Liberalismen som främst hade sin förankring inom medelklassen angrep de gamla ståndsprivilegierna och förespråkade en marknadsekonomi utan statliga ingripanden. Läs om nationalekonomiska teorier >
Konservativa varnade för att alltför snabba förändringar kunde leda till samhällets upplösning. De konservativa idéerna vann mest stöd inom den traditionella överklassen och de rikaste i samhället.
Socialisterna gjorde sig till talesmän för den framväxande arbetarklassen. De menade att klassmotsättningen mellan arbetare och kapitalister skulle leda till ett nytt samhällssystem utan samhällsklasser och ekonomiska skillnader, där istället jämlikhet skulle råda och alla skulle äga samhällets produktionsmedel (arbete, kapital, fabriker etc) tillsammans.
Samhällsdebatten blev allt livligare och mer offentlig under 1800-talet. Tidningar och böcker spreds i allt bredare kretsar, man höll möten och bildade ideologiska och politiska föreningar av olika slag. I slutet av århundradet växte även politiska partier fram.
Politiska riktningar
Efter Napoleonkrigen och Wienkongressen dominerade konservativa makthavare den politiska scenen i Europa, men under de följande decennierna försvagades deras ställning.
I Storbritannien kom liberalerna till makten 1830 varefter en rad reformer genomfördes som stärkte de borgerliga industriintressena i samhället.
I Frankrike blev utvecklingen mer dramatisk. Både 1830 och 1848 bröt socialistiska revolutioner ut med deltagande både av den borgerliga medelklassen och arbetarna
1848 års revolution gav upphov till en våg av revolter mot den gamla ordningen över hela Europa. Rörelser med krav på demokratiska reformer och social rättvisa formades nästan överallt. Men i Ryssland gick utvecklingen trögt trots att livegenskapen avskaffades 1865. Det väldiga landet hölls alltjämt i ett järngrepp av tsarens regim som härskade ända fram till 1917 då tsarväldet störtades.
Industrialismen sprids
Decennierna efter 1850 präglades av en ekonomisk högkonjunktur. Industrialismen började nu på allvar spridas långt utanför Storbritannien. En viktig faktor bakom denna utveckling var de stora järnvägsbyggena som pågick under den här tiden. De knöt samman länder och landsdelar och gynnade både produktionen och handeln.
Nationalism
Nationalismen uppstod under slutet av 1700-talet i samband med franska revolutionen. Under det efterföljande århundradet blev nationalismens idéer en ny politisk kraft i Europa och ledde till skapandet av nationalstaterna, som vi känner dem idag. Runt om i Europas stora riken - som i det habsburgska - började olika folkgrupper uppleva sig som skilda nationer och krävde att få bilda egna självständiga stater. Folk med samma språk och kultur som levde splittrade i olika stater försökte nu gå samman.
Under 1860-talet enade Bismarck de tyskspråkiga områdena i ett rike under preussisk ledning. Ungefär samtidigt bildades Italien.
Också i USA skedde ett slags nationsbygge. Den nordamerikanska ursprungsbefolkningen fördrevs allteftersom nybyggarna flyttade västerut. På 1860-talet försökte sydstaterna bryta sig ur unionen, men besegrades av nordstaterna i ett blodigt inbördeskrig. Resultatet blev bland annat att slaveriet avskaffades i hela USA.
Kvinnokamp
Under 1800-talet blev kvinnans ställning en alltmera omdebatterad fråga. Kvinnorna var omyndiga och hade begränsad arvsrätt. Samhällets modernisering förändrade förhållandet mellan könen. I arbetarklassen blev familjeförhållandena friare, medan kvinnorna i den nya borgerligheten förlorade den viktiga roll de haft för familjernas försörjning i bondesamhället.
De liberala reformerna vid århundradets mitt gav de ogifta kvinnorna myndighet och rätt att fritt bedriva näringsverksamhet, men i de flesta avseenden bestod kvinnornas underordnade ställning
Andra industriella revolutionen
Under senare delen av 1800-talet utvecklades nya metoder för framställning av stål. Elektricitet och olja började användas som energikällor och en rad uppfinningar såg dagens ljus. Vetenskapen fick en ökad roll då det gällde att ta fram ny teknik, nya produkter och nya arbetsmetoder. Samtidigt spred sig industrialismen till en rad nya länder. Industrialismen gick in i en ny fas.
Det samma gällde för samhällsekonomin där aktiebolag och affärsbanker förändrade företagsamhetens villkor, och staten fick en aktivare roll i ekonomin.
Imperialismen
Det som kännetecknar perioden 1870-1920 på den storpolitiska arenan är europeisk världserövring och en kamp mellan europas industriella stormakter om världsherravälde.
I slutet av 1870-talet inleddes en kapplöpning mellan de ledande europeiska staterna om att erövra landområden på andra kontinenter. Storbritannien och Frankrike skaffade sig de största kolonialväldena. Afrika och Asien delades upp. Kina blev ingen koloni, men förlorade det mesta av sin självständighet. Japan värnade sitt oberoende, moderniserades och började självt uppträda som en imperialistisk erövrare. Den ryska imperialismen expanderade i det egna närområdet istället för i främmande världsdelar. Även USA skaffade sig några kolonier.
I många länder genomfördes visserligen demokratiska reformer under det långa 1800-talet, men perioden slutade i en stor katastrof då alla politiska spänningar som byggts upp genom stormakternas rivalitet till slut frigjordes i en enorm kraftmätning - det första världskriget.
LÄS MER: Politiska ideologier
LÄS MER: Det långa 1800-talets huvudlinjer
LÄS MER: Nationalism och imperialism 1815-1914
LÄS MER: Det långa 1800-talet
Litteratur
John P McKay, m.fl., A History of World Societies, Bedford/St. Martins, 2009
Åke Holmberg, Vår världs historia – från urtid till nutid, Natur och Kultur, 1995
Steven Beaudoin, The Industrial Revolution, Houghton Mifflin com, 2003
Robert Marks, The Origins of the Modern World, Rowman & Littlefield, 2007
FÖRFATTARE
Text: Robert de Vries (red.)
