I efterhand har det skrivits hyllmeter om denna händelse. Det har diskuterats fram och tillbaka om vem som egentligen låg bakom anklagelserna. Var det kung Kristians egen idé eller lät han sig övertalas av någon annan – som den hämndlystne Gustav Trolle? Idag tycks de flesta vara överens om att det mest uppenbara också är det sanna – det är klart att det var den danske kungen som låg bakom det som nu skedde.
Kristian II ville helt enkelt en gång för alla göra sig av med allt motstånd, så att de ständiga upproren skulle få ett slut. Under de kommande veckorna och månaderna avrättades också andra tänkbara fiender till den danske kungen runt om i landet, även i den östra delen av riket (alltså dagens Finland), efter mer eller mindre krystade anklagelser.
Men först ut var alltså Stockholm.
Massaker på Stortorget
Avrättningarna på Stortorget, inför en allt mer förfärad folkmassa, inleddes med biskopen från Strängnäs, Matthias Gregersson. Av oklar anledning ska bödlarna ha lagt hans avhuggna huvud mellan hans ben när dådet var uträttat.
Sedan var det biskop Vincents tur. Han ägnade sina sista ord åt att med hög röst anklaga kung Kristian för att ha handlat med lögn och förräderi, och hävdade att Gud skulle komma att straffa kungen för denna orätt. Det gjorde inte saken bättre. Snart skildes biskop Vincents huvud från kroppen.
Därefter fördes resten av de anklagade ut och avrättades, i tur och ordning efter sin status. De finaste dödades först, de enklare fick vänta i ledet. De riktigt ädla halshöggs med svärd, vilket ansågs värdigt och även garanterade en snabb död. De enklare hängdes, möjligen kombinerat med ännu värre metoder, som kvartering – att kroppen höggs i bitar med yxa.
Ett blodbad var det verkligen. Enligt vittnet Olaus Petri rann blod blandat med vatten och träck i rännstenarna över torget, samtidigt som de mest hjärtskärande scener utspelade sig.
För när de fina herrarna väl var avrättade vände man sig även mot andra som ansågs ha stått för nära Stureätten. Kristians bödlar gav sig ut i staden och grep folk där de stod, och förde dem till avrättningsplatsen. En barberare vid namn Lambert ska ha stått och rakat en kund när knektarna släpade bort honom till Stortorget. En annan man, Lasse Hass, sägs ha börjat gråta när han såg blodbadet, vilket räckte för att man skulle dra in honom i ledet och döda honom med. Åtminstone 82 personer greps och avrättades, kanske ännu fler.
