Ibn Battuta - en tidig utforskare av den muslimska världen

Ibn Battuta var en muslimsk resenär som under sitt liv anses ha besökt stora delar av den värld som var känd i hans livstid. Han föddes i Nordafrika år 1304 och brukar beskrivas just som en muslimsk resenär som färdades från sitt födelseland, dagens Marocko, till Mindanao, en av de öar som tillhör den nutida staten Filippinerna. Han är känd för sin dokumentation av det han såg under sina resor, det vill säga han har beskrivit miljöer, religiös praktik och det vardagsliv som han stötte på bland andra muslimer. En poäng är att han har uttryckt en samhörighet med de människor som han beskrivit i deras egenskap av att vara muslimer. Detta sagt även om de inte praktiserade islam på ett sätt som överensstämde med hur Ibn Battuta praktiserade sin religion. Det framstår följaktligen med all tydlighet redan från Ibn Battutas reseberättelser att islam har utifrån en gemensam grund tagit olika former på skilda platser.

Under en period av nästan trettio år, mellan 1325 och 1353, reste Ibn Battuta över nästan hela den kända muslimska världen och bortom den.

Historisk bakgrund

Ibn Battuta (1304-1368) var nordafrikan, berber, sunnimuslim och tränad i malikitisk rättstradition. Den sistnämnda är en av de fyra traditioner eller skolbildningar som dominerar inom sunnitisk islam. Han var uppväxt i ett sammanhang där malikitisk tradition följdes i utövandet av islam och utbildade sig även som domare (qadi) i denna tradition. Ibland praktiserade han som qadi under sina resor, men ibland fungerade det inte på grund av att hans uppfattning om islam skilde sig från lokalbefolkningens på platser där han utövade ämbetet. Hans språk var arabiska. Vid denna tid var det ett språk för utbildade och lärda människor, och fungerade som ett övergripande språk som bar en särskild status på grund av sin intima koppling till islam genom att vara Guds och uppenbarelsernas språk. Han påstod att han under sin tid i Indien även lärde sig att tala persiska.

ANNONS

Ibn Battutas reseskildring

Titeln på reseskildringen: A Masterpiece to Those Who Contemplate the Wonders of Cities and the Marvels of Travelling. Även kallad Rihla. På arabiska: Tuḥfat an-Nuẓẓār fī Gharāʾib al-Amṣār wa ʿAjāʾib al-Asfār.

Intressant är att Ibn Battutas reseskildring ”upptäcktes” av européer och att den första versionen som gavs ut i modern tid på arabiska bygger på den kända versionen av reseskildringen som gavs ut av C. Defrémery and B. R. Sanguinetti i Paris åren 1853 till 1859. Den arabiska versionen gavs ut i Beirut 1960. Dock är den internationellt kanske mest spridda versionen H. A. R. Gibbs The Travels of Ibn Battuta utgiven i två volymer åren 1958 till 1962. Gibbs bok har även översatts till svenska och publicerades år 1989.

I syfte att sätta Ibn Battuta i ett sammanhang kan nämnas att det abbasidiska kalifatet med säte i Bagdad erövrades av mongoler 1258. Ibland har denna erövring fått symbolisera slutet på den ”gyllene era” som den abbasidiska tiden hade inneburit i fråga om kulturöverföring från tidigare kulturer (inte minst den grekiska) i form av kulturliv, kunskapsproduktion och utvecklingen av samhället i stort. Samtidigt går det att med hänvisning till fortsatt samhällsutveckling, kultur- och kunskapsproduktion sträcka ut tiden för en ”gyllene era” till 1400-talet. Ibn Battuta föddes följaktligen i en tid då ett kalifat precis försvunnit ut ur historien och ett nytt, det osmanska kalifatet, var på väg att ta form. Vidare fanns en rad mindre kalifat i Nordafrika och Östra Medelhavsområdet som Mamluk-kalifatet som överlevde fram till början av 1500-talet.

