I Europa behöver vi ha kläder för att skydda kroppen. Vi måste förse oss med en andra hud, eftersom den vi fått av naturen är avsedd för Afrikas savanner och inte räcker till för kyligare klimat. De första kläder människan använde var hudar från djur. Det bruket går minst 30 000 år tillbaka i tiden. Det föll sig naturligt att använda djurens pälsar till skydd. Ett skinn kunde svepas om höfterna och bli ett enkelt höftkläde. Ett ännu bättre skydd fick man genom att göra hål i mitten av en större djurhud och sticka ut huvudet genom hålet. Då kunde pälsen hänga ner runt hela kroppen.
Lite olika klädstilar från forntiden till och med 1700-talet.
Forntiden och antiken
En av människans stora uppfinningar är nålen. Med den kunde flera mindre skinn sys ihop till större bitar. För att sy ihop skinnen användes djursenor eller tagel, håren från hästars manar och svansar.
Några av de tidigaste kläderna gjordes av bark som blöttes upp i vatten och bultades tills den blev mjuk. Sedan behandlades barken med olja och målades innan den virades runt kroppen.
Vi vet inte när människan lärde sig att tillverka tråd och tyg av ull eller växtfibrer. De äldsta bevarade tygerna är omkring 8 000 år gamla, men konsten att göra tyg kan vara äldre än så.
ANNONS
De gamla egyptierna kunde konsten att göra lintyg. I de flesta andra länder vid Medelhavet föredrog man kläder av ull, men enligt egyptisk religion var sådana kläder orena.
I Egypten gick hög som låg i linnekläder. Slavarnas dräkt var ett enkelt grovt höftkläde för männen och en åtsmitande klänning för kvinnorna. De rika gick i tunna, delvis genomskinliga kläder av finaste linne. De kungliga mumierna sveptes i bindor av linne.
I antikens Grekland hette favoritplagget peplos. Det var ett dubbelvikt tygstycke som var öppet i höger sida och hade ett hål för huvudet. Plagget draperades runt kroppen och hölls fast med nålar. Efterhand efterträddes det plagget av kitonen. De grekiska männens kiton räckte till knäna och kvinnornas till fötterna.
Exempel på klädmode från forntiden fram till 1500-talet. Klicka på länken ovan för att få större bild med högre upplösning.
I romarriket var tunikan det vanligaste plagget. En tunika ser ut som ett nattlinne utan krage med korta ärmar. Nästan alla bar en tunika av ylle eller linne. Togan som männen bar över tunikan var en högtidsdräkt och den romerska nationaldräkten.
Både män och kvinnor i Grekland och romarriket hade egentligen kvar vanan från stenåldern att svepa om sig kläderna. Kläderna hölls fast med nålar eller spännen. Det var samma teknik som användes när grottmänniskorna svepte sina djurhudar omkring sig.
Vem ska bära byxorna?
De hästburna nomadfolk som levde på stäpperna mellan Europa och Kina gjorde en ny uppfinning - byxorna. Att sitta till häst utan byxor var opraktiskt eftersom huden på lårens insidor skavdes av. Med hästfolket skyterna kom byxorna till Europa. De första européer som började använda byxor var de kelter och germaner som bodde norr om Grekland och romarriket. I norr var det kallare än vid Medelhavet, och byxorna var en välkommen uppfinning.
Historikern Polybios skriver på 200-talet f.Kr att folk norrut bär ett plagg som kallas paison eller persiska byxor.
Grekerna hade också kontakter med skyter, men grekerna var inte intresserade av det nya plagget. Ett undantag var Alexander den store, som lät sina kavallerister bära byxor.
I romarriket började byxor bli allmänt kända i slutet av 200-talet f.Kr. I norra Europa använde de romerska legionärerna det nya plagget, i alla fall vintertid.
ANNONS
Byxorna kom i norra Europa att bli ett manligt plagg, själva symbolen för manlighet. Kyrkan spelade stor roll och tolkade Femte Moseboks förbud mot att använda det motsatta könets kläder som att kvinnor inte fick bära byxor. I andra världsdelar gick det däremot bra. Inuiternas kvinnor bar byxor liksom kvinnorna i flera områden i Central- och Östasien.
Det ansågs att den som bar byxorna i en familj bestämde. Under medeltiden var det populärt att berätta historien om den tyranniska hustrun i byxor som tvingade sin byxlöse man att utföra sysslor i hushållet. Det ansågs också oanständigt att kvinnorna visade benen.
Fram till 1500-talet bar man med sig sina småsaker i påsar som fästes vid bältet. Under andra hälften av 1500-talet kom en uppfinning; byxorna försågs med fickor!
Från slutet av 1800-talet började alltfler svenskar - både män och kvinnor - att gymnastisera och dessutom började alltfler cykla. I båda fallen insåg alla att långa kjolar var opraktiska plagg i sammanhanget. Men först omkring 1970 ansågs det självklart att kvinnor som gymnastiserade eller åkte skidor kunde visa sig i byxor.
