Islams första kalifer

När profeten Muhammed dog år 632 var det inte självklart vem som skulle efterträda honom. Efterträdaren skulle vara både religiös och politisk ledare för den stat Muhammed börjat bygga upp. Han skulle ta över alla de plikter som tillkommit Muhammed utom den att vara Guds profet. Bara Muhammed var profet och ingen kunde vara det efter honom. Muhammed hade haft flera hustrur men han efterlämnade inga söner. Endast dottern Fatima, gift med Ali, överlevde honom. Muhammed hade inte pekat ut någon efterträdare. Bland stammarna på Arabiska halvön var det heller inte självklart att en son efterträdde sin far som ledare. Det var snarare så att ledarskapet byggde på att någon av de äldste i släkten tog över ledarskapet genom att erkännas som ledare.

Bild: SO-rummet.se

Arabisk kalligrafi i form av emblem som representerar de första kaliferna: Abu Bakr, Umar, Uthman och Ali.

En kamp om ledarskapet

Många ville ta över efter Muhammed. En grupp påpekade att de tillhörde samma stam som Muhammed och att de var de första som trodde på hans budskap. En annan grupp hade tagit emot och hjälpt Muhammed och hans vänner när de flydde till Medina.

En tredje grupp hävdade att Gud och hans profet Muhammed naturligtvis inte hade avsett att en så viktig fråga skulle avgöras genom den vanliga omröstningen. Det fanns en utvald som hade det gudomliga uppdraget att ta över. Gruppen ansåg att Muhammeds kusin All var den utvalde. Ali var dessutom gift med profetens dotter Fatima och en av de två eller tre personer som först anslutit sig till profetens budskap.

ANNONS

Även den mäktiga släkten umayyaderna ville utse Muhammeds efterträdare. Umayyaderna hade makt och pengar men de hade varit bland de sista i området att godta Muhammeds nya lära. Deras ledare hade kämpat mot Muhammed i det längsta.

Abu Bakr blir kalif

Det blev den första gruppen som triumferade. Den fromme Abu Bakr utsågs av de samlade hövdingarna till kalif. Kalif kommer av ett arabiskt ord som betyder just efterträdare.
Abu Bakr var svärfar till Muhammed och, liksom Ali, en av de första som trott på hans budskap. Abu Bakr var vän till Muhammed och hade lett den allmänna bönen under Muhammeds sista sjukdomstid.

Abu Bakr var den förste av fyra kalifer som i tur och ordning efterträdde Muhammed. Muslimer kallar dessa första kalifer "de ortodoxa". Profetens liv och tankar levde fortfarande kvar, och alla de fyra första kaliferna hade känt profeten personligen.

Arabiska halvön enas

Abu Bakr styrde 632-634. Hans korta tid vid makten upptogs till stor del av att stärka islams ställning. Muhammed hade vunnit flest anhängare i västra delen av Arabiska halvön. När han dog avsvor sig alla arabiska stammar utanför detta kärnområde den nya läran. Arabiska historiker från medeltiden skriver att stammarna istället följde nya och falska profeter.

Många stammar ville inte betala den skatt som kalifen i Medina krävde. När Muhammed dog fick de en ursäkt att avsvära sig islam och låta bli att betala. Många shejker var dessutom rädda för att ledarna i Medina skulle få för stor makt. Det skulle ju betyda att deras egen makt minskade.

Abu Bakr var hård. De stammar som lämnat islam skulle återta läran, annars väntade förödande krig. Generalen Khalid ibn al-Walid ledde kalifens trupper. Inom några månader hade stammarna på Arabiska halvön besegrats. De tvingades erkänna kalifens överhöghet och en del stammar som avsagt sig Muhammeds lära tvingades anta islam på nytt. Men krigen fick också nya stammar att erkänna kalifens överhöghet. Abu Bakr hade till slut lyckats ena hela Arabiska halvön och dess invånare erkände bara en ledare.

"Den troende"

Abu Bakr levde mycket enkelt. Han fick inga pengar, eftersom staten vid denna tid nästan inte hade några inkomster. Alla statens ärenden skötte Abu Bakr på gården till Profetens moské.

Abu Balers enkla livsföring, höga moral och bergfasta tro på Muhammed har gjort honom till en av de mest populära gestalterna i islams tidiga historia. Han har fått tillnamnet "den troende".

