Sicilien erövras
Den främsta orsaken till invasionen av Sicilien och Italien 1943 var att de allierade hade besegrat Tyskland i Nordafrika och de allierade ledarna nu var överens om att invasionen av Frankrike kunde genomföras först 1944. Därför slog man till mot Europas ”mjuka underliv”
som Churchill kallade Sydeuropa.
Invasionen av Sicilien startade den 9 juli 1943 under kodnamnet ”operation Husky” och var den största landstigningen i historien. Operationen genomfördes av 15:e armégruppen under befäl av general Alexander.
Armégruppen bestod av amerikanska 7:e armén med general Patton som chef och brittiska 8:e armén under general Montgomery.
På en enda dag landsattes 180 000 amerikanska och brittiska soldater. Efter tre dagars strider hade de allierade erövrat hamnarna och flygfälten på Siciliens sydöstra hörn.
Göring blev rasande på det tyska flygvapnet i Italien och meddelade att: ”Jämfört med jaktplanspiloterna i Frankrike och Ryssland har jag bara förakt till övers för er. Jag fordrar omedelbart bättre prestationer.”
Den 22 juli erövrade Patton Palermo och nådde sedan fram till Messina före britterna. De italienska soldaterna gjorde bara svagt motstånd och de allierade kunde ta fler än 150 000 italienska fångar. Däremot gjorde de 70 000 tyska soldaterna hårt motstånd och det dröjde ända till den 17 augusti 1943 innan de allierade hade erövrat hela Sicilien.
Svårt att erövra det italienska fastlandet
Den 3 september gick brittiska 8:e armén över Messinasundet till det italienska fastlandet. Britterna mötte inget stort motstånd eftersom tyskarna hade dragit sig tillbaka till Neapel. Samtidigt skrev den italienska regeringen under en kapitulation vilket i sin tur medförde att tyskarna snabbt tog kontroll över hela Italien.
Den italienska kungafamiljen, regeringen och det italienska överkommandot flydde nu från Italien med första anhalt Malta.
Den tyska överbefälhavaren Albert Kesselring, en av de effektivaste generalerna under andra världskriget, älskade Italien och italienarna ansåg att Italiens kapitulation ”var ett smutsigt förräderi bakom vår rygg.” Kesselring utnyttjade på ett effektivt sätt den italienska geografin med smala dalar mellan höga bergskedjor, därför tog det två veckor för de allierade att nå fram till Neapel.
I november 1943 fastnade de allierade i en försvarslinje som tyskarna byggt upp vid den lilla staden Cassino, åtta mil norr om Neapel. Nu började slaget vid Monte Cassino, som skulle bli ett mycket blodigt slag. Först den 17 maj 1944 drog tyskarna sig tillbaka från Cassino och då hade de allierade förlorat 40 000 man och tyskarna 25 000 stupade soldater.
Den 4 juni 1944 kunde de allierade gå in i Rom. Roms befolkning var oerhört glada när de amerikanska trupperna kom in i staden och en amerikansk soldat fällde ett yttrande som senare blev klassiskt. När han fick se Colosseums ruiner sa han: ”Fan anamma, inte visste jag att våra bomber hade ställt till så stora skador i Rom.” Churchill sa: ”den som har Rom har lagfarten på Italien.” Då hade även trupper från Kanada, Frankrike, Nya Zeeland, Indien och Polen satts in i striderna.
Först i april 1945 lyckades de allierade komma ända upp i norra Italien.
Slaget vid Monte Cassino
Den 17 januari 1944 anföll de allierade de tyska ställningarna runt staden Cassino och berget Monte Cassino. De allierade, amerikanska och nyzeeländska soldater led svåra förluster.
De allierade trodde att det gamla klostret högst upp på Monte Cassino var besatt av tyska fallskärmstrupper. Därför satte man in ett massivt flyganfall med 229 amerikanska bombplan som fällde 435 ton spräng- och brandbomber över klostret. Dessutom besköts klostret av artilleri.
När anfallet var över var klostret förvandlat till en hög av bråte.
Det visade sig senare att de tyska fallskärmssoldaterna inte befann sig i klostret. Tyskarnas försvarsanläggningar fanns cirka 300 meter därifrån längs bergssluttningarna.
Efter det massiva anfallet lyckades de tyska soldaterna hålla stånd i ytterligare tre månader.
Den slutgiltiga attacken genomfördes av polska och marockanska soldater den 19 maj. De tyska soldaterna tvingades lämna sina ställningar och polackerna kunde hissa den polska flaggan över klostrets ruiner.
