Columbus - resan som förändrade världshistorien, del 1: Tobak och hängmattor istället för guldstäder
1492 landsteg Christofer Columbus på en ö i Västindien. Han hade just placerat en ny kontinent (Amerika) på kartorna. Columbus resa skulle förändra världen och påverka miljoner människor på gott och ont. Men själv trodde Columbus att han nått ett helt annat mål - ett mål som tagit åratal att uppnå - och skulle aldrig erkänna vad han verkligen gjort.
Christofer Columbus, del av en målning gjord av Joaquín Sorolla (1863–1923).
År 1492 - Land! Land!
Det var Rodrigo de Triana som ropade. Det var tidigt på morgonen den 12 oktober 1492. I månljuset såg han klippor eller, det var svårt att avgöra, en vit sandstrand. Rodrigo de Triana seglade ombord på "Pinta", det snabbaste av de tre skepp som givit sig av för att finna en väg till Indien under ledning av Christofer Columbus (1451-1506). Kungen av Spanien hade utlovat en stor belöning till den förste som siktade land. Den var tillräckligt stor för att försörja de Triana resten av livet.
ANNONS
Data och fakta
1451: Christofer Columbus föds i Genua.
1476: Columbus räddar sig iland nära Lagos i Portugal, sedan hans fartyg överfallits och sänkts.
1488: Columbus lämnar Portugal sedan Diaz rundat Godahoppsudden. Kungen är inte längre intresserad av Columbus idéer.
1492: De sista morerna drivs ut ur Spanien efter nära 800 år. I segeryran ger kungaparet Columbus chansen att bevisa att det finns en västlig sjöväg till Asiens rikedomar.
3 augusti 1492: Med skeppen "Santa Maria", "Pinta" och "Niña" sätter Columbus kurs västerut över Atlanten.
12 oktober 1492: Columbus landstiger i Nya världen, på en ö någonstans i Västindien. Eftersom han tror att detta är Asien, kallar han invånarna "indianer". Columbus når Kuba och Hispaniola.
Nästa dag gav sig Columbus i land tillsammans med kaptenerna för de två andra fartygen. De bar sina bästa kläder. Columbus hade mörk sammetskostym med violetta silkesstrumpor och en kort rock. Så fort de hade kommit i land föll kaptenerna på knä, tog sand i sina händer och tackade Gud. Därefter reste sig Columbus och döpte ön till San Salvador, den helige frälsaren, och tog den i besittning för det spanska konungaparets räkning.
Därmed hade ett nytt blad vänts i mänsklighetens historia. Columbus hade landstigit på en ö i Västindien. Trots att han då inte visste det och aldrig heller skulle erkänna det, hade han just placerat en ny kontinent på kartorna. Columbus resa skulle förändra världen och påverka miljoner människor. Men själv trodde han att han nått det mål som han kämpat för i så många år.
Vävarsonen från Genua
Christofer Columbus föddes år 1451 i Genua, en av de många italienska stadsstaterna. Genua var en stor sjöfartsstad och dess fartyg färdades kors och tvärs över Medelhavet och Svarta havet. Columbus var son till en vävare och gav sig efter hand ut på havet, troligen som handelsman. Det var ett naturligt val för många unga män i Genua. 1476 attackerade franska skepp en liten konvoj av genuesiska skepp precis utanför Gibraltar. Hundratals människor omkom. Fastklamrad vid en träbjälke lyckades Columbus ta sig iland nära Lagos i Portugal.
Det var vändpunkten i hans liv. Kort därefter kom Columbus till Lissabon, där hans bror Bartolomeo arbetade. Huvudstaden Lissabon var centrum för Portugals sjöfart och Portugal var Europas ledande sjöfartsnation. Hit kom skepp lastade med svarta slavar, elfenben, peppar och guldsand. I hamnen surrade språk från olika länder, och nya ståtliga hus visade vilka rikedomar som sjöfarten skapat.
Men ännu var inte ett viktigt mål uppnått: att finna sjövägen till Indien. År efter år letade sig de portugisiska fartygen längre och längre ner efter Afrikas västkust. Men att finna Indien tycktes dra ut på tiden. En del forskare började fundera på om det inte kunde finnas någon annan väg.
Toscanelli ger Columbus en idé
En man som var övertygad om att det fanns en annan väg var geografen Toscanelli som kom från Florens i Italien. Hans idé var att segla rakt västerut. Då, menade Toscanelli, skulle man träffa på Kina, Japan och Indien inom kort. Toscanelli trodde, till skillnad från många andra, på Marco Polos berättelser. Däremot litade han inte på den antike geografen Ptolemaios vars ord var lag för de allra flesta. Toscanelli ansåg att Asien sträckte sig mycket längre österut än Ptolemaios hade sagt. Avståndet mellan Kanarieöarna och Japan skulle i så fall vara 3 000 sjömil, en sträcka som var fullt möjlig att segla.
