Hitler lyckades utöva en hypnotisk makt på åhörarna. Ett ögonvittne berättar att massan reste sig som en person och vrålade "Heil" när Hitler trädde fram. Hans bleka ansikte uttryckte en inre fanatism. Själv sa Hitler om sin förmåga att trollbinda massorna:
"Massan är en kvinna. Den som inte förstår massans kvinnliga karaktär kan aldrig bli en bra talare. Fråga dig själv vad en kvinna förväntar sig av en man. Klarhet, beslutsamhet, makt, handling."
Ölkällarkuppen 1923
År 1923 ansåg Hitler att tiden var mogen för en statskupp i Weimarrepubliken. Inflationen hade resulterat i ekonomiskt kaos. Den franska Ruhrockupationen hade eldat upp tyskarnas nationella känslor, speciellt i Bayern. Ledarna där, Gustav von Kahr och von Lossow, var högernationella och hade förbindelser med frikårerna och även med Hitlers nationalsocialister.
Kuppen skulle påbörjas kvällen den 8 november på Bügerbräukeller. Då skulle nämligen von Kahr tala där på ett stort folkmöte. Ute snöade det och vinden var bitande. Hitler själv hade huvudvärk och tandvärk. Men det var nu det gällde. Per telefon hade Hitler meddelat SA-ledarna om att hålla sina män i beredskap (läs om SA i del 3 av artikelserien). De klädde sig i sina fältgrå uniformer med hakkorsarmband och revolverbälten.
Alfred Rosenberg befann sig på redaktionen till tidningen Völkischer Beobachter. Plötsligt rycktes dörren upp och en blek upphetsad Hitler i trenchcoat rusade in. Timmen hade kommit. I natt skulle det ske. De skulle ta med sig pistoler och träffas klockan sju utanför Bügerbräukeller. Därefter åkte Hitler och general Ludendorff iväg i varsin bil. Hitler köpte sig några öl medan han otåligt väntade på att de beväpnade SA-männen skulle komma. Vid niotiden kom de och omringade lokalen.
Mitt under von Kahrs anförande stormade de beväpnade SA-männen in. Hitler avfyrade ett pistolskott mot taket och förklarade att den nationella revolutionen hade börjat. På många närvarande gjorde Hitler ett drucket och löjligt intryck. Göring och hans män strömmade också in, alla beväpnade.
Hitler lyckades få von Kahr och von Lossow ut i ett sidorum där han försökte övertala dem att delta i en statskupp mot riksregeringen. De skrämdes av den desperate Hitler och låtsades stödja honom. Men så fort de sluppit från Hitler kallade de riksvärnet till hjälp för att slå ned upproret. Ludendorff höll dock fast vid Hitler.
Klockan tio anlände lastbilar med män i riksvärnets gröna uniformer och beväpnade med tunga kulsprutor. När kuppmakarna upptäckte Kahrs och Lassows "förräderi", lämnade de Bügerbräukeller för att söka stöd för sin sak hos folket på Münchens gator. Hitler, Ludendorff, Göring och Streicher marscherade i täten för några tusen man längs Residenzstrasse.
Riksvärnet närmade sig och sköt ett skott. Kuppmännen besvarade elden och panik bröt ut bland de marscherande. En del säger att Ludendorff stod upp medan Hitler kastade sig ned och tog skydd. Andra ögonvittnen menar att såväl Ludendorff som Hitler kastade sig ned på marken för att söka sydd undan kulregnet. Ludendorff marscherade emellertid fram till polisen som arresterade honom. Hitler flydde blek i ansiktet och med skadad arm. Göring låg på gatan med en kula i underlivet. Han bars till Residenzstrasse 25 och en av kuppmakarna ringde på dörren. Ägaren öppnade och lovade ge hjälp och skydd åt den skadade. "Men jag vill fästa er uppmärksamhet på att detta är ett judehus", sa han. Göring bars upp för trapporna och gavs första hjälpen. Han fick sedan ligga kvar tills hans vänner hämtade honom.
Kuppen var över men det segrande riksvärnet möttes av rop som "judeförsvarare", "fosterlandsförrädare", "blodhundar" och "Heil Hitler"...