Bomber över Berlin
Allierade bombplan (amerikanska och brittiska) anföll dag och natt Berlin. "Om det faller en enda bomb på Berlin kan ni kalla mig Meyer!" hade fältmarskalk Herman Göring skrutit i början av kriget. Han var chef för det tyska flygvapnet, Luftwaffe. Innan kriget tog slut frågade sig många berlinare "vart Meyer tog vägen"?
Det brittiska flyget anföll på natten, och de amerikanska planen kom på dagen. Berlinarna lärde sig att leva med bombningarna. De fortsatte varje dag att genom den bombade staden ta sig till sina arbeten. Den tyska krigsindustrin i Berlin fortsatte att arbeta ända till slutet.
Berlin - en omringad stad
Hitler hade inga planer på att lämna Berlin, inte ens den 20 april på sin femtiosexårsdag. Många av hans medarbetare hade redan lämnat den till undergång dömda staden.
Slutet kom fortare än han anade. Amerikanerna och britterna från väster närmade sig snabbt ryssarna som trängde fram från öster. Britterna stod utanför Hamburg. Ryssarna hade tagit Wien och amerikanerna trängde in i Österrike. Nürnberg, nazisternas heliga stad, var omringad av de allierade.
Ryssarna stormar staden
Slutet närmade sig. Berlinarna i stadens östra delar hörde den 16 april plötsligt till sin skräck dånet av 22 000 ryska kanoner. Dagordern till Röda armén löd: "Tiden är inne att göra upp räkningen och hämnas de förfärliga ogärningar Hitlers kannibaler begått i Sovjetunionen".
Hitlers budskap till berlinarna löd:
"Bolsjevikerna inleder sitt anfall. Målet är att utrota vårt folk. Män, barn och åldringar kommer att mördas. Våra kvinnor och flickor kommer att göras till horor. Resten kommer att föras bort till Sibirien. Om alla soldater gör sin plikt kommer det sista asiatiska anfallet att slås tillbaka."
Hitler levde i en drömvärld
Hitler ansåg att han inte kunde lita på någon. De har alla bedragit mig. Om något händer mig blir Tyskland utan ledare, sa han. Hitlers självömkan var enorm. Må vara att han var likgiltig för andra folks lidanden. Men han hade inte en tanke på de lidanden hans eget folk hade att utstå. För hans skull hade miljoner tyskar dött och höll på att offras.
Eva Braun (Hitlers flickvän) anlände till Berlin för att förena sig med Hitler. Få tyskar kände till Eva Brauns existens och hennes förhållande till Adolf Hitler. Under tolv år hade hon varit hans älskarinna och nu hade hon kommit till sitt bröllop och sin död. Det var också Hitlers sista födelsedag. Nazitopparna var där. Militären pekade på att det var sista chansen att lämna Berlin . Vilken dag som helst skulle ryssarna helt ha skurit av förbindelsen söderut. Tydligen kunde Hitler inte ta verkligheten till sig. Han kunde inte förstå att Berlin, Tredje rikets huvudstad, snart skulle intas av ryssarna. Två av Hitlers mest betrodda medarbetare och rådgivare Himmler och Göring tog sig ut från Berlin. Göring försvann med en bilkaravan lastad med krigsbyten. De bägge gamla nazikämparna var övertygade om att de såg sin ledare för sista gången.
Men Hitler hade inte gett upp. Dagen efter sin födelsedag, alltså 21 april 1945, gav han order om ett motanfall mot ryssarna. Han skrek till general Koller att denne med sitt huvud ansvarade för att alla tillgängliga soldater deltog i detta anfall.
Under hela dagen och en bit in på nästa dag väntade Hitler otåligt på nyheterna från motanfallet. Det var ytterligare ett exempel på att han förlorat kontakten med verkligheten. Anfallet existerade bara i hans febriga hjärna. När det stod klart för Hitler att något motanfall inte var möjligt att genomföra, fick han åter ett utbrott. Det fanns bara förräderi och feghet. Han andades tungt, hötte med näven och skrek att han var omgiven av förrädare och lögnare. Slutligen sjönk han utmattad ner i en stol och sa: "kriget är slut. Tredje riket har gått under. För mig återstår endast döden." Han skakade och var likblek.
Allt var slut. Han skulle personligen ta över försvaret av Berlin. Här skulle han möta sitt öde. Ännu en gång gjorde hans närmaste medarbetare en vädjan till honom att lämna Berlin. Men han vägrade. Han skulle stanna i Berlin och försvara det till slutet. Goebbels med fru och barn förenade sig med Hitler i Führerbunkern. Hitler visste att han kunde lita på sin fanatiske gamle medkämpe.
Gav order om att förstöra Tyskland
Hitler hade givit order om att hela Tyskland skulle förstöras om det inte kunde försvaras:
"Om kriget är förlorat är också det tyska folket förlorat. Det är ett oundvikligt öde. Det är inte nödvändigt att skona sådant, som människor behöver för att överleva. Tvärtom det är bättre att förstöra sådana saker själv. Det tyska folket har visat sig svagare än folket från öster. Framtiden tillhör alltså det starkare folket från öster. De som överlever kriget är de mindervärdiga, de goda har fallit".