Islam förbjuder avbildning av människor. Därför har vi inga bilder av de muslimska härskarna. Människor som levde samtidigt beskrev Abu Bakr som ganska ljushyad med smärt kropp och magerlagt ansikte. Han lät färga sitt skägg och var lite kutryggig.

ANNONS

Kalifen Umar

Abu Bakr var bara kalif i två år innan han dog. Till efterträdare valdes år 634 Umar ibn al-Khattab. Precis som Abu Bakr hade Umar en dotter som varit gift med Muhammed.

Abu Bakr hade valts med stöd från den grupp som var släkt med Muhammed och hade stött honom från början. Umar valdes med stöd från samma grupp. Även efter det att han valts till kalif, fortsatte Umar att försörja sig som handelsman.

Umar beskrivs som en lång, stark man med kalt huvud. Han levde i största enkelhet. Enligt uppgift ägde han bara en skjorta och en mantel. Båda var lagade så många gånger att de nästan bara bestod av lappar. Han sov på en bädd av palmblad.

Den arabiska litteraturen är full av berättelser som prisar Umar för hans fromhet, enkla liv och omutliga känsla för rättvisa. Bland annat sägs han ha piskat ihjäl sin egen son som straff för dryckenskap och omoraliskt uppförande.

Umar personifierade alla de dygder som en kalif skulle ha och sågs som ett föredöme för alla sina efterträdare. Han var alltid ödmjuk inför Gud. Den här historien som är mycket känd i arabvärlden visar Umars ödmjukhet:

En gång kom en beduin till Umar och begärde hans hjälp mot en man som förtryckte honom. Av någon anledning blev Umar rasande och piskade beduinen som fick en rad röda märken. Men Umar ångrade sig snart och bad beduinen att ge honom lika många rapp tillbaka. Beduinen vägrade. Umar återvände till sitt hem och ska ha sagt: "Åh, son till al-Khattab. Du var liten och oansenlig och Gud lyfte upp dig, vilsegången och Gud har väglett dig, svag och Gud har givit dig styrka. Sedan satte han dig att styra över ditt folk och när en av dem kom för att söka din hjälp slog du honom! Vad har du nu att säga till din Herre när du står framför honom?"

Erövringar och en ny tideräkning

Under Umars ledning erövrades Syrien, Palestina och Egypten, liksom Mesopotamien och stora delar av Irak och Iran. Umar lät bygga upp ett stort antal militärläger och tog sig titeln amir al-muminin - de troendes anförare.

Det var Umar som beslöt att Muhammeds flykt till Medina år 622 skulle räknas som början på den muslimska tideräkningen. Han började också bygga upp en statlig förvaltning och en regering.

År 644 stacks Umar ihjäl av en kristen slav mitt i sin egen församling. Innan han dog hade Umar utsett sex personer som skulle utse hans efterträdare. Umar hade förklarat att han inte ville att hans son skulle efterträda honom. Han höll alltså fast vid det gamla systemet att sonen inte skulle efterträda fadern.

ANNONS

Kalifen Uthman gynnar sin släkt

Uthman utsågs till nästa kalif. De två tidigare kaliferna hade kommit från den grupp som från början stött Muhammed. Uthman kom från den mäktiga släkten umayyaderna som redan när Muhammed dog krävt att få tillsätta posten som kalif.

Uthman styrde mellan 644-656. Han upptäckte att det fanns flera olika versioner av Koranen. Enligt islam är Koranen Guds ord som dikterades för profeten Muhammed av ärkeängeln Gabriel efter det himmelska originalet. Därför är inte bara textens mening helig, varje ord och bokstav är helig. Den version av Koranen som fanns i Medina förklarades vara den rätta och Uthman beordrade att alla andra versioner skulle förstöras.

Uthman var en from och välmenande man. Under hans tid erövrades resten av Iran, Azerbajdzjan och delar av Armenien. Men Uthman kunde inte stå emot kraven från sina släktingar. De krävde höga poster och fick dem.

Anklagelserna och missnöjet med att kalifen gynnade sin egen släkt växte. Den grupp som hela tiden krävt att profetens svärson Ali skulle bli kalif protesterade. Till slut blev det uppror både i Irak och i Egypten.

I april 656 stormade upprorsmän in i det hus där Uthman bodde. Han var nu över åttio år och satt och läste i Koranen när upprorsmännen rusade in. Uthman höggs ner och dödades.