Men långbyxor till vardags var en annan sak. Under andra världskriget 1939-1945 ryckte många kvinnor in på manliga jobb, eftersom männen låg i beredskap. Då började det bli alltmer accepterat att kvinnor bar långbyxor vid vissa arbeten.
Filmer från USA visade upp stjärnor som Greta Garbo och Katherine Hepburn i långbyxor, vilket hjälpte till att förändra synen på kvinnor i det plagget.
Men på kontor gällde fortfarande kjol eller klänning, och på restauranger kunde kvinnor i byxor bli avvisade. Först efter 1969 började fler och fler kontor acceptera att den kvinnliga personalen bar långbyxor. 1978 utbröt en ny byxstrid när det visade sig att bara männen på sjukhus hade rätt att arbeta i byxor. För kvinnorna krävdes specialtillstånd. Men den bestämmelsen togs snabbt bort.
Skjorta och kavaj
De nordiska folken, eller barbarerna som romarna kallade dem, levde i kallare klimat än det vid Medelhavet och behövde mer kläder. Folk klädde sig helst i ylle och skinn. I norra Europa bar både män och kvinnor en tunika med långa eller korta ärmar som räckte åtminstone ned till knäna. Den drogs över huvudet, och så knöt man ett bälte eller ett rep runt midjan. Utanpå tunikan bar folk i norra Europa ett plagg gjort av tjock ull som skulle skydda mot kyla och väta. Det kunde exempelvis vara en kort slängkappa som fästes över bröstet.
Varken män eller kvinnor bar underkläder, men under sina långa undertunikor eller särkar bar de ofta grova strumpor av ylle eller linne.
Tunikan var ett basplagg både i norr och runt länderna vid Medelhavet. Efterhand kom man på att klippa av ärmarna och göra undertunikan kortare. Så fick man skjortan eller med ett keltiskt ord camisian. Det ordet lever kvar än i dag. På spanska heter skjorta camisa och på franska chemise. Skjortan, som saknade knappar, drogs över huvudet som en tröja. På 1300-talet uppfanns knapphålet. Nu blev det möjligt att göra skjortor och jackor som knäpptes upp framtill. En utveckling av dessa plagg är dagens kavajer.
ANNONS
Kavajen var från början ett manlig plagg precis som byxorna men kan idag bäras av både män och kvinnor. Allmänt gäller att kvinnor tagit över klädesplagg som från början ansetts manliga. Däremot finns ingen utveckling åt andra hållet, alltså att män tagit över kvinnliga plagg.
Förbud mot granna kläder
Från 1300-talet började mans- och kvinnokläder att skilja sig åt alltmer. De som hade råd klädde sig i dyrbara plagg i siden och sammet. Tittar vi på bilder av svenska kungar, drottningar och adelspersoner kan vi se hur klädmodet växlat. Ibland skulle kläderna vara mörka, ibland ljusa. På 1600-talet och 1700-talet blev det populärt med peruker för herrarna.
Bild: Sokoljan2 Exempel på klädmode från 1600-talet fram till början av 1900-talet. Klicka på länken ovan för att få större bild med högre upplösning.
Men för de flesta svenskar på landsbygden ändrades inte modet speciellt snabbt. Det hade flera orsaker. En var fattigdomen. På landsbygden ägde de flesta ingen jord och hade inte fler kläder än de gick och stod i. Bara de bönder som ägde jord kunde kosta på sig att låta sin familj följa modet.
Dessutom har överklassen alltid gärna talat om för andra hur de bör uppföra sig. Det gäller även kläder. Enkla bönder skulle helt enkelt inte klä sig som bättre folk. Det var inte bara i Sverige man tänkte på det sättet. Purpurfärgen var ju under antiken reserverad för folk från de högre klasserna.
Kung Gustav Vasa lät på 1500-talet meddela att det måste vara skillnader mellan människor. Kungen skulle glänsa framför adeln, som i sin tur skulle överglänsa bönder, präster och borgare. Han ville att bönder och borgare skulle nöja sig med samma slags dräkt som deras förfäder använt.
Liknande bestämmelser kommer igen gång på gång genom århundradena. Fram till 1862 var Sverige uppdelat i kyrksocknar istället för kommuner. År 1675 beslöt en socken i Uppland att alla bondhustrur och döttrar som börjat med franska kläder och huvudbonader skulle ledas ut ur kyrkan innan gudstjänsten började. År 1728 dömdes en grupp pigor i Östergötland till åtta dagars fängelse på vatten och bröd för att de burit sidenmössor eller sidenband. 1793 beslöt socknen Vingåker i Sörmland att socknens skräddare och skomakare inte fick tillverka andra kläder än de som kyrkoherden och församlingens 24 äldsta godkände.
