Tanken att kvinnans plats var i hemmet kom i stort sett att överges under kriget. Då krävde totalmobiliseringen av hela befolkningen att även kvinnorna tog plats i den tyska krigsproduktionen.
Blut und Boden
I Tysklands historia hade det alltid funnits en motsättning mellan industriidkarna i västra Tyskland och junkrarna på storgodsen i östra Tyskland. Hitler var beroende av junkrarna eftersom de hade den militära kompetens han behövde för sina planerade krig. Samtidigt ville nazisterna stärka de små jordägarna. De hade tagit intryck av den nordiska modellen med småbönder.
Enligt den nationalsocialistiska ideologin skulle betoningen ligga på släktgården. Gården skulle gå i arv. Jordägarna borde känna rasstolthet och ha familjekänsla. De talade om en ny adel av "blod och jord".
Kulten av Heimat (känslan för hembygden) var gammal i Tyskland. Överallt i Tyskland fanns en stark hembygdskänsla och intresse för traktens traditioner. Nazisterna tog upp och utnyttjade dessa redan existerande känslor för hembygd, lokalhistoria och naturromantik.
|
Arbetstjänst och värnplikt
Vid tio års ålder fick pojken sin första bruna skjorta. Den lilla flickan fick en uniform som bestod av vit blus och blå kjol. Barnen fick lära sig att vara beredda att offra allt för führern. När pojkarna blev fjorton år borde de går in i Hitlerjugend. De fick en röd armbindel med arbetstjänstens symbol på. De ingick nu i en miniatyrvariant av Stormtrupperna.
Under ett halvår gjorde pojkarna arbetstjänst. Det innebar lantarbete. Den unge mannen fick lära sig kamratskap och disciplin. Ungdomar från alla delar av Tyskland och alla sociala klasser blandades. Här fick man fysisk träning och man kom i beröring med den tyska jorden. Den jord som han måste vara beredd att dö för.
Arbetslägren var militärt organiserade. Alla bar uniform. Reveljen gick klockan fem, därefter följde morgongymnastik. Arbetstjänstens röda fana med den svarta spaden hissades. Dagens arbetsuppgifter fördelades. Pojkarna marscherade till fälten och arbetade där från halv sju till kvart i tre. En timmes rast var inlagd. Vid tretiden började lägerlivet. Kort tal över något politiskt ämne följdes av gymnastikträning. På kvällen gavs föreläsningar om världsläget och det nya Tyskland. Sångövningar och diskussioner om nazilitteratur var viktiga inslag. Naturligtvis förekom inga droger eller någon alkohol annat än öl.
Arbetstjänsten följdes av två års värnplikt. Värnpliktstiden kan betraktas som ett nazistiskt ideologiskt bad. Efter fullgjord värnplikt kunde den unge mannen bli medlem i brun- eller svartskjortorna, först som aktiv senare i reserven.
Även många av flickorna gjorde arbetstjänst på ett halvår. De tjänstgjorde på olika bondgårdar. Halv sex steg de upp. Därefter följde sångövningar till klockan sju. Även kvällarna ägnades åt sång. Det var sängdags halv tio.
Ungdomarna i Hitler Jugend hade en totalt okritisk inställning till auktoriteter. Hitler var en halvgud. En besökare berättar att på frågan varför de ansåg så och så, blir det enda svaret: därför att Führern vill det! Tyskland har både tidigare och senare i sin historia haft ungdomsrörelser. Men dessa var - som till exempel de från 1848 års revolutioner samt de på 1960-1970-talen - mycket kritiska till auktoriteter.
Undervisning, propaganda och antiintellektualism
Den 11 maj 1933 brände nationalsocialisterna oönskade böcker på ett stort bokbål utanför Berlins universitet. Vi har sett att studenterna under revolutionerna på 1840-talet också brände böcker. Men det var huvudsakligen publikationer av motsatt karaktär som soldatinstruktioner och av myndigheterna utgivna förordningar.
Men nu på 1930-talet var tendensen mer antiintellektuell. Framtidens nya tyska människa skulle inte vara en förläst bokmal utan en kraftfull viljemänniska. Vilja och handling ansågs viktigare än rationellt tänkande. Nationalister som fransmannen Maurice Barrès och svensken Rudolf Kjellén hade varit inne på liknande socialdarwinistiska tankar. "Stora handlingar kräver fanatisk, ja, hysterisk lidelse". "Sann nationalsocialism är instinkt, inte vetande", skriver Goebbels.
