Kampen om handeln i Norden
Under större delen av medeltiden skötte den mäktiga Hansan nästan all handel på Östersjön. Hansan var en sammanslutning av nordtyska handelsstäder med Lübeck som den ledande. Även i Stockholm, Kalmar och Visby var en stor del av invånarna tyska köpmän.
Erik av Pommern bestämde sig för att minska Hansans inflytande. Han ville få del av de stora inkomster som gick att göra på handeln. Kungen uppmuntrade därför svenska och danska köpmän att ägna sig åt utrikeshandel. I Öresund måste alla fartyg som passerade betala dansk tull (en avgift/skatt). Det här var angrepp som Hansan inte tänkte tåla. Under ledning av Lübeck utrustade hansestäderna en krigsflotta och började krig mot Erik av Pommern. All handel med Norden stoppades.
Krig är alltid betungande för ett lands ekonomi. Även det rikaste land kan bli utfattigt. Erik av Pommerns krig mot Hansan ledde också snabbt till ökade skatter. Detta slog hårt mot det redan skattetyngda svenska folket. Hansans handelsblockad gjorde att det blev brist på salt. Detta orsakade stora problem, eftersom både kött och fisk lades i salt för att inte ruttna. Dåtidens människor hade inga frysboxar att förvara maten i.
Bergslagen var Sveriges enda industriområde på medeltiden. Därifrån exporterades järn ut över Europa. När Hansan stoppade exporten spred sig arbetslöshet och fattigdom bland bergsmännen.
Bergsbruket
I början av 1200-talet var de svenska bergsmännen pinsamt tekniskt efterblivna. Det var tyskarna som invandrade med nya metoder. I synnerhet blev vattenkraftens utnyttjande betydelsefullt. Under 1300-talet byggdes ugnarna högre, las vid vattendrag och därmed lyckades man uppnå högre temperaturer så att järnet verkligen smälte. Masugnarna utgjorde kulmen. Det rinnande järnet göts till små tackor - tackjärn - som i sin tur smältes om för att befrias från kol.
Bland Sveriges märkligaste uppfinnare var bergsmännen, som på 1100-talet arbetade vid Lapphyttan i Norbergs bergslag. Tidigare hade man bara kunnat smälta sjö- och myrmalm. För att bergmalmen skulle smälta krävdes högre temperatur. Den lyckades bergsmännen vid Lapphyttan åstadkomma med hjälp av två blåsbälgar som drevs med vattenhjul i en bäck.
Malmen bröt de genom att elda på berget så att det sprack. Metoden kallas tillmakning och slukade stora mängder ved. Sedan bröt man loss malmstycken med spett och slägga. Det var mödosamt, så det fick drängarna göra. Malmen smältes med träkol i en hytta (smältugn), som var tre meter hög. Bälgarna pustade in luft och malmen blev trögt flytande järn. Den bearbetades i en smedja till klumpar som packades i kaggar (små trätunnor) och exporterades. Sverige och Spanien var Europas största exportörer av järn.
Det var i området Värmland-Närke-Dalarna-Västmanland som bergsmännen fanns. Det kallades Bergslagen, för där gällde särskilda lagar för bergsbruket. Lapphyttan är den hittills äldsta hyttan för bergmalm som man känner till i Europa.
Engelbrektsupproret
Midsommaren 1434 hade dalkarlarna fått nog av de höga skatterna och handelsblockaden. Under ledning av bergsmannen Engelbrekt startade de ett uppror mot Erik av Pommern. Efter sex veckor behärskade Engelbrekt större delen av Sverige norr om Kolmården. Det var bara de befästa borgarna som han inte lyckades inta. Engelbrekt skickade nu ut brev över hela landet där han lovade att sänka skatterna kraftigt. Motvilligt anslöt sig de svenska stormännen till upproret. Även om de ogillade Erik av Pommern ville de inte att bergsmännen och bönderna skulle få del av makten.