ANNONS
ANNONS
Men sådana beslut tycks inte ha haft så stor effekt, eftersom klagomålen på framför allt ungdomens sätt att klä sig kommer igen genom århundradena. Att äldre förfasar sig över ungas klädsel är alltså inget speciellt för 2000-talet. I Bohuslän skrev exempelvis en författare på 1800-talet klagande:
Finare kläden uttränga hos ungdomen på kustlandet det hedervärda vadmalet, och fåfängan insveper kvinnoformerna allmänt i alla slags utländska tyger. Till och med sidenklänningar frasa i kyrkdörrarne sommartid.
Fritidsmodet
I början av 2000-talet är det vanligt att se svenskar i alla åldrar iklädda vindtygsoveraller och joggingskor, inte bara i skogen utan även i skolan eller i köpcentret. Fritidsplaggen är mjuka och bekväma. Fritidsplagg för den stora allmänheten kom på allvar först efter andra världskriget.
Tidigare hade man ju på landsbygden inte haft någon fritid. Händerna skulle alltid vara sysselsatta, och ordet fritid existerade inte.
Fritidskläder har spritt sig genom samhället på samma sätt som långbyxor för damer. På 1970-talet skulle det ansetts högst opassande att gå och handla i joggingoverall. Nu är det inte så längre, och vem vet - kanske vi en dag får se kontorspersonal i joggingoveraller?
Att tvätta kläderna var i det gamla bondesamhället ett stort företag. Det skedde i regel två gånger om året, på våren och på hösten. Vi köper tvättmedel i affären och laddar tvättmaskinen, kanske flera gånger i veckan. Men i bondesamhället tillverkade man det mesta själv, även tvättmedlet. Det gjordes av björkaska som kokades och då gav tvättlut.
Sedan kläderna legat i blöt några dygn gnuggades de i den varma luten. Sedan skulle de kokas i lut, sköljas i en lämplig sjö eller å, vattnet klappas ur med klappträ, kläderna sköljas på nytt, vridas ur och hängas till tork.
Eftersom de flesta inte hade så många klädesplagg, kunde de gå i samma otvättade kläder i ett halvår. På söndagar kunde bondefar ta på sig en helgdagsskjorta och kvinnan helgkläder. Men på måndagen åkte de gamla otvättade plaggen från veckan före på igen.
I mitten av 1800-talet klagade en bonde i Norrland hos prästen över att hans hustru inte ville ta av sig underkjolen på nätterna. Underkjolen var det plagg som smutsades ner mest. När kvinnorna arbetade bland djuren i ladugården, vecklade de upp ytterkjolen genom att lyfta upp dess nedre kant och knöla ned den innanför bältet. Därmed fick kjolens insida och underkjolen samla upp skräp och gödselstänk. Behövde man torka av händerna användes ofta underkjolen. Eftersom den inte tvättades mer än några gånger på året, blev den ofta inpyrd av kogödsel och urin.
Sådana plagg kunde bokstavligen vara styva av smuts, och det är lätt att förstå att bonden inte trivdes speciellt bra i sängen.
Även med den personliga hygienen var det ganska dåligt. De flesta tvättade bara ansiktet. Att bada i sjöar och bäckar ansågs ohälsosamt. Det hette att en riktig bondenäve ska vara så smutsig att ett sädeskorn skall kunna gro om man lägger det i bondens hand.
Uppgifter och frågor
Frågor till texten:
Varför är synålen en av människans viktigaste uppfinningar?
Ungefär hur länge tror forskarna att människan har använt tyger?
Varifrån kom ursprungligen bruket att använda byxor?
Bruket att bära byxor var under århundraden enbart en manlig sed. Nämn några faktorer som medförde att bruket att bära byxor även blev vanligt bland kvinnor under 1900-talet.
Nämn några orsaker till varför klädmodet saknade betydelse för folket på landsbygden i det gamla bondesamhället.
Varför tvättade folk inte sina kläder mer än ett par gånger om året förr i tiden? (se faktaruta)
Litteratur: R Broby-Johansen, Kropp och kläder: Klädedräktens konsthistoria, Rabén & Sjögren, 1969 Mila Contini, Modet genom tiderna, AB Svensk Litteratur, 1965 Berit Eldvik, Modemakt: 300 år av kläder, Nordiska Museets Förlag, 2010 Yvonne Hirdman m.fl., Kvinnohistoria: Om kvinnors villkor från Antiken till våra dagar, Sveriges utbildningsradios förlag AB, 1999 Giorgio Riello, Back in fashion: Western fashion from the Middle Ages to the present, Yale University Press, 2020
FÖRFATTARE
Text: Kaj Hildingson, journalist och läromedelsförfattare
I veckans avsnitt pratar Mattias Axelsson (gymnasielärare i bl.a. historia) om skiftesreformerna i Sverige under slutet av 1700- och början av 1800-talet, särskilt laga skifte.