Levde i en tid då islam expanderade

Ibn Battutas reseskildringar riktade sig främst till en publik som var nordafrikansk, arabiskläsande och inkluderade kvinnor. Även om han befann sig i en tid mellan stora och dominerande imperier med många mindre sultanat och kungadömen styrda av muslimer, var det en relativt lugn period i historien. I flera av de mindre kungadömena i den så kallade ”muslimska världen" var majoriteten av befolkningen inte muslimer. Ibn Battuta levde följaktligen i en tid då islam expanderade och allt fler människor blev muslimer. Dock fanns som nämnts stora och levande kommuniteter av judar och kristna.

I Ibn Battutas fall upplevde han även islam som en minoritetsreligion, speciellt i Indien. I Afrika och Sydostasien upplevde han även hur muslimer kunde vara politiskt starka, men inte alls närvarande i form av större befolkningar. I Kina besökte han muslimska handelsmän som levde i egna kvarter i ett fåtal städer. Hans resor till Kina betvivlas dock av historiker, och en fråga är om han verkligen besökte alla platser han skildrat.

Hans resor och upplevelser av skilda traditioner bland muslimer i teologisk och praktisk mening visar att frågan om hur vi ska tänka kring vad som utgör islam inte är speciellt ny. De visar också att ”islam”, som nämnts ovan, redan tidigt i historien uppträdde i en rad olika former när det gällde hur islam skulle tolkas och praktiseras.

ANNONS

På resande fot i nästan 30 år

I stort sett allt vi vet om Ibn Battutas tidiga liv är hämtat från hans egna självbiografiska beskrivningar. Uppgifterna är inte omfattande, men kortfattat kan sägas att han är född i staden Tanger, han var kanske berber, och tillhörde en familj vars historia präglats av många formellt utbildade religiöst lärde. Under sin livstid på ungefär 64-65 år spenderade han närmare 30 år på resande fot. Resandet startade när han som ung man reste från sin hemstad Tanger i dagens Marocko i syfte att genomföra en vallfärd i Mecka. I slutet av 1349 var han åter tillbaka i sitt hemland (dagens Marocko). Efter hemkomsten började han, tillsammans med sin ”redaktör” (Ibn Juzayy), skriva flera volymer av sina reseberättelser. Dessa har upptäckts efterhand och idag känner vi till ett 30-tal skilda manuskript av hans berömda reseberättelser. En av de första förkortade översättningarna gavs ut på engelska år 1829.

Ibn Battuta tecknade en bild av världen såsom den var känd under hans livstid. En intressant fråga rör hans uppfattning om världen. Det är möjligt att han var inspirerad av tanken att jorden är platt. Det är dock inte säkert, men en möjlighet är att han förutom att lära känna världen ville veta var gränsen för världen gick.

I tidiga översättningar från 1800-talet av hans reseskildringar är Ibn Battuta omnämnd som teolog och shaykh. Det sistnämnda, shaykh, kan referera till en religiös status, men även vara en hederstitel. Samtidigt utbildade sig Ibn Battuta i sin roll som qadi (domare) i Mecka. Det kan noteras att hans religiösa övertygelse var stark och hjälpte honom i en mental mening att överkomma problem under resorna, som t.ex. att färdas över berg eller genom öknar.

Kom i kontakt med sufismen

På 1300-talet fanns etablerade handelsvägar och längs dessa låg städer och byar som ofta hyste inrättningar med vad som kan beskrivas som hotell för handelsmän och resande. Under sina resor föredrog Ibn Battuta dock att spendera nätterna bland religiösa personer, som hos formellt utbildade religiösa lärde eller på religiösa skolor (madrasa). Han övernattade även gärna hos sufishejker eller på platser för sufiordnar (sufism = islams mystiska/esoteriska inriktningar) samt på övernattningsplatser för vallfärdande. Längs de vägar som var de vanliga för vallfärdande till Mecka och Medina (eller till andra vallfärdsorter som Najaf i dagens Irak) fanns övernattningsplatser för vallfärdande.

I Mecka spenderade han tid i en madrasa (en religiös skola) och praktiserade ett fromt liv som sufi. Konflikter och våld i Mecka medförde att han lämnade staden, men han återvände senare till Mecka år 1332.

