I tiotusentals år har människans jakt på föda både förändrat samhället och fört det framåt. Tillgången på mat har varit avgörande för hur mycket befolkningen kan öka och var städer växt fram. Människans ansträngningar att skaffa mat har också fått en rad andra följder. Vattenhjulet användes först för att mala säd till mjöl. Men vattenhjulet fick sedan en enorm ekonomisk betydelse. Maten har ibland spelat en religiös roll; vissa livsmedel fick man äta, andra inte.
Jägare på björnjakt i en grotta. Under jägarstenåldern styrdes tillvaron helt och hållet av jakten på föda vilket gjorde att man levde ett kringflackande liv i bytesdjurens fotspår. Illustration av Zdeněk Burian.
Fram till 1700-talet spelade dieten, det vill säga vad man äter, en avgörande roll inom medicinen. Till och med i krig hände det att fältslag sköts upp för att skörden skulle kunna bärgas. En armé marscherar på sin mage, sa Napoleon. Han visste att en armé med mätta soldater nästan alltid vinner över en med hungriga.
Fram till ungefär 10 000 år f.Kr var människan inte mer än ett rovdjur bland andra. Människorna visste hur man skulle kriga och kunde tillverka enkla redskap och kläder. De kunde också måla bilder på väggarna i sina grottor. Men människan påverkade inte världen, inte mer än andra rovdjur som vargar och lejon.
ANNONS
Människan livnärde sig till en början på vad som fanns i närheten. Det kunde vara ägg, frukt, ödlor, insekter och rötter som gick att äta. Efter hand började människan kunna jaga större djur. Det kan man se på de ben och skelettrester man hittat på stenåldersmänniskornas boplatser.
Jakten var ibland förenad med livsfara. Den ilskna ullhåriga noshörningen tillhörde de farligaste bytesdjuren. Den arten av noshörning är sedan unge utdöd. Illustration av Zdeněk Burian.
Kokkonsten uppfinns
I hundratusentals år åt människan sin mat rå. Men någon gång mellan det att människan upptäckt hur elden kunde tämjas och 30 000 år f.Kr uppfanns kokkonsten. Det var ett stort steg framåt i människans historia. Det betydde inte bara att en del föda som tidigare varit oätlig nu gick att äta. Det innebar också att viss mat gav bättre näring. Värme bryter ner fibrer och frigör protein och kolhydrater som kroppen behöver. Bättre näring betyder ökad chans att leva längre.
Exakt hur det gick till när konsten att laga mat uppfanns vet vi inte. Kanske tappade någon ett ben med kött i elden och kunde inte få tag i det förrän elden brunnit ut. Kvar låg då ett varmt rostat köttstycke. Men det sättet att rosta kött innebär att mycket kött försvinner. Det går bokstavligen upp i rök eftersom temperaturen är så hög.
Efter hand kom människan på att kött kunde läggas i varm aska. Eftersom temperaturen där var lägre, förlorade köttet inte så mycket i vikt.
Att koka med stenar
Nästa steg blev att koka kött och annan mat, exempelvis hårdsmälta rötter. Men hur skulle det gå till? För att koka behövs ett kärl som både är eldfast och vattenfast. Konsten att göra lerkärl upptäcktes först omkring år 6000 f.Kr. Hur kokade människan sin mat under de 24 000 år som skiljer upptäckten av kokkonsten och konsten att göra lerkärl?
ANNONS
Forskarna tror att stenålderns människor började med att gräva ett hål i marken. Hålets botten och väggar tätades med flata stenar, och sedan hällde man i vatten. Genom att ta små stenar som värmts i elden och lägga dem i vattnet steg temperaturen. Till sist började vattnet koka.
En kvinna klättrar upp på en repstege för att samla honung. Bina surrar runt omkring henne. I jägarsamhället samlade kvinnor, gamla och barn de råvaror som fanns nära boplatsen.