ANNONS
Toscanelli hade naturligtvis ingen aning om att det låg en hel kontinent mellan Europa och Asien; och det var tur för Columbus att det gjorde det, annars hade han aldrig sett land igen. Det verkliga avståndet mellan Kanarieöarna och Japan är nämligen 10 600 sjömil.
Portugals kung avvisade Toscanellis idéer som trams. Columbus tyckte däremot att det låg något i dem. Han skrev till Toscanelli och fick en avskrift av hans brev till kungen och en karta. Snart var Columbus också övertygad, och i åratal samlade han material för att kunna få kungen att ändra sig och därmed satsa pengar i företaget.
Hur stor är jorden?
Att både Toscanelli och Columbus trodde att det skulle gå att segla från Kanarieöarna till Japan beror på att de misstog sig på jordens storlek. Däremot visste båda att jorden är rund. Det hade forskare vetat ända sedan antiken. Filosofen Aristoteles (384-322 f.Kr) lade fram fyra bevis för att jorden är ett klot. Bland annat påpekade han att ett fartyg som seglar ut tycks för betraktaren i hamn långsamt sjunka nedåt. Till sist syns bara masterna och sedan ingenting. Det måste betyda att jordytan kröker sig, förklarade Aristoteles. Fartyget tycks sjunka på samma sätt åt vilket håll det än seglar, vilket visar att jordytan är krökt lika mycket åt alla håll. Den enda kropp som kröker lika mycket åt alla håll är ett klot.
Den grekiske vetenskapsmannen Eratosthenes beräknade på 300-talet f.Kr jordens storlek med stor noggrannhet. Men efter honom kom andra vetenskapspersoner till andra resultat och förklarade att jorden var mindre än Eratosthenes sagt. På Columbus tid visste alla bildade människor att jorden var rund, men inte hur stor den var.
Marco Polos bok inspirerar
Under åren i Portugal deltog Columbus i flera expeditioner. Han seglade till Guineabukten, och kanske till Island. Han läste böcker, bland dem Marco Polos reseberättelse. Columbus egna exemplar med hans understrykningar finns fortfarande bevarat liksom en del andra böcker han ägt. I Marco Polos bok har Columbus bland annat strukit för rader som skildrar Asiens stora rikedomar. I marginalerna på andra böcker som Columbus ägt kan man än idag läsa de anteckningar han gjorde medan han planerade sitt projekt.
Bild: Library of Congress Columbus försökte i åratal få andra att tro på sin idé utan att lyckas. Här visar en konstnär hur de mäktiga prästerna avvisar "den tokige mannen". Munken bakom Columbus gör en talande gest mot pannan.
I nästan tio år försökte Columbus intressera först den portugisiske kungen och sedan det spanska hovet att satsa pengar på en expedition. Ingen trodde på hans idéer. I både Portugal och Spanien granskade experter hans planer och svarade att jordklotet var mycket större än Columbus trodde. Därför var det omöjligt att segla ända till Asien den västliga vägen. Där hade ju experterna alldeles rätt. Columbus vädjade också hos Henrik VII i England och den franske kungen - men förgäves.
ANNONS
En gång tyckte han sig vara nära att lyckas. År 1488 bad den portugisiske kungen Columbus komma tillbaka för nya samtal. Det visade sig vara den sämsta tänkbara tidpunkten. I december stod Columbus tillsammans med en skara andra åskådare och såg några portugisiska skepp återvända till Lissabon efter ett och ett halvt år. Det var Bartolomeo Diaz expedition som kom tillbaka i triumf. Efter åratals försök hade portugiserna rundat Afrikas sydspets! Kungen förlorade allt intresse för Columbus och hans idéer.
Columbus ställer krav
Columbus hoppades alltjämt att få leda en expedition. 1492 försökte han återigen i Spanien. Men i hans plan ingick krav som stötte på hinder. Columbus begärde att få en tiondel av allt guld och silver och en tiondel av alla kryddor han fann. Dessutom ville han bli adlad och få titeln Amiral över oceanen och bli vicekung och guvernör över de länder som han eventuellt skulle komma att upptäcka.
