Leningrad (S:t Petersburg), mellan Ladogasjöns sydvästra strand och Finska viken, var ideologisk viktig eftersom staden var uppkallad efter Vladimir Lenin, Sovjetunionens förste kommunistiske ledare.
Utifrån militär synpunkt var staden viktig eftersom den låg i vägen för det tyska avancemanget in i norra Sovjetunionen. Om Leningrad inte erövrades, eller isolerades, skulle det innebära problem för tyskarna att ta sig fram öster om Moskva.
Operation Barbarossa, Tysklands anfall mot Sovjetunionen, inleddes den 22 juni 1941. Tre tyska fältmarskalkar ledde de tyska trupperna. Den norra armégruppens chef var Wilhelm Ritter von Leeb vars uppdrag var att besegra de ryska trupperna i Baltikum och nå fram till Leningrad som skulle förstöras. Von Leeb räknade att det skulle ta en månad för honom att förstöra staden. Till Hitler sa han: ”Vad mig beträffar är Leningrad redan en dödens och förtvivlans stad.”
Hitler hade gett order om att staden skulle jämnas med marken och att man på inga villkor fick gå med på en kapitulation om ryssarna erbjöd det. Redan den 8 september var Leningrad helt avskuren från omvärlden. Tyskarna började en terrorbombning av staden och tusentals människor dödades i september.
Den 9 september kom den legendariske ryske generalen Georgi Zjukov till Leningrad och förvandlade staden till en fästning, omgiven av försvarsställningar med kulsprutenästen och skyttegravar. Zjukov utfärdade en order till befälhavarna för arméerna som försvarade staden att varje reträtt skulle betraktas som landsförräderi, med döden som straff.
I början av oktober bestämde Hitler att en stor del av general von Leebs pansar skulle skickas söderut för att understödja den offensiv som pågick där. Den 5 oktober fick Zjukov ett samtal från Stalin som frågade hur läget var i Leningrad. Zjukov svarade att tyskt pansar och artilleri började flyttas söderut, förmodligen i riktning mot Moskva. Då svarade Stalin: ”Överlämna befälet åt er ställföreträdare och kom till Moskva.”
Finland deltog på Tysklands sidaFinland deltog i operation Barbarossa eftersom man ville ta tillbaka de områden Finland förlorade i vinterkriget 1939-1940. När Finland hade återerövrat dessa områden vägrade man fortsätta anfallet. Det innebar att finländarna stoppade sina soldater cirka 64 kilometer norr om Leningrad. LÄS MER: Fortsättningskriget |
Inför den första belägringsvintern var omkring en miljon av stadens tre miljoner sysselsatta med att befästa staden. Det byggdes både stridsvagnshinder och skyttevärn söder om staden. En kvinna berättade senare att hon grävde i stenhård mark 12 timmar om dagen 18 dagar i sträck. Inne i staden fanns det omkring 200 000 soldater men många av dem saknade både vapen och utbildning.
Tre män som samlar ihop lik för begravning. Belägringen av Leningrad varade i cirka 900 dagar och är den längsta belägring som en storstad blivit utsatt för. Idag beräknar man att omkring en miljon civila dog under belägringen.
De tyska generalerna hade nu bestämt sig för att spärra in Leningrad och sedan försvaga staden med terrorbombningar samt med hungersnöd. Ryssarna hade bara två sätt att förse staden med vapen samt med mat. Det ena var flyget och det som kunde transporteras till staden med flyg var alltför litet för att kunna hjälpa stadens invånare. Det andra sättet var att frakta förnödenheter med pråmar över den stora sjön Ladoga. Det tog 16 timmar för en pråm att färdas över Ladoga. Pråmarna var lätta mål för det tyska flygvapnet, och endast var tionde båt som lämnade Ladogas västra strand nådde den östra, på grund av det tyska flygvapnet.
Vintern 1941/1942 blev oerhört kall, temperaturen sjönk ner mot minus 40 grader. När is bildades på Ladoga kunde pråmarna inte användas och isen var alltför tunn för att man skulle kunna använda lastbilar. Nu ökade svälten i Leningrad. Brödransonen minskades till 100 gram per dag och person, och dessutom tvingades människorna stå i kö flera timmar för brödet. Personer som kom över flera ransoneringskort straffades hårt. En kvinna som arbetade i ett tryckeri där ransoneringskorten trycktes stal 100 kort. När hon ertappades sköts hon genast.
Nu dog allt fler människor av svält. Under en enda dag räknades 13 500 döda. När isen blev stark nog kunde upp mot 400 lastbilar köra över varje dag. Man uppskattar att 365 000 ton proviant transporterades till Leningrad över Volga under vintern, vilket räckte precis för att stadens invånare inte skulle svälta ihjäl. På återresan tog de med flyktingar. Ryssarna kallade resan över Ladoga för ”livets väg”.
Soldater ur Röda armén som stormar en tysk försvarsställning.
Under den första belägringsvintern dog det oerhört många personer i staden och den utmattade befolkningen orkade ofta inte begrava dem i den hårda marken. Staden var fylld av lik. De låg i tusentals på gatorna, på isen, i snödrivorna, i de stora hyreshusens källare och på gårdarna. Man lade ofta de döda personerna i uthus men när våren kom började liken ruttna. Därefter tvingade myndigheterna befolkningen att begrava liken i stora massgravar.