I vissa områden fanns det naturliga behållare som gick att använda för att koka vatten i. Skal från sköldpaddor och vissa stora musslor är exempel på sådana. I Asien användes bambu. I den ihåliga bambun stoppade man in köttbitar och vatten. Sedan täpptes bambun till i båda ändar med lera och lades på lagom avstånd från elden. Än idag används denna metod i exempelvis Indonesien.
Elden och konsten att laga mat gav människan en möjlighet att tränga längre norrut. Nu kunde jägare leva nära kanten av det istäcke som under istiderna täckte norra delen av jordklotet, ibland så långt ner som till dagens London. För att kunna leva i detta kalla klimat var det nödvändigt med varm mat.
Människan lär sig odla
Omkring 9 000 år f.Kr hade små byar vuxit upp i området öster om Medelhavet. Runt byarna växte stora områden med vilt vete. Det var viktigt att skörda vetet vid exakt rätt tidpunkt. Vilt vete har den egenheten att kornen faller till marken så snart plantan är mogen. På så sätt skyddas kornen i jorden tills nästa år. Därför gällde det att vara på plats vid rätt tid. Kom människorna en vecka för sent, kunde allt vete ha fallit till jorden, och det enda som fanns kvar var torra stjälkar. Därför var det lämpligt att bo nära vetet.
I det här området och på andra liknande platser i världen lärde sig människorna efter hand att själva odla jorden. De lärde sig hur korn skulle sås och hur åkrar skulle skötas. Det var ett av de stora stegen i matens och människans historia.
Vårt dagliga bröd
Även sedan vetet var insamlat, oavsett om det var vilt eller odlat, återstod mycket arbete. Vetekornet, den del man vill åt, ligger inbäddat i flera skyddande skal. Att få bort dessa är ett ansträngande arbete. Det yttersta lagret kunde tas bort genom att kornet rostades. De inre skyddslagren kunde avlägsnas genom att kornen gneds fram och tillbaka mellan två stenar. Sådana stenar har påträffats på en rad platser i Mellanöstern. Det finns också avbildningar och statyer som visar hur kvinnor gnider malstenar mot varandra. Det var ett tungt och tröttsamt arbete.
När vetekornen väl var framtagna, ofta uppblandade med mängder av oätliga skalrester, måste de tillagas på något sätt. Råa vetekorn kan en människas mage inte smälta.
Vetekornen rostades antagligen på en varm platt sten. Sedan stöttes de i en mortel. Den blandningen går att äta men är väldigt torr. Den naturliga lösningen blev att tillsätta lite vatten. På sätt fick man en sorts deg eller pasta.
ANNONS
Det låter inte särskilt gott, och var det antagligen inte heller. Men för människan var det en viktig upptäckt. Av små vetekorn gick det att tillreda mat. Maten gick också att ta med sig - antingen som färdig pasta eller i form av krossade korn. Tillsätt bara vatten och rätten var färdig Lika praktisk som en del av dagens snabbmat.
Bild: kairoinfo4u En statyett visar hur en kvinnlig tjänare i det forntida Egypten krossar vetekorn mellan två stenar. Det var ett hårt arbete.
En dag kom någon på tanken att försöka rosta degen. Inom kort hade pastan fått en brun aptitlig yta, och en doft av nybakat bröd spred sig genom huset. Brödet hade uppfunnits! Brödet har alltsedan dess varit ett av människans viktigaste livsmedel. Så viktigt är brödet att det som enda livsmedel nämns i bönen Fader vår.
Än idag bakas bröd gjort bara på mjöl och vatten i många delar av världen. Mexikanernas tortilla, indiernas chapatibröd och kinesernas pao ping är bara några av de bröd världen över som härstammar från de första bröd som människan lärde sig baka.
Ytterligare ett stort framsteg kom när människan lärde sig att göra krukor av lera. Nu blev det möjligt för alla att koka korn i vatten. Det gick att göra stuvningar med kött. En rad nya rätter uppfanns.
