I början av september 1520 intogs Stockholm av danskarna och i början av november anordnade Kristian II en kröningsfest där han också passade på att göra sig av med sina sista svenska fiender. Händelsen har i historieskrivningen blivit känd som Stockholms blodbad. Efter den blodiga kröningsfesten återvände Kristian II till Danmark, nöjd med att ha återerövrat Sverige och blåst nytt liv i Kalmarunionen. Men det politiska läget skulle snart förändras. Igen...
Ett uppror bryter ut i Dalarna
Ingen vet exakt vad som hände i Dalarna i slutet av november och i december 1520 då den unge Gustav Eriksson kom dit. Hans "äventyr i Dalarna" är inte historiskt dokumenterade, men kärnan i de många versionerna berättades redan under hans livstid. De började nedtecknas på hans söners tid och fick litterär form på 1700-talet, för att sedan bli hela svenska folkets äventyrsberättelse i samband med nationalromantiken på 1800-talet.
Iskalla fakta för Kristian II (som i äldre och ibland även i populärhistorisk svensk historieskrivning är mer känd som Kristian Tyrann) var i alla fall att en ung överlevande Stureanhängare och unionsmotståndare med personliga maktambitioner och utvecklade ledaregenskaper snabbt fick igång ett väpnat uppror i Dalarna.
Gustav Eriksson, som lyckats undgå Stockholms blodbad tidigare samma år, hade en vase (en ombunden sädeskärve) i sin sköld och kom från en av de äldsta och rikaste jordägarfamiljerna i Uppland. Han var släkt med Sturarna och hade fått sin utbildning i såväl unionskungen Hans av Danmarks hov som Sten Sture den yngres hov (Sveriges siste riksföreståndare).
Det som fick fart på bergsmän och dalkarlar var inte bara nyheterna om Kristian Tyranns blodbad och terror, utan ännu mer ryktet om de nya unionsplanerna som totalt skulle förändra de ekonomiska förhållandena i gruvor och hyttor. Till deras nackdel.
Upproret sprider sig över Sverige
Efter några lyckosamma lokala framstötar erövrade upprorsmännen Västerås. Revolten spred sig därefter in i Mälarlandskapen och vidare ut i landet.
Genom att tidigt ta kontakt med riksrådet och kyrkans ledande män breddade Gustav Eriksson underlaget för sina anhängare. Alla samhällsklasser rycktes nu med, och i augusti 1521 hyllades han i Vadstena som Sveriges riksföreståndare. Han var då bara 25 år.
Samtidigt höll kung Kristians trupper fortfarande Stockholm och de andra viktigaste städerna som upprorsmännen inte kunde erövra utan professionell militär hjälp.
Gustav Vasa blir vald till kung
Gustav Eriksson vände sig nu till den ledande hansestaden Lübeck som sände en flotta med tyska knektar. Stockholm belägrades och tvingades till kapitulation.
Den 6 juni 1523 valdes den 27-årige Gustav Eriksson till svensk kung men kunganamnet Gustav Vasa. Det hela ägde rum under något omstridda former på ett riksmöte i Strängnäs. Närvarande var representanter från alla domkretsar i Sverige och Finland, men också Lübecks sändebud som fick gå in i festgudstjänsten på vardera sidan om den nykorade kungen och under gudstjänsten sitta på kungens högra sida.
Utan Lübecks knektar och pengar hade kriget inte vunnits - och Gustav Vasa hade kanske aldrig blivit kung.
Enorma skulder till Hansan
Den 24 juni 1523 red Gustav Vasa genom Söderport in i det av kriget illa tilltygade Stockholm. Slottet Tre kronor - rikets viktigaste slott - var hans. Aldrig mer skulle Stockholm belägras av fienden.
Tätt bakom kungen red lübeckarna, som aldrig skulle låta honom glömma att han fått sin kungakrona på kredit. Befrielsekriget hade kostat 114 500 mark, en för tiden enorm summa. Enligt kungens egna beräkningar motsvarade det 24 tunnor fulla med mynt.
För att det överhuvudtaget skulle bli några lån hade Gustav Vasa tvingats ge Lübeck och Hansan monopol gällande Sveriges (inkl. Finlands) utrikeshandel, liksom många andra förmåner.
Osäkra framtidsutsikter
Kronan satt alltså löst och den unge kungens framtidsutsikter var inte särskilt ljusa. Han var ännu inte erkänd av någon utländsk makt. Han hade ingen egen armé eller flotta. Inga ämbetsmän och diplomater. Och själv hade han ingen erfarenhet alls av hur ett rike skulle styras. I söder hotade fortfarande danskarna och ute på landsbygden i Sverige jäste det på många håll av missnöje.
Men unionen med Danmark var för alltid upplöst. Sverige hade blivit självständigt. Därför firar vi den 6 juni som vår nationaldag.
Kronan var kanske belånad och tronen ännu inte helt stadig, men mannen som nu skulle styra Sverige visste vad han ville göra, och han började omedelbart.En helt ny tid var här.