Rustningsminister Albert Speer anlände. Han förklarade för Führern att han inte låtit verkställa dennes order att spränga och förstöra Tysklands broar, städer, fabriker innan de tyska styrkorna drog sig tillbaka. "Vi har inte rätt att i detta stadium av kriget vidtaga förstörelser som kan hota folkets överlevnad. Det är vår plikt att lämna alla möjligheter öppna för att återuppbygga landet i framtiden".
Speer räknade med att bli arresterad och kanske skjuten för sin vägran att se till att ödelägga Tyskland. Hitler vidtog dock inga åtgärder mot Speer.
Göring och Himmler överger Führern
Hitler fick nu också telegram från Göring där det hette:
"Min Führer, godkänner ni att jag som er ställföreträdare omedelbart övertar hela ledningen av riket. Om ni inte svarar senast klockan 22 förutsätter jag att ni berövats er handlingsfrihet".
Hitler rasade över Görings telegram och kallade hans handlande för högförräderi.
När Himmler hörde om läget i Berlin utbrast han: Alla måste vara galna i Berlin. Vad ska jag göra? Åk raka spåret till Berlin rådde Obergruppenführer Gottlob Berger. Berger var en hängiven nationalsocialist. Han kunde inte föreställa sig att Himmler i hemlighet hade inlett förhandlingar med den svenske prinsen Folke Bernadotte om tysk kapitulation åt västmakterna. Det blev Berger och inte Himmler som tog sig till Berlin. I Berlin slog redan de ryska granaterna ner nära Hitlers rikskansli. Berger blev chockad när han upptäckte att Führern var en bruten man. Hitler sa först ingenting. Plötsligt började han skrika: Alla har övergivit mig! Ingen har sagt mig sanningen! Hans ansikte fick en blå färg. Berger fruktade att han skulle få ett slaganfall vilken minut som helst.
Det enda Hitler sa var enligt Berger "Skjut dem alla! Skjut dem alla! Huruvida det var en order att skjuta upprorsmännen, fångarna eller allihop var oklart.
Hitler fick också veta att Himmler hade försökt inleda förhandlingar med de västallierade. Hitler blev åter rasande Han blev eldröd och hans ansikte blev fullständigt förvridet.
Hitler skjuter sig
Den 26 april 1945 började det slutliga ryska anfallet mot Berlin. Den ryske befälhavaren Sjukovs trupper anföll från öster och norr, samtidigt inleddes ytterligare ett ryskt anfall från söder. Striden fördes från gata till gata. Stadens försvarare utgjordes av äldre män och pojkar. Det ryska artilleriet jämnade hus efter hus med marken. "Det rasade så många eldsvådor att det aldrig var mörkt". De tyska soldaterna började desertera.
Men Hitler tryckte fortfarande i sin bunker djupt under rikskansliets trädgård. De ryska stridsvagnarna stod en knapp kilometer från rikskansliet. Då begav sig Hitler och Eva Braun till sina privata rum. Ett skott hördes. Hitler satt i en soffa. Han hade skjutit sig. Eva Braun hade tagit gift. Hitler hade ordnat med att kropparna skulle brännas. Han fruktade att han annars skulle stoppas upp och bli utställd på ett ryskt museum.
Goebbels gav gift åt sina sex barn. Han ville inte att de skulle växa upp i ett icke nationalsocialistiskt samhälle. Han vände sig därefter till sin adjutant och sa: Jag ska dö tillsammans med min fru. Vill ni bränna våra kroppar? Adjutanten förklarade sig villig att se till att det blev gjort. Några minuter senare lämnade paret Goebbels bunkern. Tog farväl av dem de råkade möta. På deras begäran sköt en SS-man dem i nacken.
Den andra vågen ryska soldater vällde nu in i Berlin. De utsatte flickorna och kvinnorna för obarmhärtiga våldtäkter.
Så gick Tredje rikets huvudstad upp i mord, brand och eld. Det var nazisternas Götterdämmerung, Gudaskymning som det heter i sista delen av Wagners opera Ringen.
LÄS MER: Nazismen i Tredje riket (artikelserie)
LÄS MER: Slaget om Berlin
LÄS MER: Hitlers sista dagar
LÄS MER: Tyskland under bombräderna och terrorväldet
LÄS MER: Nazityskland
LÄS MER: Kriget på östfronten - Röda armén slår tillbaka
Litteratur:
Norbert Frei, National Socialist Rule in Germany, Oxford, 1993
David F. Crew (red), Nazism and German Society, 1933-1945, London, 1994
John Toland, Adolf Hitler, New York, 1976
En ödesdiger vision, (ingår i bokserien Tredje riket ),1994
Albert Speer, Inside the Third Reich, London, 1971
Bo Svensson och Brutus Östling (red), Terror och förhoppningar: vardag under nazismen och i dagens Västtyskland, del 1-2, , Stockholm, 1984
Text: Jan-Gunnar Rosenblad och Gundel Söderholm, författare
Läs mer om