Djuren tämjs
Det var inte bara människan som lockades av det vilda vetet. Det gjorde även djur som vilda får och getter. Att tämja dem blev ett sätt att skydda åkrarna. Samtidigt skulle man ju få ett köttförråd inom bekvämt räckhåll. Både fåret och geten var lätta att tämja. De var flockdjur, och dit ledaren gick, dit gick de andra. Det finns bevis för att får tämjdes ungefär 8900 f.Kr.
Grisen blev nästa djur i gården. Till skillnad från getter och får kan grisar inte äta gräs och löv. Därför kunde de inte gå runt i inhägnader och äta från marken. Alltså blev det inte möjligt att föda upp grisar förrän människan började dela med sig lite av sin egen mat till grisen. Grisen tämjdes omkring 7000 f.Kr.
Nästa stora djur att tämjas var kon. Det skedde omkring 6000 f.Kr. Det är ett större djur än fåret och geten och var antagligen besvärligare att tämja.
Det var inte bara kött som man fick från djuren. Både får och getter hade jagats som vilda. Därför visste människan att fåret gav ull och ett fett som kunde användas vid matlagning och som bränsle i lampor. Kons gödsel var ett utmärkt bränsle, och huden kunde användas till en rad olika saker. Getens päls var vattentät, och av dess hud gjorde man utmärkta vattenbehållare.
ANNONS
ANNONS
Men med tamdjuren fick människan också något man inte tänkt på tidigare - mjölken. Mjölk och ost blev ett av människans viktigaste livsmedel. Speciellt i varma länder blev osten viktig, eftersom det är mycket lättare att hålla ost färsk än mjölk.
Människan förändrar jorden
Från de första områdena där människan lärde sig odla, något som skedde på flera platser ungefär samtidigt, spred sig kunskapen över världen. Människorna lärde sig att odla allt fler grödor. Samtidigt lärde de sig alltmer om konstbevattning, vilket till sist skulle leda till uppkomsten av städer och de första stora civilisationerna, exempelvis Sumer.
Samtidigt började människan förändra jordklotet, en förändring som pågår än idag. Åkrar och kanaler förändrade landskapet. På sina håll skapade jordbruket öknar. På en del platser behövs det bara två eller tre år för att suga ut en bit jord. Men det tar naturen upp till 50 år att återställa den. Det var något de första jordbrukarna fick lära sig av bitter erfarenhet. Konsten att odla innebar också att människan gick över från att äta mest kött till att äta mest vegetariskt.
Vad menar författaren med att människan tils för omkring 12 000 år sedan var "ett rovdjur bland alla andra"?
Hur kan det ha gått till när kokkonsten uppfanns?
Hur tror forskarna att människor kokade vatten och mat på stenåldern innan man hade lärt sig att tillverka lerkärl?
Ungefär hur kan det ha gått till när de första människorna blev jordbrukare?
Att få vetekornen ätliga var en arbetsam process. Motivera.
Kunskapen om hur bröd tillverkas är en av mänsklighetens viktigaste upptäckter. Motivera.
Nämn tre djur som tämjdes tidigt av människan och redogör kortfattat för deras användning.
Först efter att människan blivit bofast jordbrukare började vi sätta våra avtryck på världen. Ge några exempel på hur människan som jordbrukare har förändrat naturen och miljön. Jämför med hur det var innan, då vi levde i jakt- och samlarsamhället.
Litteratur: Jeffrey M Pilcher, Food in World History, Routledge, 2005 Jared Diamond, Vete, vapen och virus, Nordsteds, 2004 Henry Notaker, Gastronomi - Till bords med historien, Atlantis, 1987 Ellen Phillips ed, The Human Dawn, Time-Life Books, 1991 Edward Hughes, Soil and Civilization, Harper & Row, 1976 Reay Tannahill, Food in History, Stein and Day, 1984
FÖRFATTARE
Text: Kaj Hildingson, journalist och läromedelsförfattare
Artikelserie om
Matvanor och matproduktion genom historien
Mattias, Julia och Kristoffer avslutar säsongen 2016 med att tända en brasa och prata om julmatens historia. Hur länge har vi ätit julmat och varför äter vi det?
