Genom folkskolestadgan 1842 blev folkskolan Sveriges första obligatoriska folkundervisning. Redan tidigare hade dock de flesta kunnat läsa bl.a. tack vare de frivilliga skolor som fanns i många församlingar.
Folkskolan förutsatte att barnen skulle lära sig att läsa hjälpligt hemma. När detta visade sig vara svårt i industrialismens alltmer föränderliga samhälle, inrättades från 1863-1864 "småskolor" som förberedande skolor.