Kanske var det dessa krav som fick de adliga militärerna att säga nej. Columbus var en oadlig son till en vävare. Nu krävde han att upphöjas till adlig rang! Åter fick Columbus nej på sitt förslag. Besviken sadlade Columbus sin häst och red iväg. Nu tänkte han lämna Spanien för alltid.
Men en omtumlande nyhet hjälpte honom. Morernas sista fäste i Spanien, Granada, hade fallit. Den arabiska ockupationen som inletts år 711 var slutgiltigt över, och Spanien var åter enat. Nyheten spred feststämning genom hovkretsarna.
Bild: Yale University Art Gallery "Columbus inför Isabella", målning av Jean-Paul Laurens (1838–1921). Det spanska kungaparet Ferdinand och Isabella gav Columbus sitt stöd, kanske i glädjen över att ha fördrivit de sista morerna från Spanien efter mer än 700 år. En av de många myterna runt Columbus är att Isabella pantsatte sina juveler för att betala för resan. I verkligheten behövde hon aldrig göra det.
Plötsligt såg man på Columbus förslag med nya ögon. Vad fanns det egentligen att förlora? Portugal hade ju satsat pengar på till synes hopplösa sjöresor och gjorde nu stora vinster. Och när det gällde Columbus krav på adelskap och guvernörsvärdighet gick det ju alltid att fundera över det om och när han återvände.
Ferdinand och Isabella
Avgörande blev att en av Columbus anhängare, skattmästaren Luis de Santangel, lyckades få drottning Isabella intresserad. Han räknade ut att expeditionen inte alls skulle behöva bli så dyr som man först trott. Han lovade också att betala expeditionen själv om så behövdes. Drottningen blev så förtjust att hon lovade att pantsätta sina juveler för att finansiera resan.
En budbärare på en snabb häst sändes iväg för att hämta Columbus tillbaka. Den 17 april 1492 skrev Columbus kontrakt med Ferdinand och Isabella på en resa västerut. Tre skepp fick Columbus, och kronan stod för kostnaderna - Isabella slapp alltså pantsätta några juveler.
ANNONS
ANNONS
Den lilla hamnstaden Palos utsågs till startpunkt. Det var ingen tillfällighet. Flera skepp från Palos hade upptäckts med varor som förts in i landet utan kunglig tillåtelse. Som straff fick nu staden utrusta och betala två av Columbus skepp. På så sätt behövde kungaparet bara betala för ett fartyg.
I kyrkan kungjordes att den fånge som skrev på för resan skulle slippa straff, och fyra dödsdömda släpptes från fängelset mot löfte att segla med Columbus. I gryningen den 3 augusti 1492 lättade Columbus tre skepp ”Santa Maria”, ”Pinta” och ”Niña” ankar.
Bild: Wikimedia Commons Karta som visar de färdrutter Columbus tog under sina totalt fyra resor över Atlanten till Nya världen.
Vilken färdväg?
Columbus var 41 år gammal. Tiden höll på att rinna ut - detta var ett århundrade när medellivslängden var låg. Columbus var väl förberedd. I åratal hade han seglat på Atlanten och kände väl till vindar och strömmar. Istället för att segla rakt västerut från Spanien satte han sydvästlig kurs mot Kanarieöarna. Därifrån skulle det enligt Columbus gå snabbast att nå Cipangu, alltså Japan.
Besättningen fick inte veta
Den 6 september lämnade Columbus Gomera på Kanarieöarna. Stadigt blåste vinden åt väster, så stadigt att besättningsmännen ibland fruktade att de aldrig skulle kunna ta sig hem igen. Columbus kände till deras rädsla. För att minska risken för myteri hade han därför två loggböcker. En var hans privata; där skrev han upp de verkliga sträckor som fartygen seglat varje dag. En annan visade han för besättningen; där var sträckorna kortare för att det inte skulle verka som om flottan kommit så långt hemifrån.
När fartygen seglade in i Sargassohavet, ett område täckt med sjögräs, fruktade sjömännen att fartygen skulle fastna bland växterna. Columbus gav order om att fortsätta, och utan problem plöjde fartygen genom sjögräset. Men oron för att "fastna" i Sargassohavet har levt kvar ända in i våra dagar.
ANNONS
ANNONS
Färden fortsatte, men ingenstans syntes de rika länder som Columbus lovat att man skulle nå. Besättningarna började protestera, och förråden började tryta. På Kanarieöarna hade expeditionen lastat förråd för 28 dagar, och nu hade fartygen varit ute i 30. Enligt vissa uppgifter lovade Columbus till sist att vända tillbaka, om man inte fann land inom två eller tre dagar. Men det skulle ta längre tid.
Land! Land!
