Amerikanernas plan gick ut på att snabbt påskynda krigsslutet i Europa, för att sedan avsluta kriget i Stilla havet.
De allierades överbefälhavare Eisenhowers lösning på konflikten mellan USA och Storbritannien var att varje part fick vissa villkor uppfyllda. Britternas toppbefälhavare Montgomery fick klartecken för sin plan, men fick inte så många arméer under sig eller något överkommando. Amerikanen Bradley fick lämna över en del av sina styrkor till Montgomery och hans strategi om ett brett anfall fick klartecken till viss del.
Den 2 februari godkände USA och Storbritanniens förenade stabschefer en gemensam plan att nå fram till västra stranden av Rhen. Det innebar att man först var tvungen att passera ett 35 000 kvadratkilometer stort område som behärskades av flera hundra tusen tyska soldater.
Västvallen - SiegfriedlinjenVästvallen (Siegfriedlinjen) var ett försvarssystem som sträckte sig mer än 630 kilometer från tysk-schweiziska gränsen i söder till gränsen mot Nederländerna i norr, och som innehöll mer än 18 000 bunkrar, tunnlar och stridsvagnshinder. Tyskarna hade försummat att underhålla Västvallen efter invasionen av Frankrike och nu när de västallierade närmade sig Tyskland försökte de i all hast förbättra, men lyckades inte med denna åtgärd.
|
Styrkeförhållandena på västfronten i början av 1945
I början av 1945 hade Tyskland förhållandevis få soldater kvar. Under fem års krig hade den tyska krigsmakten förlorat fyra miljoner man.
Eftersom de sovjetiska trupperna snabbt avancerade in i Tyskland från öster skickade Hitler stora truppmängder för att möta fienden. Därför hade han bara 1 miljon man på västfronten, medan de allierade hade drygt 3,7 miljoner vid Tysklands västgräns.
De västallierades invasion av Tyskland startar
Den 8 februari 1945 startade offensiven mot nordvästra Tyskland från Nederländerna. De allierade i väst utförde omfattande flygoperationer mot Tyskland. Enbart i mars gjorde amerikanerna 111 000 flygningar och förlorade bara 144 flygplan i strid.
I början av mars marscherade sex amerikanska, brittiska och kanadensiska arméer upp på Rhens västra strand. Den 7 mars lyckades amerikanska soldater erövra den viktiga Ludendorffbron vid staden Remagen och Rhen. Det innebar att allierade soldater kunde föra över materiel och soldater till östra stranden av floden och upprätta ett brohuvud.
Tyskarna försökte på olika sätt förstöra bron, exempelvis med grodmän utrustade med sprängmedel som på nätterna försökte spränga bron, men det misslyckades eftersom bron bevakades av kraftiga strålkastare. Tyskarna satte också in sina jetplan, men attacken misslyckades. Man sköt även 11 stycken V2-raketer från Nederländerna, men dessa missade bron.
Stolta amerikanska soldater satte upp en skylt på västra sidan av Rhen där det stod: ”Över Rhen med torra fötter, 9:e pansardivisionen bjuder på färden.”
De västallierade går över Rhen
Fem allierade divisioner korsade bron under ständiga flygangrepp innan den dukade under för skadorna och kollapsade. 28 amerikanska ingenjörssoldater drunknade när de desperat kämpade för att rädda den. Vid det här laget hade amerikanerna byggt pontonbroar, vilket gjorde det möjligt att utvidga brohuvudet.