Ali - den fjärde kalifen

Efter mordet på Uthman valdes Ali ibn Abi Talib till den fjärde kalifen i profetens moské i Medina den 24 juni 656. En stor del av den muslimska världen stödde valet. Ali var kusin till profeten Muhammed och dessutom gift med hans dotter. Han var också far till profetens enda kvarvarande manliga ättlingar, Hassan och Hussein. Enligt beskrivningarna hade Ali mörk hy, stora mörka ögon, skalligt huvud och ett tjockt, långt, vitt skägg. Han var lite fyllig och av medellängd.

Ali hade varit en av de allra första som anslutit sig till Muhammeds lära. Till slut hade den grupp som stödde Ali fått sin vilja igenom. Gruppen ansåg att Ali var utvald av Gud och att de tre första kaliferna fuskat sig till den post som Ali skulle haft.

Men alla stödde inte Ali. Två rivaler hade stöd av Aishah som varit profeten Muhammeds favorithustru och som var dotter till den förste kalifen Abu Bakr. Aishah avskydde Ali eftersom han en gång anklagat henne för otrohet.

Utanför Basra i Irak mötte och besegrade Ali sina rivaler i det så kallade Kamelslaget.

Ali utmanas om kalifatet

Ali tyckte sig nu sitta säker. Han flyttade kalifatets huvudstad från Medina till Kufah i Irak. Han lät också avskeda de flesta av de guvernörer som kalifen Uthman tillsatt. Men Muawiya som var guvernör i Syrien visade sig vara en värdig motståndare. Muawiya var släkt med den mördade kalifen Uthman och kom liksom han från umayyaderna.

Muawiya förklarade att han skulle hämnas mordet på Uthman. I moskén i Syriens huvudstad Damaskus visade han upp den mördade kalifens blodiga skjorta. Han visade också upp något ännu kusligare: de fingrar som Uthmans hustru fått avhuggna när hon försökte skydda sin man från mördarnas svärd.

Muawiya piskade upp muslimernas känslor och ställde Ali inför ett svårt problem. Muawiya krävde att Ali skulle utlämna de män som mördat Uthman. Om Ali vägrade utlämna mördarna, var han medskyldig till mordet och hade förverkat rätten att vara kalif. Men om Ali utlämnade mördarna skulle han reta upp dem som stödde honom.

Konflikt blir krig

Konflikten handlade om mer än mordet på Uthman. Den verkliga frågan var om kalifatet hädanefter skulle styras från Damaskus i Syrien eller från Irak. Staden Medina på Arabiska halvön, från vilken de tre första kaliferna styrt, var inte längre intressant. De stora erövringarna hade flyttat tyngdpunkten i det arabiska väldet åt norr.

Ali vägrade att lyssna till Muawiyas krav och det betydde krig. Nära floden Eufrats västra strand möttes de båda arméerna. I flera dagar pågick mindre strider. Den 28 juli 657 brakade så arméerna samman med full kraft. Alis styrkor var på väg att segra. Då tog den sluge Muawiya till en krigslist. Soldaterna höll upp sina lansar mot skyn och på dem hade de fäst kopior av Koranen. Det betydde att man istället ville att tvisten skulle avgöras genom att tolka Koranen. Fientligheterna avbröts.

Ali gick med på att låta Koranen avgöra frågan. Sex månader senare möttes de båda sidornas advokater. Domslutet blev oavgjort. Ali och Muawiya satt kvar på sina poster. Men Ali hade förlorat mest. Han var kalif, vald i laga ordning. Muawiya hade inget kalifat att förlora, han var bara guvernör. Att gå med på ett domslut innebar att Muawiya upphöjdes till samma nivå som Ali.

Mordet på Ali

Många tyckte att Ali hade gjort ett misstag och vände sig mot honom. En grupp som tidigare hade stött Ali, kharijitema, startade ett uppror. Men Ali slog tillbaka och nästan alla kharijiter dödades.

I januari 661 var Ali på väg till moskén när en man störtade fram och högg honom i pannan med en förgiftad sabel. Hugget var så kraftigt att klingan trängde in till hjärnan. Mördaren var en kharijit som ville hämnas sina stupade kamrater.

Platsen där Ali mördades ligger i Najaf i Irak. Den är ett av de stora pilgrimsmålen för shiamuslimer.

När Ali var död lyftes hans goda sidor fram. I arabiska berättelser blev han lika vis som kung Salomo framställs i den judisk-kristna traditionen. Ali blev förebilden för hur unga ädlingar skulle bete sig. Med Alis död avslutades den tid som kallas "de fyra ortodoxa kalifernas tid".

