Ingår i en artikelserie

Tre sätt att se på tid: Om jordens, människans och civilisationernas historia

År 1650 bestämde sig den irländske ärkebiskopen James Ussher för att ta reda på hur gammal jorden egentligen var. Han tog fram sin bibel och antecknade hur många generationer som räknades upp. Så räknade han ut hur länge varje generation hade levt. Därefter slog han fast att jorden skapats år 4004 f.Kr. Enligt Usshers beräkningar skulle alltså jorden nu vara något mer än 6 000 år gammal. Idag vet forskarna att jorden är mycket, mycket äldre än vad Ussher trodde. De uppskattar att jorden skapades för omkring 4 600 miljoner år sedan. Det är en tidsrymd som är så enorm att den är svår för människan att förstå. För att göra det lite lättare att överblicka kan vi räkna om jordens ålder till ett vanligt år på tolv månader. Vi låtsas att det idag är årets sista dag. Det är en måndag och klockan är tolv på förmiddagen.

Bild: SO-rummet.se

Människans utveckling sträcker sig över ungefär tio miljoner år. Det är en oerhört lång tid, men jämfört med den tid jorden existerat är den mycket kort.

Jordens ålder som ett år

Under de första sju månaderna av året var jordens atmosfär omöjlig att andas. Först efter tio månader, alltså i oktober, började det finnas levande varelser som var tillräckligt stora för att kunna ses utan mikroskop. Det hände sedan bakterierna på jorden blivit påverkade av solljuset och börjat släppa ut syre i atmosfären. Luften innehöll så småningom mer och mer syre och långsamt började den gå att andas. Först då kunde större varelser utvecklas.

Fjorton dagar senare, i mitten av oktober, började de första fiskarna simma i haven. Ytterligare en vecka senare började de första växterna växa på land. Under de följande nio dagarna kom insekter och djur som kan leva både i vatten och på land, exempelvis groddjur. Under samma period uppstod skogar och kräldjur.

ANNONS

I mitten av december, alltså för femton dagar sedan, kom dinosaurierna och dagen efter de första däggdjuren.

För fem dagar sedan försvann dinosaurierna. Varför vet vi inte, men enligt en väletablerad teori drabbades jorden av ett stort meteoritnedslag. Det påverkade klimatet så att dinosaurierna dog ut. Men de tidiga däggdjuren överlevde. I fredags, på eftermiddagen, dök de första aporna upp och i morse klockan sex anlände Australopithecus, den tidigaste föregångaren till människan.

Vi kom för elva minuter sedan

Det var bara elva minuter sedan vår egen art, Homo sapiens (sapiens), första gången vandrade på jorden. För en minut sedan uppfanns jordbruket, för tjugo sekunder sedan byggdes de första städerna och för mindre än en sekund sedan bröt första världskriget ut.

Den här modellen ger oss en liten aning om vilka väldiga tidsrymder som utvecklingen handlar om. I vårt exempel var det fem dagar sedan dinosaurierna dog ut. I verkligheten hände det för 65 miljoner år sedan. Det gick 60 miljoner år mellan det att dinosaurierna försvann och de första människoliknande varelserna dök upp på jorden. Ingen människa har någonsin sett en levande dinosaurie, trots att många filmer visar grottmänniskor i kamp med jätteödlor.

Tre sätt att se på tiden

För att skapa ordning i de hisnande perspektiv som öppnar sig, kan det hjälpa att använda olika sätt att se på tid. Vi delar in tiden på tre olika sätt och får bilder av tre olika utvecklingar.

Den första bilden visar jordens utveckling från det att den bildades fram till idag.
Den andra bilden visar människans utveckling. Den sträcker sig över ungefär tio miljoner år. Det är en oerhört lång tid, men jämfört med den tid jorden existerat är den kort.
Den tredje bilden visar civilisationernas utveckling, när människor efter hand lär sig odla jorden, börjar bygga byar och städer och skapa stora riken. Den tid under vilken civilisationen utvecklats är mycket lång jämfört med en människas liv. Men jämfört med de tio miljoner år under vilka människan utvecklats är civilisationens utveckling mycket kort.

Civilisationerna och deras ålder

När man läser om de forntida civilisationerna är det lätt att de bara fladdrar förbi och försvinner. Sumer, Babylonien, Assyrien och Egypten blir bara namn för oss. Vi glömmer ofta att de här civilisationerna fanns under mycket lång tid.

