Moskva 1980
Storpolitiken hade definitivt blivit en del av de olympiska spelen. Nu gällde det supermakterna. 1979 invaderade sovjetiska styrkor Afghanistan.
USA:s president Jimmy Carter förklarade att om Sovjets soldater inte lämnade landet skulle USA:s idrottsungdomar inte komma till Moskva. USA fick 60 andra nationer från västvärlden med sig. Spelen räddades kanske av Frankrike som efter lång tvekan ställde upp och därmed beredde väg för andra tveksamma nationer i väst. 5 923 tävlande från 81 nationer kom till Moskva. USA:s olympier kom dock inte.
En del länder demonstrerade även där genom att inte visa sin nationsflagga. Istället tågade de in under den olympiska flaggan. Dessa länder tillät inte heller att nationens flagga hissades vid segerceremonier eller att nationalsången spelades. Sverige gjorde inte så. Den blågula flaggan vajade och "Du gamla, du fria" spelades vid segerceremonierna.
Los Angeles 1984
En sådan olympiad till, och OS-tanken är förlorad", sa många efter Moskva 1980. Men det blev likadant i Los Angeles, utan att tanken gick förlorad. En rad öststater med Sovjet och Östtyskland i spetsen uteblev. Spelen blev därför en massiv uppvisning av USA:s idrottsungdomar. Den svarte sprinterkungen och längdhopparen Carl Lewis upprepade Jesse Owens fantastiska svit från Berlin 1936: guld på 100 meter, 200 meter, 4 x 100 meter och i längdhopp. 1984 fanns hans bild på omslaget till nästan alla amerikanska tidskrifter som sysslade med sport. De svartas ställning hade förbättrats mycket i USA under de 48 år som gått sedan Jesse Owens segrar 1936.
Söul 1988
Inför tävlingarna i Söul, Sydkoreas huvudstad, fruktade många idrottsvänner att storpolitiskt rävspel skulle göra det omöjligt att anordna olympiska spel. New York Times hade som rubrik i sin OS-bilaga: "De bästa spelen eller de sista?"
Det visade sig, lyckligt nog, att politiken inte tilläts spela någon huvudroll - ingen terroristattack som i München 1972, ingen afrikansk bojkott som i Montreal 1976, ingen USA-bojkott som i Moskva 1980 och ingen bojkott från Östeuropa som i Los Angeles 1984. Två kommunistländer valde dock att väcka uppmärksamhet genom att inte delta: Kuba och Nordkorea.
Men ett annat hot mot idrotten än politiska demonstrationer tornade upp sig alltmer: dopingen. Spelens mest uppmärksammade duell var finalen på 100 meter mellan Carl Lewis och Ben Johnson. Den vanns av Johnson, och hans lopp på 9,79 sekunder beskrevs som fulländat i varje hundradel. Men dopinglaboratoriet i Söul fann steroiden stanozolol i guldmedaljörens urinprov. Han fråntogs sin medalj.
Sverige fick ingen guldmedalj alls. För första gången på 80 år tonade inte "Du gamla, du fria" fram vid någon segerceremoni. Fyra silver och sju brons räckte knappast som kompensation. Som salt i såren kom att Sverige hamnade sist bland de nordiska länderna - och Norge, Danmark och Finland kvitterade ut guldmedaljer. Sovjet tog 55 guldmedaljer. Östtyskland blev tvåa i guldligan med 37 och USA trea med 36.
Barcelona 1992
År 1992 var Spaniens år i evenemangsvärlden. Då firades ett stort och stolt 500-årsminne. Den 3 augusti 1492 hade tre skepp styrt ut från den spanska hamnstaden Palos för att finna en ny sjöväg till Indien. De fann istället en för européerna okänd världsdel, Amerika.
De olympiska spelen i Barcelona invigdes den 25 juli och blev den fest som alla idrottsvänner hoppats på. Sverige fick en guldmedalj i bordtennis genom Jan-Ove Waldner.
Atlanta 1996
100 år efter Aten 1896 tändes den olympiska elden i Atlanta, huvudstad i delstaten Georgia i södra USA. 3,5 miljarder TV-tittare kunde följa tävlingarna.
Vad tänkte spelens skapare, baron Pierre de Coubertin, om han nu kunde titta ner från ett himmelskt Olympos? I de olympiska spel som han startade tävlade amatörer, i vissa fall minst sagt otränade. Garret, som vann diskus 1896, hade ju inte tränat sin kastförmåga förrän han kom till Aten...
I Atlanta var de tävlande hårdtränade proffs. De levde på sin idrott, och somliga blev snabbt mångmiljonärer i dollar och pund. Den franske baronen skulle nog inte ha förfasat sig över detta. Att ungdomar från hans egen överklass hade råd att vara amatörer var självklart för 100 år sedan. Men varför skulle inte vanligt fattigt folk få tjäna pengar? Spiridon Loues, maratonsegraren 1896, hade fått häst och vagn, en egen gård och en hel del andra gåvor.
Sverige tog två guld, fyra silver och två brons. Susanne Gunnarsson och Agneta Andersson vann finalen i kanot K2 500 meter. Ludmila Engquist tog det första svenska guldet i friidrott sedan 1976. Hon hade börjat sin karriär i Sovjetunionen, där lovande barn och ungdomar handplockades för att hårdtränas till elitidrottare.
Sydney 2000
År 1768 började den brittiske kaptenen James Cook att kartlägga Australien som länge varit en för européer okänd världsdel. 1788 blev Australien brittisk koloni. Att där redan fanns en befolkning, aboriginer, brydde sig den tidens kolonisatörer inte om. Det beräknas att denna ursprungsbefolkning på Cooks tid uppgick till 300 000, uppdelad på 500 stammar.
Sprinterflickan Cathy Freeman är aborigin. Hon har gjort mer än någon annan för att i vår tid göra urbefolkningen känd. Vid de brittiska samväldesmästerskapen 1994 vann hon på 400 meter och gjorde sitt ärevarv med Australiens flagga i hand. Men hon höll också upp aboriginernas flagga. Den 72-årige australiske lagledaren blev rasande och framhöll att endast Australiens flagga fick visas.
Tre dagar senare vann Cathy 200 meter. Hon sprang ärevarv än en gång, och än en gång vinkade hon med båda flaggorna. Men nu jublade alla, möjligen med undantag för den grånade lagledaren. Så fort kan människor byta åsikt. Nu var Cathy symbol för hela nationen och för kampen för människors lika värde.
Vid de olympiska spelen i Sydney år 2000 var Cathy "vår Cathy" för hela nationen när hon vann 200-metersloppet och sedan sprang ärevarv med båda flaggorna fladdrande.
Dagen efter var Sydney fyllt med affischer som den amerikanska skojätten Nike hade låtit sätta upp med texten: "Officiell leverantör av glädje till olympiska spelen i Sydney 2000". Hur många miljoner dollar som Cathy varje år fått av Nike är okänt. Det talas om att summan före olympiaden var 10 miljoner dollar och att den summan sedan tiodubblats...
LÄS MER: Olympiska spelen och politik, del 1: Krig väcker OS till liv
LÄS MER: Olympiska spelen
LÄS MER: De olympiska spelen i antikens Grekland
LÄS MER: Idrottshistoria