Utsågs till domare i shariarätt

När Ibn Battuta anlände till Delhisultanatet i Dehli dagens Indien år 1333 utsågs han av sultanen Muhammad bin Tughluq till qadi, domare i shariarätt. En domare i shariarätt dömer i en domstol med hjälp av existerande rättsvetenskap och juridisk praxis. Som nämnts ovan finns olika skolbildningar i fråga om sharia och Ibn Battuta kom ur en nordafrikansk miljö där en skola som kallas Maliki dominerade. I Indien gällde en annan skola kallad Hanafi. Skillnaderna var inte alltid stora, men kan ha medfört problem för Ibn Battuta i hans roll som qadi. Därtill var majoriteten av befolkningen utanför sultanens administration icke-muslimer - något som också blev problematiskt för Ibn Battuta i hans roll som qadi.

Ibn Battuta var imponerad av Delhisultanatet och uttrycker sin beundran för landet. Det ska samtidigt sägas att han stannade under en lång tid på Maldiverna som nyligen hade blivit muslimskt. Hans kunskaper som religiöst lärd och qadi kom där väl till pass.

ANNONS

Längs Afrikas östkust

Några av de intressanta punkter som kan noteras i reseskildringarna rör hans resor längs Afrikas kust. Där beskriver han vardagsliv, relationer till icke-muslimer och hans relation till de olika hustrur som han gifte sig med under sina resor.

I resorna längs Afrikas östkust - från Mogadishu (i dagens Somalia) till Kilwa (en handelsstad belägen i nuvarande Tanzania) - beskrivs enorma rikedomar, rika köpmän och viktiga handelsstäder som levererade värdefulla varor till arabiska städer norrut - varor som guld, kristall, elfenben och olika former av rökelse. Intressant är att Ibn Battuta valde att resa söderut längs Afrikas kust. För honom var det förmodligen naturligt. Han såg på denna kust som en del av den värld han själv tillhörde.

En annan fråga är om han reste söderut just i syfte att veta var gränserna för världen går. Dock vände han tillbaka till Mecka i syfte att delta i vallfärden.

Folks vardagsliv levandegörs i Ibn Battutas reseskildring

En ytterligare intressant aspekt av Ibn Battutas reseskildring är att han beskriver matvanor och andra vardagliga fenomen. Svårigheter att finna mat som han anser tillåten enligt islam (halal) är ett exempel. Ett annat rör hans ogillande av det mesta som var kinesiskt. Det brukar förklaras med att kineserna inte var muslimer och att till exempel maten ofta innehöll fläskkött.

Han beskrev även behandlingen av slavar, konkubiner och bruket av tidsbegränsade äktenskap. Han förfärades över den frihet som gavs kvinnor i turkiska områden och i områden i Centralasien. Han tyckte även att kvinnor visade för mycket av sin kropp på Maldiverna och i Indien. Samtidigt nämns tio giftermål under hans resor. Det kan dock ha varit fler, texten är inte helt tydlig på denna punkt. Hans hustrur reste inte med honom och äktenskapen kan ha varit en form av överenskommelse mellan Ibn Battuta och hans hustrur enligt en möjlighet inom sunniislam att ingå reseäktenskap. Dessa är baserade på ett avtal som kan inkludera längden på äktenskapet. Han beskriver även skönheten hos kvinnor i Mecka och att de hellre svälter en dag i syfte att köpa parfym för pengarna som var avsedda för mat. Dessa iakttagelser och beskrivningar av vad Ibn Battuta uppfattade i olika miljöer gör hans reseskildring många gånger intressantare som historia än beskrivningar av det ena kungadömet som avlöser det andra. Inblickarna i vardagsliv under 1300-talet är säkert även ett skäl för att hans reseberättelse är populär än idag.

