Suezkrisen är en benämning på den väpnade konflikt som uppstod 1956 efter att Egyptens president Nasser lät nationalisera Suezkanalen. Storbritannien, Frankrike och Israel gick omedelbart till angrepp, men tvingades dra sig tillbaka efter påtryckningar från de båda supermakterna USA och Sovjetunionen.
Bakgrund
Det arabiska nederlaget mot Israel 1948 ledde till att flera av de gamla arabiska regimerna föll. 1952 störtades det egyptiska kungadömet i en militärkupp av Gamal Abdel Nasser. Nasser genomförde omfattande reformer och nationaliserade delar av industrin. 1956 förklarade Nasser att även Suezkanalen - som ägts av Storbritannien och Frankrike sedan den byggdes 1869 - skulle nationaliseras. Anledningen till detta var att Nasser var i behov av pengar då han hade planer på att bygga Assuandammen på Nilen - en damm som syftade till att förhindra översvämningar och att producera el.
Förstatligandet av Suezkanalen väckte stark oro hos Storbritannien och Frankrike eftersom det gav Egypten kontrollen över all sjötrafik till och från Europa. Storbritannien och Frankrike beslutade därför att ingripa mot Egypten. I ett hemligt avtal med Israel kom man överens om att Israel skulle anfalla Egypten med svepskälet att förhindra en egyptisk invasion. Samtidigt skulle de gamla kolonialmakterna ockupera kanalen med en förevändning om att separera de stridande från varandra och samtidigt hålla transportleden öppen för trafik.
Följder
Efter att Israel gått till anfall mot Egypten, och Storbritannien och Frankrike bombat egyptiska baser och påbörjat invasionen av Suezkanalen, fick konflikten plötsligt en oväntad vändning efter att Storbritanniens och Frankrikes dubbelspel och samarbete med Israel hade avslöjats under ett FN-möte. Det hela ledde dessutom till att Sovjetunionen fick oväntat stöd av USA i sina krav på att invasionen omedelbart skulle avbrytas. För första gången under kalla kriget stod nu Sovjetunionen och USA eniga i FN:s säkerhetsråd. Därmed var Storbritannien, Frankrike och Israel tvungna att följa de nya stormakternas vilja och backa.
Händelsen visade tydligt att de gamla europeiska kolonialmakterna hade förlorat sin maktposition och att det nu var USA och Sovjetunionen som bestämde spelreglerna i världspolitiken.
För Nasser och Egypten innebar utfallet av Suezkrisen en prestigevinst. Nasser blev därefter den självklare ledaren för det arabiska maktblocket i Mellanöstern som nu dessutom stöddes av Sovjetunionen (händelsen resulterade därmed i att Sovjetunionen ökade sitt politiska och militära stöd till arabvärlden). USA ökade å sin sida sitt stöd till Israel som därmed i allt högre grad kom att fungera som västvärldens utpost i Mellanöstern.
I FN:s säkerhetsråd fastslogs internationell rätt till fri sjöfart genom Suezkanalen och Röda havet.
LÄS MER: Lätta fakta om Suezkanalen
LÄS MER: Suezkanalen
LÄS MER: Mellanösternkonflikten
LÄS MER: 1948 års arabisk-israeliska krig
LÄS MER: Sexdagarskriget
LÄS MER: Oktoberkriget
LÄS MER: Libanonkrigen 1982 och 2006
LÄS MER: Intifadan
FÖRFATTARE
Text: Johnny Poetzsch, SO-lärare och författare
Webbplats: Poetzsch Historica
