Gustav Vasa införde en permanent armé
Under Gustav Vasas tid blev den svenska armén för första gången en stående styrka. De militära resurser som stod kronan till buds i början av Gustav Vasas regering var, liksom under medeltiden, adelns rusttjänst och bondeuppbåden. Detta var otillräckligt mot professionella legotrupper från kontinenten, vilket visat sig vid Kristian II:s snabba erövring av Sverige 1520. Redan under befrielsekriget använde sig därför Gustav själv av tyska legoknektar. Dessa fick hyras in särskilt för varje nytt fälttåg, men genom indragningarna av kyrkans egendom (reformationen) skapades på 1530-talet ekonomiska resurser för att övergå till en permanent arméorganisation.
De knektfänikor (1 fänika = 500 man) som hyrts in för grevefejden avskedades inte när operationerna avslutats. Adelns rusttjänst inom kavalleriet kvarstod men fick allt mindre betydelse. Den reglerades genom 1526 års rusttjänststadga, i vilken adelsmännens rustningsskyldighet för första gången noga fixerades i förhållande till deras inkomster (en årsinkomst om 400 mark innebar exempelvis skyldighet att hålla sex rustningar).