Araberna, del 2: De första kaliferna

Abu Bakr dog efter bara ett par år (634). Han efterträddes av Omar som var av den umayyadiska ätten, en gren av Quraishstammen (som även Muhammed hade tillhört). De bysantinska områdena i Syrien och Palestina erövrades snabbt på 630-talet. Även Irak som var en del av persernas sasanidiska rike intogs. Huvudstaden Ktesifon föll (637) varvid araberna fick ett oerhört stort byte. Erövringarna underlättades av att bysantinare och perser under lång tid stridit mot varandra vilket lett till att båda rikena försvagats. Dessutom var den kristna befolkningen i Syrien och Egypten missnöjda med den bysantinska ortodoxa kristna läran - det handlade om tvister angående Jesus gudomliga natur. En tredje förklaring till att erövringen gick så lätt var att en stor del av befolkningen i Syrien och Irak var av samma härkomst och talade samma språk som erövrarna. De hade tidigare utvandrat från det arabiska området.

Under 640-talet erövrades Egypten från bysantinarna och i Iran besegrades perserna i två stora fältslag. Det sasanidiska riket var i upplösningstillstånd. Det bysantinska riket fanns visserligen kvar men alla dess provinser i Asien och Nordafrika hade gått förlorade till araberna.

Kalifatet får en teokratisk karaktär

Omar var en stark regent som genomförde flera reformer bland annat beträffande skatter och landfördelning. I de erövrade provinserna anlades militärläger och garnisoner för de arabiska krigarna, dels i de städer som redan fanns dels i nya, som Basra (Irak), Kufa (Persien) och Fustat (senare Kairo i Egypten). Där placerades guvernörer i nyuppförda palats och där byggdes moskéer.

Från och med Omar använde sig kaliferna av titeln "Guds sändebuds ställföreträdare" (eller efterträdare) vilket kom att bli den etablerade titeln på ledaren för den islamiska staten. Denna titel på den islamiska statens ledare ändrades sedan i slutet av 600-talet till kort och gott "Guds ställföreträdare". Kalifatet under  umayyadernas tid - som med ett kort undantag skulle komma att vara till 751 - hade alltså en klart teokratisk ("gudsstyre") karaktär. Den religiösa och politiska ledningen innehades av en och samma person som härledde sin ställning och makt från Gud. För att understryka denna dubbla roll antog Omar också titeln "de troendes anförare".

Omar mördades (644) av en kristen persisk slav i en privat hämndakt. Till ny kalif valdes då Othman också tillhörig den umayyadiska ätten. Under hans tid som kalif sammanställdes Muhammeds uppenbarelser i islams heliga bok, Koranen. Erövringarna fortsatte, hela det sasanidiska riket föll slutgiltigt omkring 650 då den siste persiske storkonungen flydde österut, där han mördades följande år. I Medelhavet intogs Cypern varefter det bysantinska riket på Mindre Asiens (ungefär nuvarande Turkiet) fastland var hotat.