia >
Litteratur:
Knut Helle, Bra Böckers världshistoria, del 5 – Nomadfolk och högkulturer, Bokförlaget Bra Böcker, 1984
Kåre Lunden, Bra Böckers världshistoria, del 6 – Europa i kris, Bokförlaget Bra Böcker, 1984
Åke Holmberg, Vår världs historia – från urtid till nutid, Natur och Kultur, 1995
FÖRFATTARE
Text: Robert de Vries (red.) och Kaj Hildingson, journalist och läromedelsförfattare
Faktagranskad av: Lin Annerbäck, antikvarie på Stockholms Medeltidsmuseum
Intressanta fakta är skrivet av Carsten Ryytty, historielärare och författare, känd för att göra historia roligt. Fler fascinerande historiska fakta hittar du i hans bok Historiens underbara värld.
Läs mer om
Kartor