I de tyska skolorna gjordes propaganda för den nationalsocialistiska världsåskådningen. Ungdomen fick lära sig vikten av obetingad lydnad för Führern enligt den så kallade "ledarprincipen". Det talades också om vikten av "rashygienen". Svårigheten var att klart skilja olika raser åt. Detta dilemma löstes ofta med åsikten att hängiven nationalsocialistisk åskådning i sig skulle vara tillräckligt kriterium på "rasrenhet ". För oss ter sig ett sådant synsätt nästan komiskt. Förklaringen skulle dock vara att en riktig nationalsocialist har den rätta "rasinstinkten" i sitt eget medvetande. Det skulle vara ett säkrare bevis än alla resonemang. Vi ser här exempel på en antiintellektuell inställning. Det rationella tänkandet får helt träda i bakgrunden. Läs om propagandan i Tredje riket >
Hyllningarna till kriget
Det dunkades in i de unga att Tyskland måste få revansch för nederlaget i första världskriget. Snart märktes också hos ungdomen ett förakt för den generation som låtit sig besegras.
Feldherrnhalle i hjärtat av München var en av nationalsocialismens heliga platser. Varje provins som Tyskland förlorade i första världskriget hade här en krans. Vaje krans bar de förlorade provinsernas färger. Elsass-Lothringen representerades av en krans och så vidare. Även områden som aldrig tillhört Tyskland men var bebodda av tyskar hade kransar, som till exempel Sudentområdet i Tjeckoslovakien (dagens Tjeckien och Slovakien). Massor av tyskar kom dagligen till Feldherrnhalle och" sörjde".
Organismteorin - "Ein Volk, ein Reich, ein Führer"
Utgångspunkten för den nationalsocialistiska läran var den nationella och "kristligt-sociala" rörelsen i Österrike från slutet av 1800-talet. Nationalsocialismen byggde även på den så kallade organismläran. Hela folket förklaras vara en organism. Individerna och de sociala grupperna sågs som lemmar i en folkorganism. Individerna som ingick i denna organism hade olika plikter och rättigheter. Istället för ett jämlikt samhälle skulle makten ges åt de bästa medborgarna. I spetsen för staten borde stå en enda person som kunde liknas vid folkorgansimens huvud. Som nationalsocialisterna uttryckte saken "Ein Volk, ein Reich, ein Führer" (ett folk, ett rike, en ledare).
Ledaren skulle kunna tolka folkviljan och han förstod folkets vilja bättre än folket självt. Ledaren förstod deras innersta instinktiva vilja. Detta gällde även om folket, i till exempel en folkomröstning, uttalat sig i motsatt riktning.
Hitler stod för det pangermanska budskapet. Alla tyskar skulle tillbaka till riket. Ras och nationalitet var samma sak. Varje stat måste vare rasligt sett homogen. Rasideologin var kärnan i den nazistiska ideologin. Ingen kom undan sin ras. Den var en gång för alla given.
Alltyskarna
Nationalsocialisterna hade hämtat en stor del av sitt idégods från Alltyska föreningen. Denna verkade i Tyskland och Österrike vid 1800-talets slut och 1900-talets början. Föreningen verkade för en tysk expansionspolitik. Den strävade efter att samla alla tyskar i en "stortysk" stat. Ett område man kastade blickarna på var Tjeckoslovakiens tyskspråkiga del det så kallade Sudetområdet. Nationalsocialisterna strävade efter att öka det "tyska livsrummet" - "lebensraum".
Litteratur:
Norbert Frei, National Socialist Rule in Germany, Oxford, 1993
David F. Crew (red), Nazism and German Society, 1933-1945, London, 1994
En ödesdiger vision, (ingår i bokserien Tredje riket ),1994
Hans-Ulrich Thamer, Verführung und Gewald: Deutschland 1933-1945, Berlin, 1994 (Band 5 av Die Deutschen und ihre Nation)
Bo Svensson och Brutus Östling (red), Terror och förhoppningar: vardag under nazismen och i dagens Västtyskland, del 1-2, , Stockholm, 1984
Text: Jan-Gunnar Rosenblad och Gundel Söderholm, författare
Läs mer om