Låt oss jämföra med Sverige: Vi säger ibland att den nya tiden börjar 1520. Strax därefter började kung Gustav Vasa lägga grunden till det Sverige som vi lever i idag. Staten har alltså existerat i ungefär 500 år.

ANNONS

Sumererna kontrollerade stora områden i Mesopotamien under 1 200 år. Babyloniernas rike existerade i omkring 1 400 år och assyriernas ungefär lika länge. I Egypten regerade faraoner i över 3 000 år. Det är långa perioder om vi håller oss till den tredje bilden av tiden som vi talade om tidigare. De är så långa att århundradena ibland inte tycks spela någon roll när vi läser om de forntida imperierna. Ju närmare vi kommer vår egen tid, desto viktigare känns det att vara exakt. Det verkar allvarligare att ta fel på 1500-talet och 1700-talet i svensk historia än på 2200-talet eller 2400-talet f.Kr när det gäller egyptisk historia. Tiden tycks alltså tryckas ihop ju längre bort den är.

Människor förr och nu

En annan sak som vi ibland glömmer är hur människor levde förr. Människorna i Egypten, Assyrien och andra forntida riken föddes, levde, åt, arbetade, grälade, älskade och dog precis som vi. Och precis som vi tänkte de sig nog gärna att deras värld skulle existera för evigt. Den som levde i Babylon när riket stod på sin höjdpunkt, kunde knappast tänka sig att riket skulle vara ett bland många andra störtade imperier år 2000 e.Kr.

På samma sätt tänker vi oss gärna att Sverige kommer att finnas för alltid. Vi glömmer att den svenska staten knappt varat i 500 år. Det är en tidsrymd som ligger inom felmarginalen om vi använder den tredje bilden av tiden i exemplet. Om vi använder den första eller andra bilden, blir 500 år en period som är så liten att den inte ens är värd att nämna.

Utvecklingen går allt snabbare

En sak som förenar de tre bilderna av tiden är att utvecklingen går fortare och fortare. Om vi återvänder till tanken att jorden existerat i ett år, hände nästan ingenting alls under de tio första månaderna. Sedan gick det fortare och fortare.

Människans utveckling tog ungefär fem miljoner år, men under de senaste 100 000 åren har det hänt mer än under hela den föregående perioden.

På samma sätt är det med vår egen tid. Sedan 1850, alltså på något mer än 170 år, har människan nått längre i teknisk utveckling och vetenskapliga framsteg än vad den egyptiska kulturen gjorde under 3 000 år.

Allt detta är värt att hålla i minnet när man läser om människans historia. Visst vore det enklare och mera fattbart om James Ussher hade haft rätt när han hävdade att jorden skapades år 4004 f.Kr. Men visst är det mer fascinerande att försöka föreställa sig tidens gång genom årmiljonerna.

LÄS MER: Jordens historia hoptryckt till ett dygn

LÄS MER: Att mäta och styra tiden

LÄS MER: Lätta fakta om jorden

LÄS MER: Människans förhistoria och stenåldern

LÄS MER: Jordbruksrevolutionen

LÄS MER: Forntiden och antiken

LÄS MER: Forntidens och antikens huvudlinjer

Uppgifter och frågor

Frågor till texten:

Hur länge anser forskarna att jorden har existerat?
Hur kan man veta att ingen människa har sett en levande dinosaurie?
Ge några exempel på riken som existerat mycket länge. Använd gärna fler än de som nämns i texten. Vad drar du för slutsatser av din lista?
Rita ett stort cirkeldiagram över året och dela in det i tolv månader. Använd den modellen enligt vilken jordens ålder delas in i tolv månader och fyll sedan i de olika händelser som skildras i texten. Använd gärna en uppslagsbok för att fylla på med ytterligare fakta. Vilka slutsatser drar du av ditt diagram?

Litteratur:
Alexander McKee, A World too Vast, Souvenir Press, 1990
Peter N. Stearns, World History in Brief - Major Patterns of Change and Continuity, Longman, 2001
John P. McKay, A history of world societies, Houghton Mifflin, 2000

FÖRFATTARE

Text: Lars Hildingson (f.d. historielärare och läromedelsförfattare) och Kaj Hildingson (journalist och läromedelsförfattare)