Adelns makt hade varit obruten sedan medeltiden, men nu försvagades deras ställning. Skattebefriad jordbruksmark, så kallade frälsejordar, köptes upp av bönder och köpmän som inte var av adlig släkt. Adelsfamiljer gifte oftare bort sina barn med förmögna köpmän och kapitalister. Det växte fram en ny borgerlig medel- och överklass, där liberala idéer dominerade. Liberalerna krävde pressfrihet, näringsfrihet och politiska reformer.
Krav på förändring
År 1809 fick Sverige en ny regeringsform som hämtade inspiration från upplysningens idéer. Det kungliga enväldets tid var över. Mer makt fördes över till riksdagen, och domstolarna blev mer självständiga.
Men kungen styrde ännu landet. Han utsåg själv alla statsråd i regeringen och kunde fatta beslut som gick emot riksdagsmajoritetens vilja. Riksdagen behöll det gamla systemet med fyra stånd och privilegier som särskilt gynnade adeln.
Missnöjet med den gamla ståndsriksdagen växte. Bönder, liberala företagare och annan medelklass fick en allt större betydelse för landets ekonomi, men deras politiska makt i riksdagen var förhållandevis liten. Liberalerna tyckte att riksdagsledamöterna borde väljas efter personliga meriter - inte för att de tillhörde ett föråldrat stånd.
Många konservativa politiker i riksdagens adels- och prästestånd var ovilliga till snabba förändringar. Varför skulle de släppa makten och ansvaret för landet? Kanske skulle politiskt kaos och ”pöbelvälde” utbryta om Sverige experimenterade med statsskicket? I december 1865 fattade ändå adeln det svåra beslutet: de skulle stödja förslaget om att inrätta en tvåkammarriksdag.
Villkoren för att få rösta handlade främst om kön, ålder och ekonomi. Strecken uteslöt alla kvinnor, egendomslösa och människor med vanliga yrken. I valet till andra kammaren 1872 hade bara var fjärde man rösträtt. Sett till hela befolkningen var det drygt 5 procent som fick rösta. De nya rösträttsreglerna gjorde att de självägande bönderna fick fler platser i den nya riksdagen. De fick många representanter i den direktvalda andra kammaren.
Riksdagens första kammare valdes indirekt, via lokalval till landsting och stadsfullmäktige som sedan utsåg representanter till riksdagen. Reglerna för de lokala valen utformades 1862 och byggde på en ekonomiskt graderad rösträtt. Förmögna personer som betalade mycket kommunalskatt fick fler röster. Även bolag kunde rösta. Det var inte ovanligt att ett bolag eller en enskild godsägare kunde ha mer än hälften av rösterna i små kommuner.
Första kammaren sågs av många som en garanti för stabilitet och tradition. Reglerna för val till första kammaren gjorde att den långt in på 1900-talet dominerades av adelsmän och förmögna personer.
Tvåkammarriksdagen var ett avancerat politiskt system, som bar med sig flera inslag från 1800-talets politiska kultur. Redan innan demokratins genombrott hade Sverige fungerande grundlagar och en stabil statsförvaltning med domstolar och myndigheter. Folket hade dessutom relativt stor politisk frihet med åsikts- och yttrandefrihet och omfattande mötes- och demonstrationsfriheter. Allt detta bidrog till att Sverige lättare kunde införa ett demokratiskt styre, utan stora förändringar i regeringsformen och riksdagsordningen.
Reformer på vägen mot demokrati under 1800-taletFörberedande beslutI slutet av 1800-talet var demokratin fortfarande långt borta. Men Sverige hade genomfört flera reformer som tillsammans var viktiga för det demokratiska genombrott som väntade under 1900-talet: - Regeringsformen som beslutades den 6 juni 1809 slog fast principen om maktdelning, vilket innebar slutet för den enväldiga kungamakten.
- Folkskolan (1842), större frihet för företagare (1864), lika arvsrätt mellan könen (1845) och flera andra reformer stärkte folkets fri- och rättigheter. Inom flera områden förbättrades kvinnornas ställning.
- 1862 års bestämmelser om kommuner och landsting och 1866 års tvåkammarriksdag byggde på personlighetsprincipen. Principen innebar att rösträtten och valbarheten knöts till enskilda personer - inte till de fyra stånd vars privilegier hade slagits fast av kungen på medeltiden.
De fem maktfunktionerna i 1809 års regeringsform1809 års regeringsform beskrev fem maktfunktioner som delades mellan kungen och riksdagen. Dagens statsskick bygger i stället på parlamentarismens principer, vilket betyder att riksdagen har den yttersta makten över såväl lagar och beskattning som regering och statsförvaltning. Maktdelningen mellan kung och riksdag är avskaffad, men statens arbetsuppgifter är fortfarande uppdelade på ungefär samma sätt. Det handlar om att stifta lagar, beskatta, styra och verkställa, döma, följa upp och granska.
|
LÄS MER: Den svenska demokratins rötter
LÄS MER: Demokratins genombrott - när Sverige fick allmän och lika rösträtt
LÄS MER: Sveriges demokratisering
LÄS MER: Demokratins genombrott i Sverige
LÄS MER: Kvinnlig rösträtt i Sverige - hur gick det till?
LÄS MER: Det moderna Sveriges framväxt 1809-1905
LÄS MER: Upplysningsidéerna bakom demokratins framväxt
