En viktig förändring med betydelse för den svenska skolan var reformationen och att Sverige blev protestantiskt. Därmed översattes Bibeln till svenska eftersom den protestantiska kyrkan ansåg att det var viktigt att människor själva skulle kunna möta och förstå Guds ord. År 1686 blev det till och med lag på att föräldrarna måste lära sina barn kristendom och att läsa. Till sin hjälp hade de en särskild Abc-bok med religiösa texter, eller katekesen som innehöll viktiga delar ur Bibeln och förklaringar till hur man skulle förstå det som stod i Bibeln. De allra flesta fick med hjälp av denna typ av böcker lära sig läsa hemma.
Kristendomskunskaperna kontrollerades sedan av prästen i församlingen genom s.k. husförhör. På så sätt spred sig läskunnigheten i Sverige, och i slutet av 1700-talet kunde merparten av alla svenskar åtminstone läsa texter som de läst tidigare.
Även om de allra flesta under 1700-talet inte gick i skolan så fanns det andra sätt att lära sig saker. Vid sidan av lästräning i hemmet lärde man sig också arbeta genom att delta i föräldrarnas sysslor. I 1700-talets Sverige bodde nästan alla på landet och levde på jordbruk. Barnen fick redan när de var små lära sig hur man odlar och tar hand om djuren. När de sedan kom upp i tonåren var det vanligt att barnen flyttade hemifrån för att arbeta som piga eller dräng på en annan gård.
I städerna fanns det också en del som ägnade sig åt hantverk. Dessa yrken var enligt skråväsendet regler främst reserverade för män (änkor kunde dock ibland få tillstånd att fortsätta bedriva den avlidne makens verksamhet). Pojkar som skulle bli hantverkare - exempelvis skräddare eller smed - var först tvungna att arbeta som lärling under ett antal år. Som lärling fick man lära sig yrket samtidigt som man arbetade och utförde enklare sysslor. När lärlingsperioden var över fick lärlingen utföra ett gesällprov innan han kunde få tillstånd att arbeta som hantverkare.
Inom adeln hade man egna uppfostringstraditioner. Redan i mycket unga år påbörjades undervisning i hemmet genom att föräldrarna anlitade privatlärare. De privatlärare som undervisade pojkar kallades för informatorer medan flickornas lärare kallades för guvernant. Av dessa fick barnen lära sig vad en adlig person behövde kunna. För flickornas del handlade det exempelvis om att lära sig tala franska, medan pojkarna också undervisades i bland annat politik.
Under 1700-talet ökade antalet skolor något då särskilda fattigskolor uppkom vid sidan om de redan etablerade skolorna som främst utbildade blivande präster. Fattigskolorna var till för de barn som inte hade möjlighet att lära sig läsa hemma. På landsbygden kallades de för sockenskolor. I vissa städer skilde man dock inte på de olika skolorna, utan pojkar som läste till präst kunde gå i samma slags skolor som fattiga pojkar. Dessa skolor kallades från 1600-talet och framåt för trivialskolor.
Folkskolan ledde till ökad skolgång
Under 1800-talet förändrades skolan dramatiskt. Det skedde dels genom att antalet barn som gick i skolan ökade kraftigt, dels genom att det uppstod nya skolformer.
Den största av dessa förändringar var tillkomsten av folkskolan. Detta var en skolform som utvecklades ur de fattigskolor och sockenskolor som startats under slutet av 1700-talet och 1800-talet och som 1842 beskrevs i en särskild folkskolestadga som beslutades av riksdagen.
Enligt folkskolestadgan skulle alla församlingar i Sverige ha en lärare och egen skola där barnen skulle få lära sig läsa, skriva och räkna samt få grundläggande kunskaper i kristendom och kyrkosång.
Trots att folkskolestadgan var viktig för att fler skulle gå i skolan innebar den inga större förändringar för skolgången precis när den infördes. År 1842 gick redan ungefär hälften av alla barn i skolan, och det skulle dröja till slutet av 1800-talet innan mer än 90 procent av barnen gick i skolan. Folkskolestadgan var dock viktig för att fler församlingar skulle inrätta skolor, och runt 1850 hade de flesta församlingar åtminstone en skola.
Samtidigt som folkskolan kom till och alltfler barn började gå i dessa skolor så förändrades också de lärda skolor som sedan medeltiden varit inriktade på att utbilda blivande präster.
Parallella skolsystem
År 1849 slogs apologistskolan, lärdomsskolan och gymnasiet ihop till en skolform. Efter olika förändringar och namnbyten så bestämdes genom 1878 års skollag att dessa skolor skulle kallas allmänna läroverk. Förändringen gjorde också att de här skolorna fick en annan form av undervisning och andra elever. Istället för att som i början av 1800-talet främst erbjuda en undervisning som passade blivande präster, blev de allmänna läroverken en skola som var anpassad för pojkar som kom från rikare familjer. Det gjorde att exempelvis adeln och delar av borgerskapet som tidigare ordnat privatundervisning hemma, började skicka sina söner till läroverken. Istället för att främst undervisa i latin blev nu också naturvetenskapliga ämnen och moderna språk som tyska och franska viktiga skolämnen.
Vid sidan av läroverken startades också särskilda flickskolor från mitten av 1800-talet och framåt. I dessa skolor gick flickor från välbärgade familjer. Liksom pojkarna från dessa familjer fick de mer och bredare undervisning än vad barn i folkskolan fick. Deras undervisning var dock anpassad till vad man ansåg att kvinnor behövde vid den tiden.
I slutet av 1800-talet gick de flesta barnen i skolan. Men vilken utbildning de fick berodde till stor del på vilken bakgrund de hade och vilken samhällsklass de tillhörde. De allra flesta barnen - vilka kom från arbetarklassfamiljer eller tillhörde allmogen på landsbygden - gick i folkskolan, och slutade ofta skolan innan de nådde tonåren.
Barn från medel- och överklassen gick istället på läroverk eller i flickskola och slutade skolan i övre tonåren varefter de kunde gå vidare till andra utbildningar.
Detta skapade vad man brukar kalla för ett parallellskolesystem, d.v.s. parallella skolformer för barn i samma ålder där barn med olika bakgrund gick i egna skolor och undervisades på skilda sätt.
Parallellskolesystemet förändras
Under 1900-talet kom parallellskolesystemet (som skapades under 1800-talet) att förändras.
Den första större förändringen kom 1905 då läroverket återigen delades upp i två delar: gymnasiet och realskolan. Denna förändring gjorde att man redan efter sex år i läroverket kunde lämna skolan med en realexamen istället för att studera vidare på gymnasienivå i ytterligare tre år för att ta studentexamen. Efter hand skapades också andra skolformer där eleverna kunde läsa för att ta realexamen, av vilka en del utbildningar också var öppna för flickor.