En bonde kunde ha 7-8 små bitar åkerjord utspridda runt byn. Det gick åt mycket tid till att gå runt och sköta de olika små åkrarna.
Många storbönder ville därför använda nya metoder för att få större skördar. Men åkrarna runt byarna var alltför små för att de nya metoderna skulle fungera.
Eftersom efterfrågan på mat ökade steg priserna. Storbönderna blev alltmer angelägna om att kunna använda de nya metoderna, få fram mer mat och därmed öka sina inkomster.
Storbönderna drev igenom att åkermarken runt byarna delades upp på ett nytt sätt. Varje bybo skulle få lika mycket av jorden som tidigare, men den skulle nu bestå av en eller flera större och mer sammanhängande åkrar.
Storbönderna såg till att få den bästa jorden när den nya åkermarken delades upp. Många småbönder fick åkrar på dålig jord som inte gick att leva av. De blev tvungna att lämna sina gårdar och söka arbete i städerna.
Uppdelningen av åkrarna ökade alltså skillnaderna mellan människor. De stora jordägarna fick ännu större ägor medan en stor grupp människor inte längre ägde någon jord alls. Men jordbruket blev mer effektivt och matproduktionen ökade.
Arbetet mekaniserades
När befolkningen växte ökade även efterfrågan på tyg att göra kläder av. I Storbritannien fanns ett system som kallades hemindustri. Köpmän som kallades förläggare lämnade ull till bondgårdar där kvinnorna spann ullen till garn. Sedan vävde männen garnet till tyg som förläggarna kom och hämtade.
Men det var svårt att få fram mer tyg. De som spann och vävde måste ofta sköta sina åkrar. Då blev inget tyg vävt. Precis som storbönderna ville förläggarna öka sin produktion för att tjäna mer pengar när efterfrågan på tyg ökat. Arbetet började därför organiseras på ett nytt sätt. Arbetarna samlades i speciella byggnader (fabriker) där arbetstiden kunde övervakas. Ingen kunde nu helt plötsligt sluta spinna eller väva för att istället gå ut och arbeta på sin åker.
Inom kort kom en rad olika uppfinningar att förändra sättet att arbeta ytterligare. Alltmer arbete kom hädanefter att utföras av maskiner. Arbetet mekaniserades.
Många nya uppfinningar
Den första uppfinningen som förändrade vävarnas arbete var den flygande skytteln som uppfanns 1733. En enda vävare kunde nu på samma tid väva lika mycket tyg som 2-4 personer gjort tidigare.
När det gick snabbare att väva behövdes mer garn att väva tyg av. 1738 kom den första mekaniska spinnmaskinen. Det är ett av många exempel från den industriella revolutionen på hur en uppfinning driver fram en annan.
År 1764 uppfanns maskinen Spinning Jenny. Den kunde ersätta 4-6 personer som spann för hand. År 1780 kom den mekaniska vävstolen. Nu var alla steg i tillverkningen av tyg mekaniserade. Det gick att få fram nästan hur mycket tyg som helst. Det hade behövts 40 miljoner handspinnare för att få fram samma mängd garn som maskinerna tillverkade i Storbritannien år 1870. Även om varenda människa i hela landet arbetat som handspinnare hade det inte räckt – befolkningen var då 30 miljoner.
Järn och stenkol blev viktiga råvaror
För att de nya maskinerna skulle kunna tillverkas i större mängd och hålla länge måste de göras av metall. Därför behövdes mer och billigare järn.
För att smälta järnmalm och rena den till järn användes träkol. Efterhand tog skogarna - där man hämtade ved för att göra träkol - i Storbritannien nästan slut. Träkolet fick köpas från länder med gott om skog, som Sverige.
Däremot hade Storbritannien gott om stenkol, men det fanns inga metoder för att rena malmen genom att använda stenkol.
Behovet av järn gjorde att experimenten med stenkol ökade. Under 1700-talet kom britterna till sist på metoder som gjorde att de kunde använda sitt eget stenkol för att rena malmen. Nu gick det att få fram billigare järn eftersom britterna inte behövde importera dyr träkol. Stenkol blev en viktig råvara. Förutom i järnverken användes kol för att värma upp bostäder och som bränsle till ångmaskinerna.
