Sions Vises Protokoll
Sions Vises Protokoll dök först upp i Ryssland 1903. Sergej Alexandrovic Nilus, rysk skriftställare och mystiker, gav ut dem 1905. Han var övertygad om dess äkthet. Han hade fått dem några år tidigare av en person som påstått att de stulits från en hemlig judisk organisation i Frankrike. Texten Nilus fick var skriven på franska och han översatte den till ryska. Skriften översattes snabbt till olika språk och spreds i en mängd upplagor under olika namn och i olika versioner i Öst- och Centraleuropa. Ganska snart konstaterades att det var ett falskt dokument, vars innehåll delvis byggde på plagiat från äldre romaner. Ändå var det många som trodde på skriftens äkthet.
Förlagor till Sions Vises Protokoll
Herrman Goedsche skrev romanen Biarritz. Den publicerades 1868, alltså just efter att judarna börjat få det lite bättre i Centraleuropa. Handlingen utspelar sig på judiska kyrkogården i Prag. Företrädare för de olika judiska stammarna träffas för att med satans hjälp bestämma hur de ska erövra världen. De knäfaller vid en gravsten, en blå eldsflamma slår upp. Satan visar sig i form av en gyllene kalv och en röst hörs: "Jag hälsar er, ledare för Israels tolv stammar!" Det är djävulens röst. De svarar: "Vi hälsar dig, de förbannades son!" Under medeltiden ansågs judarna vara djävulsdyrkare, så romanen ansluter till en gammal tradition.
Stora delar av Sions Vises Protokoll har uppenbarligen tagits från romanen Biarritz och bara formulerats om något. Andra delar i "Protokollen" verkar på samma sätt ha tagits från en annan skrift som handlar om Napoleon III. Författaren tycks således ha tagit lämpliga delar från flera olika böcker, skrivit om dem, blandat och kanske lagt till eget. Resultatet utgavs sedan för att "bevisa" judarnas världskonspiration.
"Protokollen" når Västeuropa
Inte förrän 1920 nådde "Protokollen" Västeuropa. Även då var man tveksam till om skriften byggde på äkta dokument eller inte. Brittiska tidningen The Times var mycket tveksam om äktheten i en artikel den 8 maj 1920. Kunde det verkligen vara så att nu när Tyskland besegrats, dolde sig en ännu farligare fiende där bakom? undrade tidningen och fortsatte: "Have we, by straining every fibre of our national body, escaped a 'Pax Germanica' only to fall into a 'PAX JUDÆICA'?" Även The Morning Post var tveksam men skrev flera artiklar om skriften, likaså The Spectator. Det tog ett år innan The Times definitivt fastslog att skriften var ett falsarium.
I Tyskland passade skriften in i den tradition av germansk folkmystik som levde stark alltsedan början av 1800-talet. Tyskland ockuperades då av Napoleon och detta väckte en stark våg av nationalism och mystik bland tyskarna. I detta ingick också en antimodernism. Judarna däremot förknippades ju med kapitalism och industrialism (här modernism) - alltså precis motsatsen.
Hitler och hans nationalsocialistiska parti var starkt påverkade av denna mystik och de gamla myterna från en nordisk forntid. När "Protokollen" nådde Hitler såg han genast hur användbara de var i hans antisemitiska propaganda. Någon påpekade för honom att de bevisligen inte var äkta. Han sägs ha svarat: "Jag bryr mig inte om, om de är historiskt sanna eller inte! Innehållet är det viktiga."
Sions Vises Protokoll finns också i svensk översättning från 1920-talet under titeln Förlåten faller. Men skriften översattes inte bara till de flesta västerländska språk, utan även till kinesiska, japanska och arabiska.
Handlingen i Sions Vises Protokoll utspelar sig i en hemlig judisk organisation. Ledaren talar om för medlemmarna hur man ska gå till väga för att infiltrera samhället, skapa splittring mellan olika samhällsklasser, starta revolutioner för att slutligen helt ta över makten i hela världen.