För den välsituerade kvinnans uppfostran låg betoningen på sällskapstalanger med pianospel och språk.
Tidskriften Punch med sina välkända karikatyrteckningar över samtida händelser tillhör en av den viktorianska epokens "institutioner". Den grundades 1841 och fanns kvar till långt in på andra hälften av 1900-talet. Men sin höjdpunkt nådde den just under senare delen av 1800-talet och kring förra sekelskiftet.
Aristokratin
Under hundratals år hade Storbritannien styrts av en liten aristokratisk elit. Denna elit ägde det mesta av landets tillgångar och var också den som hade den politiska makten. Även om medelklassen under den industriella revolutionen kom att erövra en allt starkare position i samhället, behöll aristokratin det politiska och kulturella greppet över landet.
Historikerna Lytton Strachey och J. F. C. Harrison karaktäriserar aristokratin under den viktorianska tiden. Den engelska aristokratin tillbringade vanligen endast en del av året på sina lantegendomar. Jakten var då ett starkt inslag i det sociala livet. Under "the London Season", från sen vår till augusti, bodde de i sina stora eleganta våningar i West End, där livet kretsade kring baler, banketter, garden parties, teater, Ascot och Eton. Förmögenhet (huvudsakligen ärvd) och pärsvärdighet (ärftlig) ledde till hög befordran. Därför var det, säger Strachey, svårt att misslyckas, hur oduglig man än månde vara.
Medelklassen kom att ta efter aristokratins sätt att leva och deras värderingar. Den sociala rangen var betydelsefull och strävan att umgås i de rätta kretsarna var viktigt.
Vem som helst omgicks man inte med. I en Punchteckning från 1892 kan man se två flickor och deras moder promenera förbi tre välklädda damer.
- Där går ju Spicer Wicoxes, Mamma! De vill gärna träffa oss. Borde vi inte träffa dem.
- Naturligtvis inte. Om de vill göra vår bekantskap, är de inte några att bry sig om. Endast de personer som inte är intresserade av vår bekantskap är det lönt att göra bekantskap med.
Aristokratins ideal bromsade industriella utvecklingen
Detta att borgerligheten ville efterlikna aristokratin kom att få en hämmande effekt på det brittiska näringslivet. En sann gentleman såg ned på handel och industriarbete. Sådana näringar ville han helst inte syssla med. Därför kom även medelklassen att placera sina pengar i jordegendomar snarare än i industrin. Också i deras undervisning fick exempelvis litteraturen en högre status än teknologi och ekonomi.
I Tyskland rådde det motsatta förhållandet. Därför kom också Tyskland att passera Storbritannien som industrination. Man mätte då staternas styrka i deras industrikapacitet. Industrin och den teknologiska utvecklingen tillsammans med befolkningens storlek var avgörande för staternas militära kapacitet. Vid tiden för sekelskiftet började man se på staterna som konkurrerande individer. Det gällde att vara den största och starkaste. Folk ställdes mot folk.
Arbetarklassen
Klyftan mellan de övre klasserna och arbetarklassen var oerhörd. Sjuttiofem procent av befolkningen tillhörde arbetarklassen. Större delen av den manliga befolkningen var i arbete från det de fyllt femton år. Få av dem som levde tillräckligt länge hade möjlighet att få pension. Det gällde att arbeta så länge man orkade. Högre ålder medförde också lägre lön och rädsla att hamna på arbetsinrättningar. Även barn under femton år arbetade vid sidan av skolan. Otryggheten och arbetslösheten var också något som utmärkte arbetarklassens vardag. Fruktan för att bli sjuk och det inkomstbortfall detta skulle medföra spökade alltid i bakgrunden.
Arbetstakten bestämdes ofta av maskinens gång. I textilindustrin kunde väverskorna inte sitta på tio timmar. Många av den kvinnliga delen av arbetarklassen arbetade som tjänstefolk i borgarnas hem.
Gustav Steffen skriver om de prostituerade och helt utslagna i Londons East End på 1890-talet. Han beskriver barn med avtärda ansikten och askgrå hudfärg. I East End vimlade det av de lägsta bland de olyckliga - de prostituerade. De skildras som fruktansvärt avskräckande varelser både i moraliskt och fysiskt hänseende. Tidpunkten var när den så kallade "Jack the Ripper" härjade bland de prostituerade. De levde, säger Steffen, under beständig dödsångest för den mystiske "Jack the Rippers" kniv.
LÄS MER: Viktorianska England och brittiska imperiet (artikelserie)
LÄS MER: Hur såg britterna på sitt imperium?
LÄS MER: Den vite mannens börda
LÄS MER: Storbritanniens historia
LÄS MER: Nationalism och imperialism 1815-1914
Litteratur:
J.F.C. Harrison, Late Victorian Britain, Fontana Press, 1980
Robert A. Huttenbach, The British Imperial Experience, Harper & Row, 1966
Lawrence James, The Rise and Fall of the British Empire, Abacus, 1997
Lytton Strachey, Drottning Viktoria, Hökenberg, 1921
Herbert Tingsten, Viktoria och viktorianerna, Aldus/Bonnier, 1965
Litteraturens världshistoria: Sekelskiftet, första världskriget; Nationalismen, ed. Jansen, F.J. Billeskov, Norstedt, 1991
Text: Jan-Gunnar Rosenblad och Gundel Söderholm, författare
Läs mer om
