Byn hade också ett gemensamt område som inte var uppodlat. Det var ofta mark med sand, buskar, och sten – eller kärrmark övervuxen med vass. På denna allmänning fick allas kor och får beta. Där byggde fattigfolk som inte ägde någon jord sina kojor.
Nya odlingsmetoder
Under 1700-talet växte folkmängden, särskilt i städerna. Det behövdes mer brödsäd, eftersom fler människor behövde mat.
Många storbönder var därför intresserade av nya metoder för att få fram större skördar. De upptäckte att sandjord kunde bli bättre om den blandades med lera. Kärr kunde dikas ut och bli ny åkerjord. Nya växtslag och nya djurraser började införas.
För att kunna pröva de nya odlingsmetoderna behövde byborna komma överens om att slå ihop sina små åkrar till större åkrar. Men de fattigaste bönderna, de som ägde lite mark, var ofta emot förändringarna eftersom de kostade pengar.
Så småningom drev godsägarna och storbönderna trots motståndet igenom att de små åkrarna skulle delas upp på ett nytt sätt. Var och en i byalaget skulle få sin del av jorden, men den skulle hänga ihop så att den bestod av en eller flera stora åkrar. Varje ägare skulle också ha inhägnader runt sina fält.
Fattiga förlorar sin jord
Allmänningen delades också upp för att bli åkermark. Där hade de allra fattigaste tidigare kunnat bo. Nu bodde de plötsligt på privat mark och blev tvungna att ge sig av – kanske för att bli arbetare på de stora godsen eller i någon stad.
De stora jordägarna såg till att få de bästa åkrarna när den nya uppdelningen gjordes. Den som bara haft en eller två bitar mark före uppdelningen fick ibland sin nya åker i kärrmark eller sandjord. Sådana åkrar gick inte att leva på. Dessutom hade småbönderna sällan råd att sätta upp inhägnader runt sina fält. Många tvingades därför sälja sin jord till de större gårdarna och försöka skaffa arbete på annat håll.
Uppdelningen av åkrarna ökade alltså skillnaderna mellan människor. De stora jordägarna fick ännu större ägor medan en stor grupp människor inte längre ägde någon jord alls.
Större skördar med nya metoder
På de gårdar som nu fått stora sammanhängande åkrar blev jordbruket effektivare. Redskapen förbättrades. Ålderdomliga plogar byttes mot plogar av järn som hästarna kunde dra. Man odlade också nya växtslag som gav bättre skördar. Nya raser av kor gav mer mjölk och förädlade raser av svin och får gav mer kött och ull.
De nya metoderna inom jordbruket ökade alltså skördarna. Detta gjorde det möjligt att få fram mat till alla dem som tvingats bege sig till städerna. Samtidigt gjorde de nya metoderna att det inte behövdes så många som arbetade i jordbruket längre. De som förlorade sina arbeten på landsbygden måste i stället bege sig till städerna och leta arbete där.