Ibn Battuta ville framhäva islams storhet

Ibn Battutas resande är sammantaget den längsta sträckan som finns dokumenterat att någon person färdats vid denna tidpunkt i historien, det vill säga under 1300-talet. Under sitt resande kom han i kontakt med människor från en rad olika religioner och etniciteter. Han var uppväxt i en miljö (nuvarande Marocko) som vid denna tid var en del av en framstående andalusisk kultur, där han förmodligen var van att träffa på såväl kristna som judar. Under sin första resa stannade han under fastemånaden ramadan i Damaskus innan han reste från staden med en av de vallfärdskaravaner som utgick därifrån. I Damaskus stötte han på vallfärdande från Centralasien, olika former av islam och en rad människor av olika bakgrunder. Hans fromhet gjorde honom nyfiken på andra muslimers (speciellt de utbildades) tankar om islam och han intresserade sig vid flera tillfällen för - och tog hjälp av - människor av annan religionstillhörighet än islam. För den som känner till de olika formerna av islam som t.ex. sufism eller grenar av sunniislam som inte accepterar sufism, är hans reflektioner intressanta och ger en bild av en brytningstid där islams mystiska rörelser (sufismen) växte sig allt starkare.

På ett mer personligt plan var Ibn Battuta en djupt religiös människa, och för honom var det viktigt att hans reseskildring skulle uppmuntra samtida muslimer att utföra sina plikter. Denna sida av Ibn Battuta är ofta bortglömd, men det kan ses som ett mål med reseskildringen att visa på islams storhet och att inspirera muslimer till att verkligen praktisera sin religion.

Populär och inflytelserik än idag

Det finns inte belagt att Ibn Battuta förde anteckningar och skrev på sin reseskildring under själva resorna. Den självbiografiska dokumentationen rörande hans resande författades under slutet av hans liv. I samarbete med sin redaktör, Ibn Juzayy, berättade han om sitt resande, och det är denna berättelse - efter hemkomsten - som ligger till grund för reseskildringen. Även om det nog står klart att vissa resor bygger på återgivelser i andra berättelser, ger Ibn Battutas reseskildring en såväl spännande som ovanlig insikt i samhällsliv under den senare delen av medeltiden.

Idag är Ibn Battuta en känd person i många sammanhang. I länder med muslimsk majoritetsbefolkning har gator och torg uppkallats efter honom. Ett köpcentrum i Dubai bär hans namn och hans resor illustrerats i olika delar av denna gigantiska shoppinggalleria. Människor från hela världen följer i hans fotspår och gör om hans olika resor. Hans reseskildring kommer ofta i nytryck och på en rad olika språk. Hans verk studeras av forskare och nya böcker skrivs kontinuerligt om Ibn Battutas resor och liv. Han florerar även på sociala medier, och det finns t.ex. massvis att se och höra om Ibn Battuta på YouTube.

LÄS MER: Ibn Battuta - världens störste resenär

LÄS MER: Medeltidens muslimska värld

LÄS MER: Sufismen - islams mystik

LÄS MER: Medeltida vetenskap och teknik

LÄS MER: Arabernas och islams historia - från 600-talet till 1500-talet

LÄS MER: Islams historia

LÄS MER: Islam och den arabiska kulturen

Uppgifter och frågor

Frågor till texten:

Vem var Ibn Battuta och varför är han känd inom den muslimska världen?
Vilken betydelse hade Ibn Battutas reseskildring A Masterpiece to Those Who Contemplate the Wonders of Cities and the Marvels of Travelling, och hur upptäcktes den av européer?
Hur beskriver texten de olika sätt som islam praktiserades på baserat på Ibn Battutas observationer under hans resor?
Vad kan man lära sig om Ibn Battutas resor längs Afrikas östkust och vilka varor var framstående i handelsstäderna där?
Nämn några särdrag och iakttagelser som framhävs i Ibn Battutas beskrivningar av folks vardagsliv under 1300-talet.
Vad var Ibn Battutas huvudsakliga syfte med att dokumentera sina resor, och vilken syn hade han på islam?

Ta reda på:

Nämn några andra viktiga historiska personer som var verksamma under samma tid som Ibn Battuta och beskriv kortfattat deras inverkan på Europas eller Mellanösterns historia vid den tiden.

Text: Leif Stenberg, professor i islamologi, Institute for the Study of Muslim Civilisations, Aga Khan University
Webbplats: Dr Leif Stenberg, Institute for the Study of Muslim Civilisations
Wikipedia: Leif Stenberg

Senast uppdaterad: 8 november 2023

Publicerad: 7 september 2021

Spara som favorit

ANNONS

Liknande filmer och poddradio