Slaveriet och triangelhandeln, del 7 : Arvet från slaveriet

Rasismens utveckling

När slavhandeln började och tog fart trodde såväl slaverimotståndare som försvarare att klimatet i olika världsdelar skapade skillnader mellan olika folk. Slaverimotståndarna ansåg att det enda som skilde européerna från afrikanerna var att de sistnämnda hade blivit svarta av att bo i ett soligt klimat. Men slaveriets försvarare menade att klimatskillnaderna också hade gett afrikanerna en oförmåga till civilisation och hävdade att svarta afrikaner stod snarast nära djurens nivå. Sådana tankar användes senare även för att rättfärdiga koloniseringen av Afrika. Man talade om den vite mannens börda att civilisera de underutvecklade raserna. Afrika beskrevs som en kontinent utan historia, civilisation eller kultur.

Carl von Linné var den förste att under 1700-talet etablera idén om att det skulle finnas vetenskapligt belagda skillnader mellan raser och att en del var överlägsna andra. Det fick sin fortsättning i 1800-talets raslära och rasbiologi, som menade att alla kunde indelas i raser med ärftliga egenskaper och att dessa raser kunde rangordnas sinsemellan.

Rasens renhet sågs som ett viktigt samhällsmål. Denna raslära var en del av den då moderna nationalismen. Tyskar och fransmän tävlade om vem som var överlägsen, vilket påstods kunna bevisas genom skallmätningar.