Om inte Marco Polo hade deltagit i kriget mellan Venedig och Genua i slutet av 1200-talet hade kanske en av världens mest kända reseskildringar aldrig skrivits. I sin bok berättar Marco Polo om sina 24 år i mongolernas välde i Kina. Han beskriver mycket som var okänt för européerna – papperspengar, porslin, eldar som inte värmde och mycket annat. Boken berättade också om Asiens skatter. Det fick européernas intresse för östra Asien att växa och lockade bland annat Columbus att leta efter sjövägen till Indien och de skatter Polo beskrev.
Omkring år 1298 utbröt en sjöstrid i Medelhavet utanför den italienska kusten mellan fartyg från städerna Venedig och Genua. När striden var slut hade en av de venetianska kaptenerna tagits till fånga och fördes i kedjor till Genua. Vid den här tiden bestod Italien av en rad småstater. Genua och Venedig var ledande handelsstäder och därmed rivaler och ibland bittra fiender.
Den fångne kaptenen hette Marco Polo. Som fiende till Genua sattes han i fängelse. Till medfånge fick han en man som hette Rustichello. Det visade sig att kapten Polo hade en fantastisk historia att berätta. I 24 år hade han rest och levt i Asien, tjänat under mongolhärskaren Kublai khan och sett många saker som var helt okända i Europa.
ANNONS
Data och fakta
1254: Marco polo föds i handelsstaden Venedig.
1258: Mongolerna intar och förstör Bagdad.
1269: Marcos far och farbror återvänder efter en nio år lång resa till Kina.
1271: Marco ger sig av mot Kublai khans hov tillsammans med sin far och farbror. Under resan genom Asien ser han mycket som ingen europé har sett före honom.
1275: Sällskapet Polo når Kublai khans hov.
1275-1292: Marco Polo stannar i Kina i 17 år. Han möter ett välorganiserat samhälle utan motsvarighet i Europa.
1295: Marco Polo åter i Venedig.
1298: Marco Polo tas tillfånga av genuesare. I fängelset berättar han om upplevelserna från sin resa för medfången Rustichello, som skriver ner Marco Polos berättelse.
1299: Marco Polo släpps fri.
1324: Marco Polo dör.
1477: Den första tryckta upplagan av Marco Polos bok. Den har tryckts om oräkneliga gånger sedan dess.
Fångens berättelse
Rustichello lyssnade och blev så fängslad att han bad Marco Polo att sända efter sina reseanteckningar. Rustichello var författare och ganska känd. Han lovade hjälpa till att ställa samman berättelsen till en bok.
Marco Polo lät skicka efter sina papper. Tillsammans började de båda fångarna arbeta med anteckningarna.
Historien börjar många år tidigare, när Marcos far Nicoló och dennes bror Maffeo återvände till Venedig efter att ha varit borta i nio år. De hade gett sig av till Konstantinopel med en värdefull fartygslast och sedan fortsatt österut.
Att själva fara österut med varor hade i hundratals år varit omöjligt för kristna köpmän. Det arabiska väldet, som upprättades på 700-talet, hade blockerat de gamla handelsvägarna mellan Europa och Kina. De muslimska härskarna tillät ingen direkthandel på Sidenvägen. Varor fick föras till gränserna, men därifrån tog muslimerna själva över.
Mongolerna öppnar Sidenvägen
Från öster kom nomadfolket mongolerna och lade på kort tid under sig ett enormt rike. Arabväldets huvudstad Bagdad intogs år 1258. Därmed kunde kristna köpmän åter färdas längs Sidenvägen.
Bröderna Polo fortsatte tills de kom till mongolhärskaren Barka. Han var sonson till Djingis khan, som hade lett mongolerna under deras första stora erövringståg. De båda venetianarna gjorde goda affärer med de ädelstenar de tagit med sig. När de ville återvända, hade ett krig gjort vägarna osäkra, och de fick rådet att fortsätta mot öster. De korsade floden Tigris och kom så till staden Bokhara, där ännu en av Djingis khans sonsöner härskade.
Här mötte de ett sändebud från storkhanen Kublai khan, som härskade över mongolerna. Han erbjöd de båda att följa med till khanens hov. Efter ett års resa kom de fram och togs emot av storkhanen.
