Det har gått ett halvt årtusende sedan reformationen förvandlade påskfastan till en term utan innehåll för svenskarna. Den finns kvar i almanackan, men ingen ändrar sina matvanor för den skull. Jo - i ett avseende, men knappast i riktning mot målet för en fasta. Knappt har julens marsipangrisar reats ut förrän konditoriernas skyltfönster fylls med en annan svensk specialitet, fastlags- eller fettisdagsbullar, eller som de kallas numera - semlor.
Förr skulle de ätas på fastans måndagar eller tisdagar som efterrätt på en djup tallrik, som fylldes med het gräddmjölk, varpå man kryddade det hela med kanel.
Litteratur:
Jan-Öjvind Swahn, Svenska traditioner, Ordalaget Bokförlag, 2010
Nils-Arvid Bringéus, Årets festseder, LT förlag, 1976
Julius Ejdestam, Våra folkfester, Rabén & Sjögren, 1971
Ingemar Liman, Påskens ABC: en bok om våra påsktraditioner, Forum, 1973
Carl Henrik Martling, Kyrkans år och dagar, Verbum, 1993
Ebbe Schön, Folktrons år: gammalt skrock kring årsfester, märkesdagar och fruktbarhet, Rabén & Sjögren, 1989
Jonas Frykman (red.) och Orvar Löfgren (red.), Svenska vanor och ovanor, Natur och Kultur, 1991
Christer Topelius, En årsrunda: 75 helger, högtider och gamla bemärkelsedagar, Tiden, 1989
FÖRFATTARE
Text: Jan-Öjvind Swahn, kulturhistoriker och författare.
