Italien anfaller Egypten
I september 1940 anföll Italien Egypten. Italien satte in betydligt fler soldater i Nordafrika än Storbritannien. Italien hade 250 000 soldater i Libyen och Engelsmännen hade 36 000 man i Egypten under ledning av general Archibald Wavell. De italienska trupperna leddes av marskalken Rodolfo Graziano. Bakom ryggen kallades han ”Slaktaren” för sitt sätt att behandla motståndarna. Innan kriget började sa Italiens diktator Mussolini: ”För att kunna närvara vid fredskonferensen som krigförande part behöver jag några tusen döda.”
Italiens anfall blev en katastrof, tre dagar efter anfallet hade 39 000 italienare kapitulerat eller tagits till fånga. I januari 1941 nådde engelsmännen fram till staden Tobruk och då återstod bara omkring 125 000 dåligt beväpnade italienska soldater.
Engelsmännen hade problem att ta emot alla fångar. När överstelöjtnanten John Combe fick höra att 400 italienare var beredda att kapitulera sa han trött: ”Säg åt dem att komma tillbaka i morgon.”
Söndagen den 9 februari 1941 meddelade tyskarna till Italien att en pansardivision och en lätt mekaniserad division skulle sändas från Tyskland för att rädda de italienare som var kvar i Nordafrika.
Tyska soldater skickas till Nordafrika
Till följd av Italiens katastrofnederlag i norra Afrika skickade Hitler en tysk truppstyrka till Libyen så att inte britterna fick kontroll över hela Nordafrika. Chefen för styrkan var den berömde generalen Erwin Rommel. Han hade utmärkt sig under invasionen av Frankrike 1940 då hans division, ”Spökdivisionen”, rusade långt före andra tyska förband.
Rommel kom till Nordafrika sommaren 1942 och inledde den 31 augusti sitt anfall mot brittiska 8:e armén vid El Alamein. Nu inleddes en kamp om östra Libyen och västra Egypten där striderna böljade fram och tillbaka.
Rommel ökenrävenGeneral Erwin Rommel kallades för ”Ökenräven” på grund av hans bedrifter i Nordafrika. Hans ökenkrigföring ingav respekt hos britterna och hans namn blev ett tag synonymt med framgång. Om en brittisk soldat gjorde någonting bra sa kamraterna att han ”gjorde som Rommel.” Under invasionen av Frankrike 1940 var han så framgångsrik med sina snabba erövringar med hans division som kallades Spökdivisionen på grund av dess plötsliga och oväntade uppdykanden att han blev en tysk nationalhjälte. Trots att han lydde Hitler blev Rommel aldrig medlem i nazistpartiet och han kom att förakta många i Hitlers omgivning.
|
Rommel intar Tobruk
Britterna befann sig bland annat i hamnstaden Tobruk som Rommel ville erövra för att kunna bygga upp försörjningen i östra Libyen och förbereda en framstöt mot Egypten. Rommel lät tillverka stridsvagnsattrapper av trä och tyg som monterades på Volkswagenchassin för att lura britterna att han förfogade över en stor mängd stridsvagnar.
I staden Tobruk fanns 35 000 man under ledning den australiske chefen Leslie James Morshead, som kallades den ”den obarmhärtige Ming” efter en skurk i serien om Blixt Gordon. Morshead blev förbannad när han i en australisk tidning läste att Tobruk kan stå emot tyskarnas anfall”. ”Vi är inte här för att ta emot”, sa han ilsket. ”Vi är här för att ge igen”.
Under nästan åtta månader belägrade tyskarna staden Tobruk innan britternas huvudstyrka kunde komma till undsättning. Tyskarna lyckades dock inta Tobruk den 21 juni 1942. En vecka senare var Rommel 225 kilometer innanför egyptiska gränsen och nästan halvvägs till Alexandria.
Då Rommel mötte en grupp tillfångatagna brittiska officerare i Tobruk sa han: ”Gentlemän, för er är kriget slut. Ni har stridit som lejon men letts av åsnor.”
Hitler blev så glad över Rommels erövring av Tobruk att han utnämnde Rommel till fältmarskalk. När Rommel fick ta emot sin marskalkstav av Hitler sa han till sin fru Lucie: ”Jag hade hellre sett att han givit mig en division till.”
Ön Maltas strategiska betydelse
Ön Malta var viktig för britterna eftersom man från öns flygbaser lätt kunde attackera tyska fartyg som var på väg till Nordafrika. I november 1941 förstörde brittiska flygplan från Malta mer än tre fjärdedelar av all sjöfart som var avsedd för Rommel. Det tyska flygvapnet försökte i sin tur slå ut britternas flyg med omfattande bombningar av Malta. Under 1942 års första månader anföll det tyska flygvapnet, som var stationerade på Sicilien, huvudstaden Valetta i medeltal åtta gånger om dagen. Det innebar stora påfrestningar för Maltas 280 000 invånare och under de värsta bombanfallen förlänade kung Georg VI hela ön Georgskorset, Storbritanniens högsta civila utmärkelse för tapperhet.
