Liber betyder fri på latin och frihet är vad liberalismen handlar om. För liberalismen är den enskilda människans frihet och integritet okränkbar.
Liberalismen handlar om frihet
Liberalismen är en politisk tradition där den centrala frågeställningen alltid handlar om förutsättningarna för den enskilda människan att själv - och i fritt samspel med andra - utforma sitt liv. Liberaler kan ha olika åsikter om mycket men det som alltid har förenat dem har varit deras tro på individens frihet i samhället.
Liberaler tror på människan
Frihet är för liberaler inte bara ett tillstånd där var och en kan göra vad hon vill, utan en förutsättning för att människor ska kunna växa och utvecklas till ansvarskännande medborgare.
All kulturell, vetenskaplig, social och ekonomisk utveckling bygger på enskilda människors skaparkraft och initiativförmåga. Om politiker betraktar människor som offer för opåverkbara krafter, riskerar kraften att förtvina både för den enskilde och för samhället. Om politiken i stället strävar efter ett samhälle med aktiva medborgare som kan och vill ta ansvar, växer engagemanget och solidariteten. Politiken ska bidra till att ge varje människa de redskap som behövs för de ska kunna ta makten över sitt eget liv.
Liberaler har aldrig tänkt färdigt
Liberalismen avvisar alla idéer om ett slutgiltigt idealtillstånd som politikens mål. Ett samhälle av fria medborgare kommer ständigt att erbjuda överraskningar och nya utvecklingsmöjligheter. Någon slutlig harmoni mellan alla önskemål och intressen kan aldrig uppnås. Färdiga och detaljerade lösningar för samhällets organisation leder därför till förtryck av oliktänkande när de ska genomföras. Liberalismen är därför inget slutet system av lärosatser som entydigt anvisar den rätta åsikten i varje fråga. Liberalismen har påverkat och påverkats av människor långt utanför det politiska livet.
Kraven på tolerans har drivits också av religiösa fritänkare. Tilltron till människans förnuft, som inspirerade upplysningstidens liberaler, var en förutsättning för den vetenskapliga revolutionen.
Den ekonomiska liberalismen har utvecklats i nära samspel med de nationalekonomiska teorierna. Liberalismens krav på medborgerliga rättigheter har inspirerat författare och publicister. Många ideella folkrörelser har känt samhörighet med liberalismens människosyn och sociala engagemang.
Liberaler bekämpar all maktkoncentration
Demokratin, rättsstaten och marknadsekonomin är alla nödvändiga instrument för att skydda den enskilde mot okontrollerad maktutövning från andra. Medan socialismen ifrågasätter kapitalet och anarkismen ifrågasätter staten ifrågasätter liberaler varje system som innebär att maktutövning inte kan balanseras och kontrolleras.
Varje koncentration av makt – till stat, företag eller organisationer – kan leda till att individens rättigheter och integritet förtrycks. Dessutom hindras nya idéer, nya produkter och nya lösningar på gamla problem. Fri konkurrens mellan idéer, information, varor och tjänster är grunden för vetenskap, kultur, demokrati och marknadsekonomi. Den är ett kraftfullt redskap för att bekämpa maktkoncentration och stimulera utveckling.
Liberaler är världsmedborgare
Människors rätt till frihet och livschanser måste värnas oavsett var på jorden de befinner sig. Alla bör tillåtas att leva och verka på den plats i världen som de själva vill. Hinder som försvårar för människor, varor, tjänster, kapital eller information att passera nationsgränser bör avskaffas.
Liberalismens politiska utveckling i Sverige
I Sverige har den liberala traditionen i första hand kommit till uttryck genom politiska reformkrav i form av:
- Demokratisering och politisk frihet
Liberaler drev igenom den första tryckfrihetsförordningen på 1700-talet, avskaffade ståndsriksdagen på 1800-talet samt kämpade för allmän och lika rösträtt under 1900-talet.
- Ekonomisk frihet
Liberaler har alltid arbetat för frihandel och näringsfrihet.
- Sociala reformer
Liberaler har sedan 1800-talet arbetat för att genom välfärdsreformer öka människors livschanser.
Om ordet liberalism
De första politiska tänkare och rörelser som går att känna igen som liberala framträdde under slutet av 1600-talet (John Locke i England) och under 1700-talet (de franska upplysningstänkarna och de första liberala nationalekonomerna med Adam Smith som viktigaste namn). Ordet liberal dök upp i allmänt politiskt språkbruk under 1800-talet. I Sverige användes det redan 1809 om en riksdagsklubb som förordade politisk frihet, näringsfrihet och social utjämning genom avskaffande av ståndsprivilegierna.
Liberalismens reformkrav betydde att liberalerna från början definierades som vänster – i kontrast till högern som höll på kungamakt, ståndsriksdag och skråväsende. Några socialistiska rörelser av betydelse fanns då ännu inte. Senare har också uttrycket borgerlig vänster förekommit. I Norge och Danmark går detta språkbruk alltjämt igen i namnet på de liberala partierna – Venstre och Radikale Venstre.
I Norden, Storbritannien, Kanada, USA och många andra länder har begreppet liberal alltid syftat på politiker och rörelser som velat förena demokrati, marknadsekonomi och sociala reformer.
I en del andra länder har beteckningen liberal i partipolitiska sammanhang främst tagit fasta på liberalismens ekonomiska innehåll. Ofta har också ordet radikal (reformvänlig) använts som benämning på liberalt inriktade partier - t.ex. i Frankrike.
Några av liberalismens riktningar
Manchesterliberalism
Begreppet manchesterliberalism har sitt ursprung i England under 1800-talet där en grupp liberala ekonomer och företagare med anknytning till handelskammaren i Manchester förde en framgångsrik kamp mot spannmålstullarna, som avskaffades 1846. Numera syftar ordet oftast på en ekonomisk liberalism som förordar fri konkurrens och tar avstånd från statsingripanden.
Socialliberalism
På 1930-talet infördes benämningen socialliberalism i Sverige för den politik som företräds av folkpartiet. Socialliberalismen kännetecknas främst av social reformvilja och avvisande av socialistiska förslag om förstatligande.
Nyliberalism
Ordet nyliberalism har använts vid olika historiska tidpunkter av liberaler som velat markera att de står för en annan form av liberalism än den som just då dominerat. Termen har alltså inget eget historiskt innehåll. Under senare år har dock uttrycket nyliberalism ibland använts som uttryck för en samhällsåskådning som lägger stor vikt vid ekonomisk frihet och som förhåller sig kritisk till många av de politiska åtgärder som görs inom bl.a. social- och kulturpolitiken. I en del fall är det dock snarare fråga om en ”kapitalistisk anarkism” än om liberalism i ordets rätta mening.
LÄS MER: Politiska ideologier
LÄS MER: Politiska partier i Sveriges riksdag
LÄS MER: Socialism
LÄS MER: Konservatism
LÄS MER: Det långa 1800-talet, 1776-1914
PODCAST: Liberalismens ideologi
PODCAST: Liberalism, konservatism och socialism - politiska ideologier
FÖRFATTARE
Text: Håkan Holmberg (f.d. politisk chefredaktör på Uppsala tidning och liberal riksdagsledamot) och Anders Johnson (författare, tidningsman och f.d. liberal riksdagsledamot)
Wikipedia: Håkan Holmberg
Wikipedia: Anders Johnson