Skyddade av en gyllene tavla
Kublai khan sände tillbaka de båda venetianarna med ett uppdrag. De skulle be påven att sända hundra missionärer till Kublai khan för att undervisa hans folk i kristendom. Han ville också ha lite olja från den lampa som alltid brinner vid Jesu grav i Jerusalem. Bröderna Polo fick med sig en gyllene tavla med khanens tecken ingraverat. Det var ett respass som garanterade att de fick mat och vakter i hela mongolriket.
Beskedet att khanen var så intresserad av kristendom borde ha väckt stort intresse i Europa. Där hade påven och kristna furstar länge sökt efter bundsförvanter mot araberna. Men när bröderna Polo kom hem efter en flera år lång resa, hade påven dött. Det tog två år att välja en ny påve. Den nye påven sände med oljan från Jesu grav, men inte de 100 missionärerna som Kublai khan hade bett om. Istället utsåg han två munkar att resa med bröderna Polo, som denna gång tog med sig Nicolós son, Marco. År 1271 startade de den långa färden mot khanens hov.
ANNONS
Munkarna flyr
Framför dem låg en lång och farofylld väg. Tanken på vad som väntade fick de båda munkarna att överge ressällskapet redan på östra Medelhavets kust. Om det hade funnits någon chans att omvända Kublai khan, gick den nu förlorad.
Venetianarna fortsatte genom Persien och ner till Hormuz. Där hade Alexander den stores general Nearchos sjösatt sina fartyg omkring 1 600 år tidigare. Planen var att resa sjövägen till Kina, men det fanns inga skepp med plats för passagerare. Sällskapet fick vända om och fortsätta landvägen.
På vägen blev Marco sjuk och måste föras till Badaksjan i Afghanistan för att andas bergsluft och bli frisk. Sjukdomen försenade resan ett år men gav Marco Polo tillfälle att lära känna detta område.
Elden som inte var så het
Därifrån fortsatte resan över Pamir, "världens tak". Bergen är så höga att inga fåglar syns kring deras toppar, berättar Marco Polo och nämner en annan egendomlighet: "Det försäkras att eldar som upptänds där på grund av att luften är så bitande inte ger samma hetta som i lägre trakter och inte heller verkar så kraftigt när man lagar mat."
Marco Polo är den förste europé som beskriver Pamir. Han såg också ett får med väldiga, böjda horn. Dess latinska namn är idag Ovis Poli efter honom. Vi kallar det argali eller Pamirfår.
Resan fortsatte till Kashgar, som idag är Kinas västligaste stad. Därifrån ledde vägen över den ogästvänliga Gobiöknen. I öknen fanns det gott om onda andar, berättar Marco Polo, och de försöker locka resande i fördärvet.
Quinsai, dagens Hangzhou, var en av de största städerna i världen. Där fanns ett nät av kanaler och oräkneliga gator med 12 000 broar. Quinsai var en livlig handelsstad. Från landsbygden kom varor som frukt och siden. Staden var också känd för sina skickliga hantverkare. Marco Polo liknade staden vid ett paradis. Marco Polo fick i Kina se städer som i prakt och organisation överträffade allt i Europa. I handelsbodar såldes sidentyg och andra varor, och på floden färdades en ström av stora och små fartyg. En kurir rider med brev. Breven nådde även det stora landets mest avlägsna delar på några dagar. Något liknande fanns inte i Europa.
40 dagars färd från huvudstaden sände Kublai khan en eskort för att möta resenärerna. Så kom de fram till khanens sommarresidens i Shangdu, troligen år 1275. Resan från Venedig hade tagit tre och ett halvt år.
Kublai khan tog nådigt emot bröderna Polo och tackade för oljan från den heliga graven. Den unge Marco väckte också khanens intresse. Inom kort hade han fått tjänst vid hovet och sändes på en rad diplomatiska uppdrag.
I den himmelska staden
På så sätt fick Marco se stora delar av Kina. En ny värld öppnade sig för honom. Här fanns ett stort, välorganiserat rike, som på många sätt överträffade Europa. Så här beskriver han Quinsai, idag Hangzhou, i slutet av 1200-talet en av världens största städer:
"Efter tre dagar kommer man till den stolta och präktiga staden Quinsai, som betyder Himmelsstaden, ett namn som den framför alla andra städer i världen förtjänar på grund av sin storlek och skönhet såväl som på grund av alla nöjen och förlustelser man där finner, vilka väl kan förleda invånarna att tro sig vara i själva paradiset."
