Tidigare kontakter med Bysans
Även om ruserna/varjagerna kom att samarbeta med Bysans utgör de inledande kontakterna knappast någon solskenshistoria. Från det av ruserna och deras ättlingar (starkt uppblandade med slaviska folk) behärskade rusiska riket i Ryssland organiserades angrepp mot Konstantinopel, 860 och 907 (även om beläggen för det senare är svaga). Patriarken Fotios beskriver rusernas brutala härjningar år 860:
”Ve mig, jag ser ett grymt och vilt folk oförfärat välla fram och omge staden, plundra dess omgivningar, förstöra allt, förgöra allt, åkrar och hus, boskap och lastdjur, kvinnor och barn, åldringar och ynglingar, stöta svärdet genom alla, hysa misskund med ingen, skona ingen. Förstörelsen är total.”
Vikingar anlitades som vakter och soldater
Det var också som soldater väringarna blev användbara för Bysans härskare från 800-talet till början av 1100-talet. De tjänstgjorde både som vakter och som stridande i fälttåg mot barbarer eller muslimer. I samtida källor har de prisats för sin tapperhet och lojalitet. Säkerligen låg erfarenheterna från ledungen (organisation för krigståg där bönderna var skyldiga att delta med manskap och utrustning) bakom deras stridskonst och trofasthet. Dryckenskap angavs dock på deras minuskonto.
Väringarna hade också ceremoniella uppgifter. Inför palmsöndagen skulle de strö myrten och olivkvistar på golvet. Klädda i azurblå sidenbrokad och med stridsyxor på höger axel skyddade de mässan i Hagia Sofia. När en kejsare kröntes deltog hundra av dem. Efter kröningen gick man i procession där väringarna tilläts framföra hyllningar på sitt eget språk. Från mitten av 1000-talet ingick alltfler danskar och engelsmän i styrkan. Med Bysans fall upphörde den separata vaktstyrkan.
Hagia Sofia - Östroms kyrkliga centrum
Det kyrkliga livets centrum i det bysantinska riket var Hagia Sofia. Den ursprungliga kyrkan byggdes av Konstantin II och invigdes 360. Namnet ”den heliga visdomen” fick den cirka 70 år senare. Flera gånger skadades den av bränder eller annan förstörelse. År 537 byggdes en ny katedral, i huvudsak den som finns idag. En jordbävning tvingade fram ombyggnader; även senare har vissa bågar raserats. Mosaik finns sedan man efter bildstriden slutligt godkänt bilden som religiös utsmyckning på 840-talet.
Efter turkarnas erövring omvandlades Hagia Sofia till moské och har idag fyra minareter.
Spår efter kontakter med Bysans
I Hagia Sofia finns också ett av de få kvarvarande spåren av vikingarnas vistelse i Konstantinopel. Två runinskriptioner finns på marmorbalustraden som går runt galleriet i kyrkan/moskén. Här finns också tecken (klotter om man så vill) på en rad andra språk. Runorna har troligen ristats av någon kallad Halfdan respektive Are.
I Sverige finns däremot en rad uppgifter i kyrkor och på runstenar. På Ingvarsstenen från Gripsholm, talas det uttryckligen om att ”söka guld” i Grekland. Även de fornnordiska sagorna anses ha tagit intryck av Bysans rikedom: ”Greklands Gud så himmelsrik skrudar” (ur Snorres ”Heimskringla”, Nordiska kungasagor). Svårare är det att konstatera påverkan på utsmyckning i svenska kyrkor. En steatitrelief från Källunge församling på Gotland som avbildar en korsfästelsescen finns på Historiska museet i Stockholm. Utsmyckningen i Garda kyrka, också den på Gotland, anses också till vissa delar vara bysantinskt präglad. Arkeologiska fynd från Bysans, som mynt, metallsmycken och olika kors, är det däremot gott om i Sverige.