Först den 11 oktober syntes sjöfåglar av en sort som inte beger sig långt från land, och från "Pinta" siktades några trästycken som flöt förbi. Ett av dem tycktes ha täljts till med en kniv! Den 12 oktober kom så det efterlängtade ropet från "Pinta": - Land! Land!
Bild: Twice25 Land i sikte! Den 12 oktober 1492 nådde skeppen slutligen Nya världen. Columbus gick i land på en av öarna i Bahamas, som av invånarna kallades Guanahani. Han gav ön namnet San Salvador (spanska för helig frälsare).
Columbus menade dock att han själv redan klockan 10 på kvällen före sett ett svagt ljussken och att det kom från land. Kungens belöning till den som först siktade land ansåg han därför vara sin. Genom att själv kräva belöningen för att först ha sett land berövade Columbus en fattig sjöman en belöning som skulle ha räckt för honom livet ut. Columbus kan inte ha sett ön först.
Klockan 10 på kvällen den 11 oktober var fartygen nämligen omkring 5 mil från land. Det har gått att räkna ut i efterhand genom att använda Columbus egna beräkningar angående den hastighet som fartygen rörde sig med.
När Columbus döpt ön till San Salvador och tagit den i besittning för Spaniens räkning, ansåg han sig vara guvernör och vicekung över den. Det visade sig snart att det inte var den lysande civilisation som Columbus väntat sig att finna. Öborna gick spritt nakna och hade inget järn. Spjuten var spetsiga trästavar. En sak gjorde Columbus speciellt intresserad. En del av invånarna hade små guldsmycken i näsan. Var kunde de ha fått dem ifrån? Kanske de rika länderna i Asien inte var så långt borta?
Inga rikedomar!
Columbus tog sig tid att med båt färdas runt den lilla ön och såg flera byar men inga storslagna städer. Han noterade att invånarna inte verkade veta mycket om krigskonst. Det visade, tänkte Columbus, att ön lätt kunde erövras och dess invånare göras till slavar. Sju av dem buntades ihop för att föras tillbaka till Spanien. Eftersom Columbus var övertygad om att han nått Asien, kallade han urinvånarna för indianer. Indien var för européerna på 1400-talet ett samlande namn för stora delar av Asien. Området Columbus kom till kallades Västindien, och så heter det än idag.
ANNONS
ANNONS
Inte heller en grundligare undersökning av ön gav något resultat. Inga av de rikedomar som Marco Polo beskrivit stod att finna. Den 14 oktober lät Columbus hissa seglen på nytt för att fortsätta sökandet efter Japan och Kina. Han fann många små öar. Invånarna gick nakna och målade sina kroppar i starka färger - rött, svart och vitt. Överallt frågade Columbus efter guld, och ständigt leddes han vidare till nya öar.
Bild: Library of Congress Columbus landstiger på Hispaniola. Konstnären har låtit sin fantasi spela, och de gåvor urinvånarna kommer med ser ut som om de skulle hämtats direkt från Europa. I La Isabella, den koloni Columbus grundade på Hispaniola, finns fortfarande grunden till hans hus kvar. Den fyrkantiga grunden omges av en cirkelformad mur. Många av de böcker som Columbus ägde finns fortfarande bevarade. I hans anteckningar i marginalen kan man än idag se hur han planlade sin resa. I boken Historia rerum från 1477 har Columbus själv ritat jordklotet, kanske för att försöka räkna ut dess storlek. Columbus räknade grovt fel på jordens storlek. Det var därför han vågade segla ut över Atlanten.
Tobak och hängmattor
Även om inget guld påträffades, upptäckte expeditionen andra underligheter. Urinvånarna hade för vana att bränna upp blad och andas in röken genom rör. Detta var européernas första kontakt med tobak. I hyddorna sov urinvånarna i ett slags nät av bomull som de kallade hamaca. De europeiska sjömännen tog till vara idén, och hängmattan, hammock på engelska, spred sig över världen. Dittills hade sjömännen fått finna sovplatser ombord bäst de kunde. Det fanns inte många plana ytor på 1400-talets skepp, så hängmattan gjorde sjömännens liv en hel del bekvämare.
ANNONS
ANNONS
Till Kuba
Under sökandet efter guld kom Columbus till en större ö som urinvånarna kallade Cubanacán. Ön heter idag Kuba. Columbus kände sig nu säker på att ha nått Japan. Märkligt nog fanns inte heller här några sidenklädda människor eller palats med guldtak. Men kanske de fanns längre bort? Columbus sände en delegation inåt land med uppgift att söka upp kungen och förklara att de var sändebud från Ferdinand och Isabella.