Mussolini grips
När de allierade erövrade Sicilien sommaren 1943 hade Benito Mussolini varit Italiens diktator i 23 år. När Mussolini sammankallade fascistpartiets stora råd den 24 juni 1943, som han inte hade sammankallat på drygt tre år, protesterade medlemmarna mot Mussolinis styre av Italien. En av medlemmarna i rådet skrek ”I detta krig har redan 100 000 soldater fallit och 100 000 mödrar ropar: Mussolini har mördat min son.”
Den 25 juni röstade medlemmarna för en misstroendeförklaring mot Mussolini och samma dag avsatte Italiens kung Viktor Emanuel III Mussolini.
Kungen utnämnde den åldrige marskalk Badoglio till Mussolinis efterträdare och gav honom i uppdrag att bilda en ny regering.
Mussolini rasade mot politikerna och italienarna och han sa om sina landsmän att de var ”en medioker samling oduglingar, och det enda de kan är att sjunga och äta glass.”
När nyheten kom ut att Mussolini var arresterad rusade folk ut på gatorna i Rom och skrek: ”Ner med Mussolini. Ner med kriget.”
Mussolini fördes till ett sporthotell i bergskedjan Apenninerna omkring 12 mil från Rom. Hotellet kunde bara nås med en linbana men tyska agenter visste var Mussolini fanns.
Mussolini fritas
SS-kaptenen Otto Skorzeny fick i uppdrag av Hitler att befria Mussolini. 90 man i 12 glidflygplan landade på en grässlänt nedanför hotellet och befriade Mussolini utan att ett enda skott avlossades. Snart landade även ett litet spaningsplan och Skorzeny, Mussolini och piloten lyckades oskadade ta sig från det 1 226 meter höga berget genom att tolv man höll fast det lilla spaningsplanet medan piloten gav full gas.
Mussolini flögs till Hitler som ville att han skulle återta makten i Italien, men Mussolini ville dra sig ur politiken för att förhindra ett inbördeskrig.
Efter tre dagars förhandling accepterade Mussolini att bli ledare för en ny fascistisk republik i norra Italien som var ockuperad av tyskarna. Nu blev Mussolini en marionett till tyskarna och tvingades följa deras order. Mussolini klagade bittert: ”De finns alltid där, som leopardens fläckar.”
Mussolinis död
När de allierade närmade sig Norditalien i april 1945 flydde Mussolini mot Österrike, men han och hans älskarinna Clara Petacci arresterades av kommunistiska partisaner och båda sköts till döds.
Dagen efter mordet hängdes deras kroppar upp på en bensinmack intill ett torg i Milano. En folkmassa hånade och spottade mot de lemlästade kropparna och en kvinna sköt fem pistolskott mot Mussolini ”för att hämnas mina fem söner.” Dagen efter begravdes Mussolini i familjegraven i byn Predappio.
Slutet på kriget i Italien
I april 1945 gick de allierade till kraftig offensiv mot tyskarna i norra Italien. Samtidigt höll hela Tyskland på att falla samman och Kesselring hade kallats hem för att föra befäl på västfronten.
Tyskarnas nya befälhavare, general Vietinghoff led brits på allt, framför allt vad gällde flygunderstöd.
Trots att de allierade var numerärt underlägsna lyckades de driva tyskarna över floden Po.
Mot slutet av april hade de tyska trupperna inte längre några möjligheter att strida och då var partisanerna mycket aktiva i norra Italien.
Till sist bestämde sig Vietinghoff för att ignorera order från Berlin om fortsatt motstånd och den 29 april 1945 kapitulerade tyskarna i Italien.
Det hade tagit de allierade nästan ett år och tio månader att erövra hela Italien.
Det italienska fälttåget bidrog till den totala allierade segern i Europa eftersom upp till 26 tyska divisioner var engagerade i Italien, som i annat fall hade kunnat sändas till västfronten eller östfronten.
LÄS MER: Italien under Mussolini
LÄS MER: Il duce - Benito Mussolini
LÄS MER: Benito Mussolini
LÄS MER: Andra världskriget (artikelserie)
LÄS MER: Andra världskriget
Litteratur
Antony Beevor, Andra världskriget, Historiska Media, 2012
H.P. Willmott m.fl., Andra världskriget, Bonnier Fakta, 2012
Liddell Hart, Andra världskrigets historia : 1942-1945, Natur & Kultur , 2007
Chris Mann m.fl., De största slagen under andra världskriget, Läsförlaget, 2009
FÖRFATTARE
Text: Carsten Ryytty, författare och SO-lärare
