Nätverk
Under Han konsoliderades riket ytterligare genom etablerande av några nätverk som kom att hålla samman Kinas befolkning i en gemensam civilisation och kultur - även under långa perioder av politisk splittring eller utländsk erövring:
- Ett ekonomiskt nätverk i form av det vittförgrenade kanalsystem som började konstrueras under Zhoudynastin (1046 f.Kr - 256 f.Kr), om inte ännu tidigare, och som möjliggjorde billiga transporter av stora och tunga mängder gods, bland annat för att försörja den kejserliga administrationen i huvudstaden. Det nätverket möjliggjorde också en för tiden omfattande specialisering, och därmed effektivisering av produktionen. Det kom dock också att underlätta spridandet av parasiter och epidemier.
- Ett politiskt nätverk i form av det standardiserande vägnätet från Qin som möjliggjorde snabb kommunikation, inte minst inom administrationen, och som därmed gjorde det möjligt att centralstyra ett så stort rike under en kejsare.
- Ett mentalt nätverk i form av en intellektuell elit, ämbetsmän och andra, som alla var utbildade konfucianer enligt den modell som skapades under Han och som fanns representerad i hela imperiet.
Dessutom, som en förutsättning för att dessa tre nätverk skulle fungera smidigt, hade man det gemensamma skriftspråket som fastställdes av förste kejsaren.
Debatten år 81 f.Kr
Det faktum att konfucianismen blev en statsfilosofi innebar inte alltid att den fick stå oemotsagd. Diskussionerna mellan olika filosofiska riktningar om den korrekta statliga politiken fortsatte och det var inte alltid som konfucianerna förmådde övertyga kejsaren, vilket bland annat visas av en debatt om de statliga monopolen som hölls år 81 f.Kr.
Vad det handlade om var de statliga monopol på handeln med salt, järn och alkohol som infördes av kejsar Wu för att finansiera rikets expansion och krigen mot Xiongnu, en konfederation av nomadiska stammar i Centralasien. Efter kejsarens död inbjöds ett sextiotal konfucianska lärde att tillsammans med högre kejserliga ämbetsmän diskutera för- och nackdelar med dessa monopol.
Debatten pågick i flera dagar och en redovisning finns bevarad. Ämbetsmännen argumenterade för att behålla monopolen och för att de var både rättfärdiga och nödvändiga för att riket skulle stå starkt i kampen mot Xiongnu. De argumenterade till stor del i legalistisk anda och framför allt med statsnyttan som mål.
Konfucianerna angrep däremot de kejserliga monopolen och menade till exempel att de ledde till höjda priser och därmed fattigdom för vanlig folk. De hävdade istället att riket borde sluta fred med Xiongnu och avstå från att lägga under sig nya icke-kinesiska områden. De argumenterade i huvudsak utifrån humanistiska och konfucianska värderingar.
Konfucianerna fick visst gehör och monopolsystemet luckrades delvis upp. Men i stort kom statsnyttan, enligt legalisternas definition, att prioriteras även i fortsättningen.
Värnplikten avskaffades
Under Handynastin avvecklades den allmänna värnplikten, den som utgjort grunden för Qindynastins militära styrka. Istället kom krigsmakten att bli beroende av frivilliga, kriminella som dömts till krigstjänst och värvade trupper från stamfolk vid de norra gränserna.
Under historiens gång provade man olika sätt att organisera och finansiera armén, bland annat ett system som liknade det gamla indelningsverket i Sverige. Men två inbyggda svagheter i armén fick man leva med, dels osäkerheten om värvade truppers lojalitet, dels den hänsynslöshet som både de utländska legosoldaterna och de inhemska soldater som avtjänade straff ofta visade inte bara mot främmande inkräktare utan även mot den egna befolkningen.
Västra och Östra Han
Handynastin varade i drygt fyrahundra år. Men under åren 9-23 e.Kr regerades Kina av en annan dynasti, Xin. Den kom till makten efter en period av inre svaghet och palatsintriger mellan olika familjer. En av dessa intrigmakare, Wang Mang, lyckades ta makten och bilda sin egen dynasti. I grunden led riket av allt vidare klyftor mellan rika och fattiga och Wang Mang försökte ställa allt tillrätta genom att bland annat nationalisera stora jordegendomar. Men reformerna misslyckades och nya uppror startade, vilket till slut ledde till att Handynastin återupprättades.
Efter Wang Mangs s.k. interregnum, flyttades huvudstaden från Changan i väst till Luoyang längre österut. Därför talar man om Västra Han (206 f.Kr–9 e.Kr) och Östra Han (25-220 e.Kr).
Eunuckerna
Handynastin slutade med en serie svaga kejsare, och till sist splittrades riket i tre konkurrerande riken.
En av anledningarna till Handynastins fall var det stora inflytande som eunuckerna - de kastrerade palatstjänarna - fick i slutet av perioden. Denna grupp, som utgjorde de enda manliga förutom kejsaren själv i kejsarpalatsets privata byggnader, har periodvis lyckats få ett mycket stort inflytande, tack vare att de haft tillträde till kejsarfamiljens mest privata gemak (inklusive kejsarnas hustrur och många konkubiner).
LÄS MER: Handynastin - Kinas guldålder
LÄS MER: Kinas första kejsare och Qindynastin (221-206 f.Kr)
LÄS MER: Splittringsperioden (220-589) och Suidynastin (589-618)
LÄS MER: Kinas fornhistoria
LÄS MER: Kong Fuzi - den store läraren
LÄS MER: De tidiga upptäckarna 3: Kina upptäcker Europa
LÄS MER: Kinas historia