Kongokrisen (1960-1965) var ett inbördeskrig i Kongo som utkämpades mellan utbrytarprovinsen Katanga och resten av Kongo. Kriget avgjordes 1965 genom en militär FN-insats som besegrade Katanga.
Under 1960 blev 17 kolonier självständiga, däribland Kongo. Gemensamt för flertalet av kolonierna var att de var dåligt förberedda för friheten. Den inhemska befolkningen saknade i regel både utbildning och demokratiska traditioner. Dessutom existerade ofta starka motsättningar mellan olika folkgrupper i koloniländerna. Gränserna var vanligtvis konstgjorda. De hade ibland tillkommit efter att kolonialmakterna ritat dem med hjälp av en linjal på en karta i syfte att dela upp landområden sinsemellan. Någon hänsyn till folkens historia, kultur och etnicitet hade sällan tagits.
När Belgien lämnade Kongo utbröt revolter i olika landsdelar som hotade att splittra Kongo. Efter en vädjan om hjälp av landets regering skickade svensken Dag Hammarskiöld, FN:s dåvarande generalsekreterare, FN-trupper till Kongo för att lösa konflikten.
I Kongo blev FN-trupperna tvungna att ta till våld för att uppnå sitt syfte. Strax därefter omkom Dag Hammarskiöld i en flygplanskrasch i samband med en diplomatisk resa till Kongo.
Konflikten i Kongo fortsatte efter Hammarskiölds död (8 september 1961) och blev mer och mer invecklad. Kongo har sedan dess, under större delen av efterkrigstiden, varit drabbat av oroligheter och inbördeskrig som har resulterat i miljontals döda och stora flyktingskaror.
LÄS MER: FN-historia och FN-insatser
Litteratur:
Åke Holmberg, Vår världshistoria, Natur och Kultur, 1995
Geir Lundestad, Öst, väst, nord, syd. Huvuddrag i internationell politik efter 1945, Studentlitteratur, 1997
FÖRFATTARE
Text: Robert de Vries (red.)