Marco Polo berättar att det fanns tio stora marknadstorg. På torgen såldes varje dag ett överflöd av vilt och ett otal ankor och gäss. Alla gator var belagda med sten eller tegel - i Europas städer var de flesta gator obelagda. Hangzhou beräknas ha haft mellan 1 och 4 miljoner invånare, när Marco Polo besökte staden. I hans hemstad Venedig bodde omkring 50 000 människor. För att visa hur ofantlig staden var berättar Marco Polo att det varje dag gick åt 43 lass peppar i Hangzhou.
ANNONS
Ett välorganiserat jätterike
Mycket annat imponerade på Marco Polo. Kina under mongolerna var ett gigantiskt, välorganiserat rike. Varje år producerades 125 000 ton järn, en produktion som Europa inte skulle nå upp till förrän på 1700-talet. Det fanns en posttjänst som använde hästar och nådde ända till Kinas avlägsnaste delar.
"Det är i sanning ett så underbart och effektivt system som man över huvud taget kan tänka sig", skriver Marco Polo. I Europa fanns vid denna tid inget liknande.
Bild: Classical geographer Karta som visar vilka vägar Marco Polo färdades. Den röda markeringen betecknar ditresan och färder som han gjorde under sina 17 år i Kublai khans tjänst. Den gröna markeringen visar hemvägen mot Venedig.
Sedlar, krut, porslin...
Förnäma kineser klädde sig i siden och använde papperspengar. De åt på porslinstallrikar och drack te ur tunna koppar av samma material. Kineserna kände till krutet, kompassen och boktryckarkonsten. Allt okänt i Europa.
Marco Polo fick se allt detta och mycket mer. Han är den förste europé som beskriver porslin. Han är också först med att skriva om Japan, Pamir och Madagaskar. Japans rikedomar beskrev han så lockande, trots att han aldrig var där, att det skulle få stor betydelse för Columbus planer på att finna sjövägen till Indien.
För Kublai khan blev Marco Polo mycket värdefull. Mongolerna misstrodde de underkuvade kineserna, och det var svårt att finna pålitliga sändebud. Kublai khan satte så stort värde på venetianaren att han inte fick resa hem. Marco Polo, hans far och farbror stannade vid Kublai khans hov i 17 år. Flera gånger bad de om lov att få resa, men khanen avslog alla sådana önskningar.
ANNONS
ANNONS
Den långa hemresan
Till sist kom tillfället de väntat på. En prinsessa skulle överlämnas som brud åt en härskare i Persien. Nu fick familjen Polo tillstånd att segla med, eftersom resan skulle göras sjövägen. En flotta på 14 fartyg gjordes i ordning, och så inleddes den farofyllda seglatsen.
Marco Polo kom nu till nya länder. Han skriver om kryddor och människoätare på Sumatra, den kungliga rubinen på Sri Lanka och pärlfiske på Koromandelkusten. Han skildrar Afrikas östkust och städerna på södra Arabiska halvön. Men exakt vilka länder han själv besökt är oklart, och resebeskrivningen är ganska förvirrande.
Till sist nådde Marco Polo Hormuz. Då hade omkring 600 personer dött under färden, och det visade sig att även den man prinsessan skulle gifta sig med hade dött. Hon fick nöja sig med sonen istället.
I Persien fick Marco veta att Kublai khan avlidit. Då fanns det ingen anledning att återvända. Istället fortsatte färden västerut, och år 1295 kom resenärerna fram till hemstaden Venedig. Då hade de varit borta i 24 år.
Enligt en uppgift ville den välbärgade familjen Polo i Venedig till en början inte ha något att göra med de luggslitna figurerna, som mest liknade mongoler. Det var först när de tre främlingarna slet upp sömmarna i sina kläder och plockade fram ädelsten efter ädelsten som de blev igenkända.
En historisk storsäljare
Bild: Okänd Titelsidan till den första tryckta upplagan av Marco Polos bok med en teckning som föreställer författaren. Den trycktes första gången 1477 och har i olika upplagor funnits i tryck sedan dess. Det är en av alla tiders storsäljare. Det var inte många som trodde på Marco Polos fantastiska berättelser. När han uppmanades att ta tillbaka, svarade Marco Polo att hans bok bara innehöll en liten del av vad han sett.
