Sockenkyrkorna växer fram
Nu växte socknarna fram runt de lokala stenkyrkorna. Socken härstammar från ordet "söka". Alla som sökte sig till samma kyrka hörde till samma socken.
Bönderna i varje socken fick visserligen ofta hjälp och idéer utifrån, men det var församlingsborna själva som byggde sin egen kyrka. Det gjordes med teknik som de tidigare aldrig använt, och de byggde högre och större än vad de flesta av dem någonsin hade sett. Sockenkyrkan i sten var ett lokalt projekt av en omfattning vi har svårt att föreställa oss idag.
Hela Norden hörde till samma kyrkoprovins, Dacia. Den viktigaste svenska biskopen hade till en början säte i Skara medan ärkebiskopen över hela Daciaprovinsen residerade (bodde) i det danska Lund.
Finland blir en del av det svenska riket
I mitten av 1100-talet riktade sveakungarna sitt intresse österut, mot Finland. Erik Jevardsson ledde, enligt Erikskrönikan, på 1150-talet ett krigs- och korståg till sydvästra Finland där delar av befolkningen sedan gammalt var svenskar och många säkert redan var kristna. Med svärd anslöts Finland till Sverige. Erik lät bygga föregångarna till Åbo slott och domkyrka samt lämnade kvar den engelska munken Henrik, som blev Finlands första biskop.
Erik dödades i Östra Aros, nuvarande Uppsala, ca 1160. Hans son skapade martyrlegenden kring fadern som snart dyrkades som helgon, Erik den helige. Men påven erkände honom aldrig som ett riktigt helgon. Under hela medeltiden vallfärdade ändå pilgrimer till hans reliker i Uppsala domkyrka. Skrinet, i vilket de förvarades, bars ut i procession på vårarna för att ge jordarna goda skördar. På det sättet kom Erikskulten att bli en fortsättning av svearnas gamla Frejkult. Erik den helige blev Sveriges första skyddshelgon. Biskop Henrik i Finland led även han martyrdöden och blev Finlands skyddshelgon.