Den hårda vintern 1941/1942 förvärrades ytterligare av brist på bränsle att värma upp bostäder med. Människor tvingades ha på sig sina ytterkläder när de sov arbetade och var utomhus. I stadens ytterkanter revs obebodda hus för att befolkningen skulle få bränsle till sina spisar. En student skrev om den ständiga kylan: ”Man stiger upp frysande, man går till fots frysande, man lägger sig frysande. Kölden finns hela tiden under huden, den tränger igenom skelettet och ibland känns det till och med som om den går in i hjärnan. Man kan inte komma undan den.”
Sommaren 1942 lyckades ryssarna lägga en oljeledning och en elektrisk kabel på Ladogas botten vilket förbättrade energiläget i staden.
Vintern 1942/1943 blev mild med mycket snö vilket gynnade de ryska trupperna. Deras stridsvagnar hade bredare band än de tyska och de tog sig därför lättare tog sig fram i den djupa snön. Dessutom låg de ryska lastbilarnas chassi högre ovanför marken vilket gynnade framfarten på de snöiga vägarna.
I januari 1943 satte ryssarna in fyra arméer mot de tyska trupperna söder om Leningrad. I februari kunde ryska trupper gå in i Leningrad, under tyskt bombardemang, genom en enda 10 kilometer bred korridor som de säkrat. Nu var den värsta belägringen över, men en partiell blockad pågick fram till början av 1944.
Den 27 januari 1944 återtogs järnvägslinjen mellan Leningrad och Moskva och Stalin meddelade att Leningrads belägring var över.
Belägringen av Leningrad varade i cirka 900 dagar och är den längsta belägring som en storstad blivit utsatt för. Idag beräknar man att omkring en miljon civila dog under belägringen. Som en jämförelse omkom färre än 800 000 personer under hela andra världskriget i Storbritannien och USA. Människorna utsattes för ett omänskligt lidande och staden blev en symbol för övriga sovjetmedborgare att aldrig ge upp motståndet.
Leningrad blev av Stalin utsedd till ”hjältestad”, den första ryska staden i kriget som fick denna utmärkelse. Befolkningen i Leningrad var stola över sin uthållighet under de 900 dagarna. En person skrev under belägringen: ”Om man gjorde spikar av dessa människor skulle det inte finnas några hårdare spikar i världen.”
LÄS MER: Operation Barbarossa
LÄS MER: Östfronten under andra världskriget
LÄS MER: Lebensraum i öst (artikelserie)
LÄS MER: Slaget vid Stalingrad
LÄS MER: Kriget på östfronten - Röda armén slår tillbaka
LÄS MER: Andra världskriget (artikelserie)
Frågor till texten:
Litteratur
Harrison E. Salisbury, De 900 dagarna - Leningrads belägring, Bonniers, 1997
Antony Beevor, Andra världskriget, Historiska Media, 2012
H.P. Willmott m.fl., Andra världskriget, Bonnier Fakta, 2012
Chris Mann m.fl., De största slagen under andra världskriget, Läsförlaget, 2009
FÖRFATTARE
Text: Carsten Ryytty, författare och SO-lärare
Operation Sepals bestod av allierade baser i de svenska fjällen under andra världskriget. Soldater...
Under andra världskriget fick norska och danska flyktingar militär utbildning i Sverige. Detta gick...
Den 9 april 1940 inledde Tyskland operation Weserübung, invasionen av de neutrala länderna Danmark...
Den danska Hvidstensgruppen bildades i mars 1943. Medlemmarnas viktigaste mötesplats var Hvidstens...
I den polska huvudstaden Warszawa hade de tyska ockupationstrupperna inrättat ett getto, speciella...
Kreml betyder borg eller fästning på ryska. Moskva har ett Kreml, men det har också många andra...
Andra världskriget (1939-1945) är det mest omfattande kriget och en av de värsta katastroferna i människans historia....
Här hittar du material som behandlar Rysslands historia i små och stora perspektiv. Få en helhetsbild eller fördjupa...
Sovjetunionen (1922-1991) var en socialistisk (i form av kommunism) statsbildning och en...
Operation Barbarossa var tyskarnas täcknamn för deras invasion av Sovjetunionen som påbörjades den...
I veckans avsnitt pratar Mattias Axelsson (gymnasielärare i bl.a. historia och samhällskunskap) om Sovjetunionen.
I veckans avsnitt (inspelat i slutet av januari 2022) pratar Mattias Axelsson, gymnasielärare i historia och samhällskunskap, om Krimhalvöns historia och bakgrunden till konflikten mellan Ryssland och Ukraina.
Julia, Mattias och Johannes tar sig an starten på andra världskriget. Vad hände och varför?
I årets sista podd fortsätter Julia, Mattias och Kristoffer serien om 1900-talet. Nu om 1940-talet. De pratar om andra världskriget, division Engelbrecht, ransoneringskuponger, beredskapsmusik, Ingrid Bergman och ekonomisk tillväxt.
Mattias, Julia och Kristoffer pratar om den ryska revolutionen. Vad var egentligen den ryska revolutionen och vilka orsaker låg bakom händelserna?