Splittring inom islam

När Abu Bakr tillträdde 632 hade kalifen inte ens kontroll över Arabiska halvön. När Ali mördades 661 var det arabiska imperiet störst i världen. Det behövde en skicklig ledare och Muawiya ansåg att ingen var bättre lämpad att ta över än han själv.

Muawiya utsåg sin son Yazid till efterföljare. Därmed grundade han en dynasti och gick ifrån den gamla tanken att kalifatet inte skulle gå i arv.

Muawiyas ställning var ändå inte säkrad. I Irak utropade man Hassan, äldste son till Ali, till den rätte kalifen. Men Hassan var mer intresserad av kvinnor än av att bli kalif och drog sig tillbaka till ett harem i Medina. Muawiya gav Hassan en väldig pension och hjälpte honom därmed att besluta sig för att avstå från kalifatet.

När den kraftfulle Muawiya dog vägrade många i Irak att erkänna hans son Yazid som kalif. Hassans yngre bror Hussein hade också bott i Medina och många ville ha honom som kalif istället.

Hussein begav sig av mot Irak för att förena sig med sina anhängare. Men umayyaderna hade satt ut vakter på alla vägar mellan Arabiska halvön och Irak. Den 10 oktober 680 omringades Hussein och hans lilla följe på ungefär 200 män vid Kerbala. Motståndarna var långt överlägsna. När Hussein vägrade att ge sig, höggs han ner tillsammans med sina anhängare. Blödande från en mängd sår sjönk profeten Muhammeds dotterson till marken. Hans huvud sändes till Yazid i Damaskus. Huvudet lämnades senare tillbaka till hans syster och begravdes tillsammans med kroppen i Kerbala.

Shia och sunni

Husseins död fick en enorm betydelse och blev symbolen för hjältemodigt motstånd. En politisk rörelse som kallade sig "shiat Ali", Alis parti, uppstod. Målet var att återinsätta Alis anhängare som kalifer. Shiiterna, som de kallades, tog orden "hämnd för Hussein" som sitt stridsrop. Shiat Ali blev grunden till shiariktningen inom islam.

Shiiterna är den näst största islamiska gruppen efter sunnimuslimerna. Shiiterna blev speciellt starka i Persien och Irak.

Platsen för Husseins död blev ett pilgrimsmål. För att minnas Husseins död ägnar shiiterna varje år de tio första dagarna av den muslimska månaden Muharram till att sörja Husseins död.

Sunniterna hävdade istället att Muawiyas son Yazid i praktiken var ledare och kalif. Att ifrågasätta det straffades med döden. Sunniterna krävde att shiiterna skulle se saken på samma sätt.

Shiiternas kamp blev till sist en orsak till att umayyadernas dynasti fälldes i Damaskus. Islam splittrades och har aldrig enats riktigt igen.

LÄS MER: Profeten och hans ställföreträdare

LÄS MER: Islams historia

LÄS MER: Araberna, del 2: De första kaliferna

LÄS MER: Muhammed - den siste profeten

LÄS MER: Islam och den arabiska kulturen

LÄS MER: Arabernas och islams historia - från 600-talet till 1500-talet

LÄS MER: Medeltidens muslimska värld

PODCAST: Skillnaden mellan sunniislam och shiaislam

Uppgifter och frågor

Frågor till texten:

Vem var den förste kalifen och vad blev hans viktigaste uppgift?
Ge några förklaringar till att de båda första kaliferna var så populära.
Varför blev det uppror mot den tredje kalifen?
Husseins död fick stor betydelse. Förklara varför.
Vad heter de två största riktningarna inom islam?

Litteratur:
J F C Fuller: The Decisive Bateles of the Western World, Eyre & Spottiswoode, London, 1954
Philip K Hitti: History ofthe Arabs, Macmillan, London 1974
Bernard Lewis: Islam from the Prophet Mohammed to the Capture of Constantinople, Vols I-II, Harper & Row Publishers, New York, 1974
Geoffrey Regan: The Guinness Book of Decisive Battles, Canopy Books, New York 1992
John P. McKay, A history of world societies, Houghton Mifflin, 2000
Åke Holmberg, Vår världs historia, Natur och Kultur, 1982

FÖRFATTARE

Text: Lars Hildingson (f.d. historielärare och läromedelsförfattare) och Kaj Hildingson (journalist och läromedelsförfattare)

Senast uppdaterad: 6 november 2024

Publicerad: 11 november 2022

Spara som favorit

ANNONS

Liknande filmer och poddradio