Fattigfolkets föda
Spanjorerna fann snart att chuño var ett billigt födoämne för folkets massor. De inhemska (ursprungsbefolkningen) slavarbetarna i silvergruvan i Potosi levde nästan enbart på chuño. Många spanska köpmän kom över Atlanten och köpte upp chuño av odlarna och sålde till silvergruvorna. Somliga spanjorer tjänade sig en förmögenhet och återvände till hemlandet som rika män.
Omkring 1550 började spanjorerna odla potatis hemma i sitt eget land. Växten nämns 1573 i bokföringen for två sjukhus i staden Sevilla.
Potatisen som prydnadsväxt
På sina håll dröjde det mer än hundra år innan odlingen sköt fart. Potatisen var en sällsynt prydnadsväxt. Vi vet att den på 1650-talet fanns i Uppsala botaniska trädgård, dit den förts av vetenskapspersonen Olof Rudbeck. Jonas Alströmer började odla den 1724 på sin gård utanför Alingsås i Västergötland. Men bönderna i trakten var misstänksamma mot den nya växten, och på herrgårdar där den införts hände det att drängar och pigor lämnade potatisen kvar på tallriken.
Från Spanien spred sig odlingen till Italien, England och Irland. Anteckningar finns om odling i England 1586. På Irland blev potatisen huvudföda, jämförbar med majsen i Mexiko. Den togs tillbaka över Atlanten på 1600-talet. Till Mexiko kom den egendomligt nog först mot slutet av 1700-talet.
Potatis ger hälsa... och ohälsa
Genombrottet för växten från Peru kom under 1800-talet vad det gäller Sverige. Den kom att spela en stor roll för den folkökning som då skedde. Potatisen gav mat och hälsa åt många. Den gav också ohälsa, därför att den i stor skala kom att användas för brännvinsbränning. Möjligen kan man trösta sig med att brännvinet skulle ha bränts i alla fall och då av brödsäd, som var den tidigare råvaran vid brännvinsbränningen.
Potatisen förändrar världen
Under 1700-talet blev de amerikanska odlingsväxterna potatis och majs populära i Kina. De kom att ge mat åt miljoner, och en snabb folkökning påbörjades. Risodlingen krävde god jord och mycket vatten och stor arbetsinsats. Potatis kan däremot odlas på torra, sandiga jordar, där ris inte kan växa. Högländerna i Nordkina, som tidigare i stort sett varit obebodda, befolkades under 1700- och 1800-talen. De skogklädda sluttningarna miste sin skog och blev åkerfält för potatis och majs.
Världens största potatisodlarland är idag Kina med Indien på andra plats. Andra stora potatisodlarnationer är Ukraina, Ryssland och USA [se tabell]. Chuño tillverkas fortfarande i Perus bergsland. Är det något som vi i vårt nordliga hörn av världen borde pröva? Och inte bara nöja oss med kokt, stekt eller bakad potatis. För att inte tala om chips, mos och pommes frites.
LÄS MER: Historia om mat, kryddor och matvanor
LÄS MER: Höstlovet - skollovet som aldrig varit ett riktigt lov (potatislovet)
LÄS MER: Den stora hungersnöden - en vattendelare i Irlands historia
LÄS MER: Svenska matvanor förr (artikelserie)
Litteratur:
Gunnar Arnborg, Folk och potatis, Arnborg, 1996
Nationalencyclopedin, del 15, Bokförlaget Bra Böcker AB, 1994
Jan-Öjvind Swahn, Mathistorisk uppslagsbok, Ordalaget Bokförlag, 1999
FÖRFATTARE
Text: Lars Hildingson, historielärare och läromedelsförfattare