Bild: Okänd "Santa Maria" var Columbus flaggskepp. I Västindien led hon skeppsbrott och sjönk. Men fartygets namn är ett av de mest välkända i upptäcktshistorien. Texten på bilden, "Oceanica Classis", betyder "Den oceaniska flottan".
Medan delegationen var borta räknade Columbus på nytt ut sin position. Nu kom han fram till att Cubanacán inte var Japan som han först trott. Nej, detta måste vara Kina! Nu hoppades han kunna nå staden Quinsay och personligen lämna över sitt kungliga brev till den store khanen. Men inte heller här fanns någon stad.
Under tiden såg besättningen över skeppen och skrapade deras skrov. Men de tillfångatog också 12 urinvånare - män, kvinnor och barn.
Nytt hopp om guld
Färden fortsatte och nya öar upptäcktes. En döptes till Hispaniola, och Columbus tyckte att den var så vacker att han föreslog att inga andra än katoliker skulle få komma dit. Hispaniola är idag delad mellan staterna Haiti och Dominikanska republiken. Här hade invånarna mera guld än Columbus dittills sett, och de vitas guldtörst växte. Columbus fick en guldmask som gåva, och då blev han övertygad att till sist ha funnit ett av de guldrika länder som han sökte.
Hövdingen Guacanagari bad att Columbus skulle besöka hans by, och eftersom hans sändebud gett Columbus ett bälte med en guldmask, kom han gärna. Det var dock inte bara guld som lockade. Invånarnas vänlighet, speciellt från de nakna kvinnorna, spelade också en stor roll. Men på vägen till byn behövde den utmattade rorsmannen på "Santa Maria" sova. Han gav rodret till en skeppspojke och slöt ögonen. Inom kort skrapade fartyget emot något, pojken skrek ut en varning - men försent. "Santa Maria" stod på grund. Inom kort brast skrovet, och fartyget måste överges.
Spaniens första Amerikakoloni
Timret från skeppet användes till att bygga en fästning på stranden. Och hövdingen lovade att ge mera guld till främlingarna - utan att inse att han därmed skrev under sitt folks dödsdom. Ett fyrtiotal spanjorer lämnades kvar i fästningen, Spaniens första Amerikakoloni.
ANNONS
ANNONS
Columbus började planera för hemfärden. Före avresan hade hans män en sammanstötning med en annan grupp urinvånare än den de hittills stött på. Dessa hade ansikten svärtade med sot och kraftiga bågar. Sju spanjorer kämpade mot ett femtiotal urinvånare. De slogs dock tillbaka, främst beroende på spanjorernas bättre vapen. Columbus ansåg att striden skulle bli en läxa för invånarna i området.
Så beslöt sig Columbus för att återvända till Spanien för att meddela den stora nyheten att hans plan hade lyckats. Han hade för sig att Spanien låg åt nordöst och satte kurs åt det hållet. Därmed gjorde han en upptäckt. Norr om Bermudaöarna blåser vinden oftast åt öster, mot Europa, och den rutten har Atlantseglare tagit alltsedan Columbus fann den.
I vilken stad föddes troligen Columbus, och hur hamnade han i Portugal?
Varför trodde Toscanelli att det skulle gå att nå Asien genom att segla västerut?
Nämn något som bevisar att det var allmänt känt på Columbus tid att jorden är rund.
Varför var det just Spanien som gav Columbus chansen - och varför just år 1492?
Varför ville inte Columbus tala om för sin besättning hur långt man verkligen seglat?
Hur kommer det sig att Columbus kallade Amerikas urinvånare för indianer?
Litteratur: Frank Debenham, Discovery and Exploration, Paul Hamlyn Spring House, 1960 Erik Hamnström, De geografiska upptäckarbragderna genom tiderna, Lars Hökerberg Bokförlag, 1927 Alexander McKee, A World too Vast, Souvenir Press, 1990 John Keay (red.), History of World exploration, Paul Hamlyn Publishing, 1991 Jean Favier, Les Grandes Découvertes d´Alexandre à Magellan, Fayard, 1991 Kåre Prytz, Vestover før Columbus, H. Aschehoug & Co, 1990 Hunter Davies, In Search of Columbus, Sinclair-Stevenson Limited, 1991 Hans Koning, Columbus: His Enterprise, Latin America Bureau, 1976
FÖRFATTARE
Text: Kaj Hildingson, journalist och läromedelsförfattare
Artikelserie om
Columbus - resan som förändrade världshistorien
.jpg){kind=link}