Redan under 1800-talet hade Sverige genomfört reformer som ökade folkets politiska fri- och rättigheter. Det fanns också en mångfald av politiska åsikter som kunde uttryckas förhållandevis fritt. Men demokratins verkliga genombrott skedde först under åren 1918-1922. Först då fick nästan alla vuxna kvinnor och män rösträtt. De blev dessutom valbara och kunde ställa upp i valen till riksdag, landsting och kommuner.
Synen på medborgarskapet
Kampen för demokratiska reformer i början av 1900-talet handlade inte bara om rätten att rösta. Minst lika viktig var synen på medborgarskapet, som kan betraktas som ett avtal mellan individen och staten.
Man kan säga att staten garanterar medborgarna vissa fri- och rättigheter, men samtidigt måste medborgarna uppfylla plikter i form av exempelvis skolgång, värnplikt, laglydnad och skatteinbetalningar.
Det tidiga 1900-talet
Det tidiga 1900-talets Sverige var ett samhälle som inom nästan alla områden dominerades av äldre, förmögna män. Politiken, kyrkan, kultur- och affärslivet styrdes huvudsakligen av män ur de övre samhällsklasserna. Makt, status och livsmöjligheter berodde mycket på livets lotteri.
Synen på social klass och kön gjorde att över 90 procent av folket inte räknades som fullvärdiga medborgare vid 1900-talets början. Fattiga, kriminella, sjuka och andra grupper med låg social status saknade rösträtt. Kvinnorna saknade inte bara rösträtt utan hade i många fall begränsade möjligheter att bestämma över sin privatekonomi och fick kämpa för rätten till högre utbildning och statliga tjänster.
Livet som kvinna såg olika ut beroende på vilken klass man föddes in i. I borgerskapet och inom adeln fanns en strikt uppdelning mellan könen där kvinnor ansågs bäst lämpade att ta hand om omsorg om barn och familj medan mannen gjorde affärer, försvarade landet och skötte politiska frågor.
Andra kvinnor arbetade hos borgerskapets kvinnor som hembiträden, husfruar eller barnflickor och möjliggjorde för dessa att engagera sig i föreningar och folkrörelser som växte fram under den här tiden. På landet arbetade alla, kvinnor och män, sida vid sida. Arbetarklassens kvinnor hade inget annat val än att hjälpa till med försörjningen till familjen bland annat som fabriksarbetare när industrialiseringen tog fart. Trots det sågs kvinnor inte som fullvärdiga medborgare utan var omyndiga och inte lämpade för det politiska livet. Den som föddes som kvinna fick räkna med att ledas av manliga förmyndare genom livet.
Under den senare delen av 1800-talet hade dock synen på medborgarskapet börjat förändras. Liberala och socialistiska idéer vann anhängare bland både män och kvinnor. Den rådande samhällsordningen utmanades i grunden när både män och kvinnor ställde krav på ett fullvärdigt medborgarskap oavsett klasstillhörighet eller kön.
Demokratins genombrott 1918-1922 förändrade medborgarskapet i grunden. Såväl kvinnor som män fick då lika rösträtt, oberoende av inkomst. Vid samma tid blev alla vuxna kvinnor myndiga och kravet på fullgjord värnplikt togs bort. Strax därefter fick kvinnor rätt till högre statliga tjänster. De stora rösträttsreformerna skulle komma att följas av många stora och små förändringar, i strävan efter ett mer jämställt och jämlikt medborgarskap.