Andra starka lukter trodde man också hjälpte till att hålla pesten borta. Pestläkare bar ofta ansiktsmasker med extra långa näsor som fylldes med väldoftande örter. De goda dofterna skulle skydda läkarna från att andas in pestluften och bli smittade.
Rädsla för främmande
Det fanns också andra teorier om varifrån pesten kom. En del trodde att pesten orsakades av ovanliga rörelser bland stjärnor och planeter. På flera håll i Europa skyllde man epidemin på judar, som därför förföljdes och mördades.
I Sverige vändes oron och skräcken över pestens härjningar till ilska mot alla som var främmande. I Visby på Gotland arresterades minst nio människor i början av pestutbrottet, misstänkta för att ha fört smittan med sig till staden. De torterades, tvingades att erkänna och avrättades sedan.
Vidskepelse och sagor
När pesten närmade sig en by gjorde invånarna allt de kunde hitta på för att stoppa den. Man kunde gräva ner en särskilt stor lax vid flodkanten för att hindra pesten att komma över vattnet, binda pesten vid en enbuske genom att knyta fast ett hårstrå från en pestsmittad i busken eller smörja in dörrposterna med blod för att pesten inte skulle komma in i huset. I vissa fall sägs man till och med ha offrat människor.
Eftersom man inte visste hur sjukdomen spreds, försökte man förklara pesten med hjälp av sagor om övernaturliga krafter och magi. Ofta föreställde man sig att själva sjukdomen tog formen av en människa eller ett djur. Pesten kunde till exempel beskrivas som två barn, en flicka och en pojke, som kom till gården med en räfsa och en kvast. Där de knackade på slog pesten till. Drog de med räfsan dog några stycken i huset men kom kvasten fram sopades alla liv bort.
I pesttider spreds många rykten om främlingar som drog runt på vägarna men som egentligen visade sig vara pesten som kom.
Mystiska mediciner
När någon väl smittats av pest fanns det flera märkliga botemedel att pröva. I ensvensk läkarbok från 1500-talet föreslås att man ska täcka en levande hönas rumpa med salt och placera den mot en uppskuren pestböld. »I brist på höna kan en hundvalp användas«, skrev författaren.
Självklart hjälpte det inte mot pest, men det kanske kändes bättre att göra något än att bara vänta och hoppas.
I riktigt gamla texter beskrivs många smittsamma sjukdomar som »en pest« men då handlar det inte alltid om den sjukdom vi i dag kallar för pest. Det kunde i stället vara allt från smittkoppor till influensa. När man ändå inte hade något botemedel mot sjukdomarna var det inte lika viktigt att hålla reda på exakt vilken sort det var.
Tre vågor av pest
Tre gånger vet man att pest har spridit sig över nästan hela världen, i så kallade pandemier. Den första kända pandemin av pest härjade i länderna kring östra Medelhavet under två århundraden från år 541. Den gången spred sig pesten över stora delar av Asien och Europa, ända upp till det som vi i dag kallar Sverige.
Den andra pandemin började i mitten av 1300-talet. Inget annat utbrott drabbade lika många människor och lika många länder ungefär samtidigt. I Sverige fick det pestutbrottet i efterhand namnet »digerdöden«, som betyder »den stora döden«. Digerdöden svepte över världen som en storm på 1300-talet och efter bara ett par korta år hade den dragit igenom och förbi Europa. Men pesten kom tillbaka om och om igen under flera århundraden innan pandemin dog ut helt.
Den sista gången den pandemin orsakade ett pestutbrott i Sverige var så sent som år 1710. Då dog nästan 40 procent av alla invånare i Stockholm.
