Nu satsade Pompejus, liksom Caesar gjort, på att göra romarna nöjda. Han lät bygga en stor park och en möteshall för senatorerna. I hallen placerades en stor staty av Pompejus.
Caesar hade ett kontrakt som tillät honom att vara fem år i Gallien. När kontraktet var slut beordrade senaten honom att återvända, men utan sina arméer. Caesar svarade att om han skulle upplösa sina styrkor måste Pompejus upplösa sina.
Caesar förde sina trupper ända till floden Rubicon. Den markerade gränsen till Gallien. I Gallien var Caesar konsul och befälhavare. På andra sidan floden räknades han som vanlig romare utan rätt att föra befäl över legioner.
Vid flodens strand inväntade Caesar svaret från Rom. Det kom - Pompejus hade förkastat erbjudandet.
- Alea jacta est (Tärningen är kastad), lär Caesar ha sagt.
Sedan gav han sina trupper order att gå över Rubicon. Nu fanns ingen återvändo. Detta var en öppen utmaning mot senaten. Men varken senaten eller Pompejus vågade möta Caesar och hans stridsvana soldater. När de kom fram till Rom hade Pompejus och de flesta senatorerna flytt till Grekland.
Caesar krossar Pompejus
Caesar handlade snabbt. Han stannade i Rom så länge att han kunde utses till konsul och överbefälhavare. Sedan han fått laglig makt fortsatte han till Spanien med sina trupper. Där besegrade han Pompejus allierade. Därefter vände sig Caesar mot Pompejus själv. Pompejus hade samlat en armé för att invadera Rom. Istället för att invänta Pompejus skyndade Caesar till Grekland för ett avgörande.
Pompejus styrkor var numerärt överlägsna, men Caesar var den bättre taktikern och hans legioner var mer stridserfarna än Pompejus trupper.
På kvällen var slaget över, Pompejus styrkor slagna och han själv flydde för livet. I ett skepp seglade han över Medelhavet och bad om beskydd hos Egyptens härskare, farao Ptolemaios. Men Ptolemaios vågade inte ge skydd åt Pompejus.
Ptolemaios sände en enkel roddbåt för att hämta Pompejus. På väg mot land stack en av faraos tjänare ner honom med en dolk. Sedan skar tjänaren av Pompejus huvud för att bevisa att han var död.
Caesar hade även andra fiender. Arméer som var lojala mot senaten hade erövrat områden både i Afrika och Asien.
I Asien vann Caesar på kort tid 47 segrar. Sommaren år 46 e.Kr besegrade han i Afrika de sista arméer som senaten kontrollerade. Sedan återvände han till Rom.
Caesar höll ett av de största triumftåg som skådats i Rom. Segrar i Gallien, Egypten, resten av norra Afrika och Asien firades samtidigt. På en av de vagnar som kom först i det långa tåget stod det "Veni, vidi vici." Det betyder: Jag kom, jag såg, jag segrade.
När vagnarna rullade fram togs ropet upp av åskådarna och orden "Veni, vidi, vici" ekade genom Roms gator. Caesar själv var klädd i purpurfärgad toga och hade segrarens lagerkrans kring sin panna. När folk fick syn på honom dånade ropen som åska och tycktes skaka de sju kullar som Rom byggts på. Världserövraren hade äntligen kommit hem.