Ångmaskinen - en ny kraftkälla
År 1765 skulle mekanikern James Watt reparera en ångmaskin. Han började arbeta med att förbättra maskinen. Det klarade Watt så bra att han brukar räknas som ångmaskinens uppfinnare. Nu kunde ångmaskinerna börja driva fartyg, lokomotiv och maskiner.
De nya industrierna krävde en hel del transporter. Malm och kol måste föras till stålverken. Bomull och ull skulle fraktas till textilfabrikerna och sedan skulle de färdiga varorna skickas till kunderna. Det blev nödvändigt att bygga bättre vägar.
De första järnvägarna började byggas. 1825 öppnades den första järnvägen för allmänt bruk. Järnvägarna är historiens största förbättring av transporter på land. Tågen kunde transportera tyngre laster än de hästdragna vagnarna och det gick många gånger snabbare.
Ångmaskinen skapade geografiska förutsättningar för industrialiseringenÅngmaskinen som energikälla fick enorm betydelse för industrialiseringen. Eftersom ångmaskiner kunde placeras var som helst behövde industrin inte längre ta hänsyn till energikällans geografiska läge. Tidigare hade industrin för det mesta drivits av vattenhjul vid forsar som dessutom ofta frös till is under vinterhalvåret. Med de effektiva ångmaskinerna behövde man inte längre ta hänsyn till vattenströmmar eller årstider. Industrin kunde nu placeras i närheten av råvaror och naturtillgångar eller vid städer där det fanns stor efterfrågan på det som producerades. Många industrier förlades längs med vattendrag och kuster där det fanns goda transportmöjligheter. Ångmaskinen revolutionerade kommunikationernaEn annan fördel med ångmaskinen var att den kunde monteras på vagnar och båtar. Ångmaskinen revolutionerade därmed också kommunikationerna. Tåg och ångbåtar var både snabbare och bekvämare att färdas med än tidigare transportmedel. Dessutom blev det nu möjligt att passa tider då man inte längre behövde ta lika stor hänsyn till vädrets makter.
|
Bra kommunikationer och gott om kapital
Att den industriella revolutionen började i Storbritannien berodde också på att landet hade goda hamnar och segelbara floder.
Storbritannien hade också byggt upp det brittiska imperiet - ett av världshistoriens största. Handeln över världshaven hade gjort Storbritannien till ett av jordens rikaste länder. Det fanns gott om förmögna britter som ville satsa pengar på nyheter inom industrin, i hopp om att bli ännu rikare.
Industrialiseringen spred sig från Storbritannien trots att britterna helst ville vara ensamma om de nya metoderna och uppfinningarna. Att sälja maskiner till utlandet var förbjudet fram till 1843. I Sverige inleddes den industriella revolutionen omkring 1850. I Sverige startade utvecklingen mot att bli industriland vid sågverken i Norrland.
Till skillnad från andra revolutioner, exempelvis franska revolutionen går det inte att bestämma exakt när den industriella revolutionen inleddes. Inte heller går det att säga att den fått något slut. Den fortsatte att sprida sig över världen och nådde under 1900-talet Ryssland och Kina.
LÄS MER: Industriella revolutionen
LÄS MER: Industriella revolutionens sociala följder
LÄS MER: Industriella revolutionens ekonomiska och miljörelaterade följder
LÄS MER: Vetenskap, teknik och kommunikationer 1776-1914
LÄS MER: Jordbruket förändras - bakgrund till den industriella revolutionen
LÄS MER: Ångmaskinen möjliggjorde den industriella revolutionen
LÄS MER: Industriella revolutionens baksida
LÄS MER: Vetenskapspersoner och vetenskapshistoria
LÄS MER: Industriella revolutionens betydelse för produktion och hantering av mat
LÄS MER: Vattenkraft i modern tid: Ångmaskinen och vattenkraftverk
LÄS MER: Teknikhistoria
PODCAST: Orsaker till den industriella revolutionen
