Judarnas historia i Sverige

Aaron Isaac - grundaren till den första svenska judiska församlingen

Aaron Isaac växte upp under ganska fattiga förhållanden i den lilla staden Treuenbrietzen några mil från Berlin. Han utbildade sig till myntgravör och fick tillfälle att arbeta i svenska Stralsund. Så småningom beslöt han sig för att försöka flytta till Sverige. Han begärde och fick ett rekommendationsbrev. I sina memoarer har han beskrivit hur de andra judarna i Stralsund avrådde honom från att resa till Sverige. Hans släkt och vänner såg det som ett dåraktigt företag att resa till ett land där det inte fanns judar tidigare och där han inte kunde språket. Han stod dock fast vid sitt beslut. 1774 anlände han till Sverige med sin familj. Isaac fick kämpa hårt mot den svenska magistraten och dess byråkrati för att få tillstånd att bosätta sig och att arbeta som gravör. Till en början ville man i Sverige tvinga honom att döpa sig, om han skulle stanna. Han vägrade. I sina memoarer har han återgivit sina samtal med rådmännen i magistraten:

"Men vill Ni låta döpa Er, ska Ni strax gratis få medborgarskap och njuta alla fri- och rättigheter och också under 10 år vara fri från alla utskylder. Dylikt har ingen människa fått rätt till. Betänk Er på saken och lämna oss besked inom 8 dagar." Jag svarade: "Käre herre, jag behöver ingen betänketid. Jag vill inte byta tro för allt guld i världen. Jag har inte kommit hit för att sälja eller byta min religion."

Men Isaac ville inte bara få rätt att bo och arbeta i Sverige utan att tvingas döpa sig. Han ville också få rätt att utöva sin egen religion! För detta krävdes en synagoga och en begravningsplats och minst 11 män för att kunna utföra de religiösa ceremonierna. Detta var naturligtvis ett oerhört krav i ett land där ingen annan religiös lära än den kristna var tillåten. Men slutligen 1775 ingrep Gustav III och gav Aaron Isaac med familj tillstånd både att stanna i landet och att utöva sin religion, dvs att bilda en judisk församling - den första i Sverige. I en tid då religionsfrihet var ett för flertalet okänt begrepp så var detta ett mycket betydelsefullt beslut. Men kungen hade tagit till sig upplysningsfilosofernas idéer och här fick han en möjlighet att omsätta dem i praktiken. Alla var dock inte positiva till kungens beslut. Aaron Isaac vågade inte lämna sin bostad på flera veckor av rädsla för att bli lynchad av folket på gatan. Så här skriver han själv i sina memoarer:

"Men hur mycket elakt skrevo de inte dagligen i tidningarna mot mig. Och vilka gemenheter tänkte de inte ut mot judarna, som populasen sedan skrek efter mig. På cirka 14 dagar gick jag inte ut på gatan. De skrevo t.o.m. mot konungen och frågade varifrån han fått rättighet att förorena detta heliga land med judar."