Marco Polo köpte snart ett praktfullt hus i Venedig. Men sedan kom kriget med Genua, och han tillfångatogs. Planerna på ett stilla hemmaliv måste skjutas upp. Men om inte detta krig utbrutit, kanske eftervärlden aldrig hade fått höra berättelsen om den märkliga resan.
De första exemplaren som kom ut i början av 1300-talet var förstås handskrivna. Gutenberg hade ännu inte infört boktryckarkonsten i Europa. När böcker skrevs av för hand uppkom det ofta fel. Marco Polos resor finns därför i över hundra olika versioner, som skiljer sig litet grann åt. Originalet som Rustichello skrev är försvunnet. Men när boken om Marco Polos resor trycktes 1477, blev den genast en storsäljare och översattes till flera språk. Marco Polos bok har bevarat sin lyskraft genom århundradena. Boken kommer fortfarande ut i nya upplagor och har översatts till nästan alla språk i världen.
Marco Polo har fått ge namn åt rymdfarkoster, serier med kartor och resehandböcker.
För otroligt för att vara sant
Även om Marco Polos bok blev mycket läst, blev den också misstrodd. Eldar som inte gav värme kunde väl ändå inte finnas! Det har dock visat sig att Marco Polos uppgifter ofta stämmer. Det är alldeles riktigt att eldar inte värmer så bra på hög höjd; det beror på att luften är syrefattigare än vid havsytan.
Medfången Rustichello har dock ibland ändrat och skrivit till i Polos berättelse. Vissa avsnitt är kopierade från hans egna böcker, som det när Kublai khan hälsar Marco Polo välkommen till hovet. Ungefär samma ord använder sagokungen Arthur i en av Rustichellos berättelser när kungen tar emot en ung riddare.
ANNONS
ANNONS
Europa läser om Asien
Marco Polos bok blev en bro från väst till öst. Under många år skulle den vara européernas främsta källa till kunskap om Asien.
Berättelserna om de stora rikedomar som fanns i öster, kom att utöva en väldig dragningskraft. Christofer Columbus hade ett exemplar av Marco Polos resor, där han strök för avsnitten om guld och andra rikedomar. Det exemplaret finns bevarat än idag.
Men Marco Polos bok innehåller mer än beskrivningar av rikedomar. Där finns skildringar av seder och bruk hos en lång rad folkslag och beskrivningar av religioner och städer.
Marco Polo var den förste europén på flera av de platser han beskriver, och i många fall skulle ingen mer komma på hundratals år. Nästa europé i Pamir var en missionär som kom först på 1600-talet. Andra platser där Polo var har nästa europé besökt först på 1900-talet.
"Il Millione"
Marco Polo frigavs från Genua 1299 och återvände till sin hemstad och sitt hus. Rester av det finns fortfarande kvar i Venedig. Han gifte sig och fick tre döttrar. Ibland kallades han "II Millione", vilket förklarats med att han tagit till så stora tal i sina berättelser. Men flera andra medlemmar av familjen har haft samma öknamn på grund av sin rikedom.
När Marco Polo blev gammal, bad några vänner att han skulle ta tillbaka alla sina lögner. Marco Polo blev inte svaret skyldig.
- Jag har inte lagt till någonting. Jag skulle ha kunnat berätta dubbelt så mycket om jag velat.
Hur kom det sig att européer kunde börja handla direkt med Kina igen?
Nämn några områden där Kina låg långt före Europa på 1200-talet.
Nämn några av de uppfinningar som kineserna hade gjort, men som ännu var okända i Europa.
Varför kom Kublai khan att uppskatta Marco Polo så mycket?
Vilken betydelse fick Marco Polos reseskildring i Europa?
Många européer trodde till en början inte alls på Marco Polo. Försök förklara vad det kunde bero på.
Ta reda på:
Nämn några andra viktiga historiska personer som var verksamma under samma tid som Marco Polo och beskriv kortfattat deras inverkan på Europas eller Asiens historia vid den tiden.
Litteratur: Frank Debenham, Discovery and Exploration, Paul Hamlyn Spring House, 1960 Erik Hamnström, De geografiska upptäckarbragderna genom tiderna, Lars Hökerberg Bokförlag, 1927 Alexander McKee, A World too Vast, Souvenir Press, 1990 John Keay (red.), History of World exploration, Paul Hamlyn Publishing, 1991
FÖRFATTARE
Text: Kaj Hildingson, journalist och läromedelsförfattare