Montgomery kommer till Nordafrika
Efter britternas inledande förluster mot tyskarna utsågs den 54-årige generallöjtnanten Bernard Montgomery den 12 augusti 1942 till chef för den 8:e armén i Nordafrika. Churchill hade bara gett en order till Montgomery: ”Gå ut i öknen och besegra Rommel.”
Montgomery gav order till sina officerare att: ”Från och med nu kommer 8:e armén inte att lämna en meter mark till fienden.” Det fanns planer på att britterna skulle retirera från el Alamein till en försvarslinje längs Nildeltat. Montgomery blev ilsken när han hörde talas om denna plan: ”När de har retirerat tio meter har de förlorat halva sitt stridsvärde" sa han om sina trupper.
Nordafrika var det enda slagfält där britterna förde krig 1942 och Tyskland hade fullt upp i kriget mot Sovjetunionen på östfronten. Dessutom fick Montgomery stora leveranser av vapen och drivmedel skickat till Nordafrika medan en stor del av tyskarnas vapen och drivmedelstransporter sänktes av engelska flygplan som var stationerade på ön Malta.
Britterna hade kommit över en av tyskarnas Enigmamaskiner vilket var en krypteringsmaskin. Nu kunde man avläsa den tyska radiotrafiken och Montgomery fick förhandsinformation om större tyska förflyttningar av militära trupper.
Slaget vid el-Alamein
Slaget om el-Alamein var en av andra världskrigets viktigaste slag. Om tyskarna besegrade den brittiska armén kunde erövra de så viktiga oljefälten i Mellanöstern. Då skulle Hitler få tag på bränsle som han så desperat behövde för att kunna fortsätta kriget.
Winston Churchill krävde att Montgomery skulle inleda attacken mot Rommel i september 1942, men Montgomery vägrade. Montgomery ansåg att trupperna måste tränas ännu mera och trots att Churchill tjurade vann Montgomery.
Den 23 oktober 1942 anföll Montgomery Rommels trupper där tyskarna hade byggt upp sitt starkaste försvar. Britterna hade 230 000 soldater mot tyskarnas 80 000. Dessutom hade de 1 440 medeltunga stridsvagnar mot tyskarnas 496.
När anfallet inleddes kunde explosionerna höras i Alexandria som låg 95 kilometer bort. Då befann sig Rommel i Tyskland efter att ha drabbats av magbesvär och infektioner i andningsorganen. Rommel återvände efter en vecka och då hade tyskarna inte gett vika. Winston Churchill blev klagade: ”Ska det vara omöjligt att hitta en general som kan vinna ett slag?”
Striderna i öknen var mycket hårda. Den 2 november kastade Montgomery in sina sista reserver, som bestod av soldater från Australien och till sist tvingades Rommel retirera och dra sig 100 kilometer västerut. En bedrövad Rommel kunde då konstatera att han hade förlorat omkring 32 000 man, över 1 000 kanoner och minst 450 stridsvagnar. Britterna hade då förlorat 13 500 man i dödade, sårade och saknade.
De allierade hade dock dubbelt så många soldater och den 13 maj 1943 avslutades kriget i Nordafrika. 250 000 tyska och italienska soldater fick då gå i fångenskap.
Rommel hade för länge sedan flugit tillbaka till Europa där han fick i uppdrag av Hitler att förhindra den förväntade allierade invasionen av det europeiska fastlandet. I sina memoarer skrev Churchill: ”Före el Alamein hade vi aldrig vunnit någon seger. I gengäld upplevde vi aldrig något nederlag efter det.”
Händelseutvecklingen i Marocko, Algeriet och Tunisien
Den 8 november 1942 landsteg amerikanska och brittiska soldater i Marocko och Algeriet. Denna del av Nordafrika behärskades av Vichyregeringen i Frankrike som var lojala med Tyskland. Där befann sig omkring 100 000 franska soldater, som snabbt kapitulerade. Det medförde att Hitler lät flytta över tyska soldater till Tunisien som snabbt ockuperades.
I februari 1943 hade Tyskland och Italien en armé på närmare 250 000 man i Tunisien och vid orten Kasserine lyckades Rommel slå till mot amerikanerna varvid 315 amerikanska stridsvagnar och 706 andra fordon förstördes. Tyskarna förlorade bara 34 stridsvagnar, vilket berodde på att de tyska tigerstridsvagnarna var överlägsna de amerikanska stridsvagnarna.
LÄS MER: Andra världskriget (artikelserie)
LÄS MER: Andra världskriget
LÄS MER: Erwin Rommel
LÄS MER: Benito Mussolini
Litteratur
Liddell Hart, Andra världskrigets historia : 1942-1945, Natur & Kultur , 2007
Antony Beevor, Andra världskriget, Historiska Media, 2012
H.P. Willmott m.fl., Andra världskriget, Bonnier Fakta, 2012
Chris Mann m.fl., De största slagen under andra världskriget, Läsförlaget, 2009
FÖRFATTARE
Text: Carsten Ryytty, författare och SO-lärare
